Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Mord i levande landsbygd

Det svenska deckarundret förklaras inte sällan med ett samhällskritiskt arv i Maj Sjöwalls och Per Wahlöös anda. Det ligger nog något i detta, men de turister som trampar omkring i Kurt Wallanders Ystad gör det inte för att få lyssna till föredrag om folkhemmets förfall. Istället vill de uppleva de vyer – stenlagda småstadsgator, mötet mellan slätt och hav – som de har fått sig till livs genom litteraturen.
Samma sommarscener utspelar sig, om än i mindre skala, på otaliga platser runt om i landet. ”Kanske har från förläggarvärld och turistbyråer utgått ett påbud om att i Henning Mankells och Camilla Läckbergs efterföljd förlägga handlingen till avgränsade städer eller tätorter”?
Funderingen – som återfinns i antologin ”Deckarnas svenska landskap” (Makadam) – är inte grundlös. Kommuntjänstemän konsultdrillas i värdet av kulturell ekonomi och varumärkesbyggande berättelser. En medelmåttig spänningsförfattare med stark lokal förankring säljer med säkerhet mer än vilken språkmaterialistisk superstjärna som helst.
Samtidigt visar texterna om landskapens plats i svensk kriminallitteratur – som Kerstin Bergman har samlat i kretsen kring Deckarseminariet vid Lunds universitet – att genrens platsbeskrivningar inte alls bara består av turistbroschyrsprosa. Här ryms också beskrivningar av avfolkningsbygdens besvär och konflikter mellan stad och land. Likaså bör man ha i minnet att landskapsskildringen är en sedan länge etablerad litterär tradition, som innehåller allt från Gustaf Frödings Värmland till deckardrottningen Maria Langs västmanländska Bergslagen.
Förklaringen finns förmodligen i landskapens starka ställning under medeltiden, men också i deras betydelse för den naturnära nationalism som fick fotfäste i Sverige runt sekelskiftet 1900. Med historia, folklivsforskning och skön konst mejslades varje landskaps unika form fram, för att sedan fogas samman till ett fosterländskt pussel. Selma Lagerlöf visste vad hon gjorde när hon skrev Nils Holgersson.
Att läsa ”Deckarnas svenska landskap” är som att göra om den underbara resan från Skåne till Lappland i modern tappning, och samtidigt bjudas på en bra bibliografisk överblick av svensk kriminallitteratur. Visst är Camilla Läckbergs klippiga Bohuskust något annat än Mons Kallentofts övernaturliga Östgötaskog. Ändå är det slående hur likartat olikheterna skapas och används. Väder och växtlighet blir ett sätt att accentuera stämningar och karaktärsdrag.
Sedan finns förstås storheter som sticker ut. Håkan Nessers och Kerstin Ekmans på samma gång specifika och svårbestämbara landskap ställer frågor om spänningen mellan modernitet och tradition, mellan frihet och ansvar. Kraften i landskapets, naturens och litteraturens skiftande skepnader är lika stark som svår att förklara.
Gå till toppen