Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En intellektuell schlagerhjärna

Säga vad man vill om sociologinestorn Zygmunt Bauman men han ligger i alla fall rätt i tiden. Att han närmar sig nittio hindrade honom inte från att trollbinda en överfylld sal på Språk- och Litteraturcentrum i Lund i måndags. Europas envisa nationalism – eller nationalismer – var också helt rätt ämne.
Zygmunt Bauman, internationellt erkänd polskfödd sociolog.Bild: AP Photo/CTK, Michal Kamaryt
På ett elegant sätt tecknade Bauman konturerna av nationalismens historia och princip, från de vilsekomna studenterna på 1200-talet som längtade hem till sin ”nation” (det vill säga födelseort) till den förödande idén om att ett territorium enbart ska rymma en religiös övertygelse – och framåt 1800-talet bara ett folk.
Just detta egendomliga ideal för en stat kan vi nu se återuppstå, menade Bauman, alltså den idé som fått sin största spridning och realisering under moderniteten. Nu heter det återigen ”Frankrike åt fransmännen”, ”Finland åt finnarna” och så vidare. Människan lockas till att hantera den oundvikliga mångfalden omkring henne inte genom dialog utan åtskillnad.
Det är inte olikt principerna för Facebook, konstaterade Bauman i en överraskande vändning, där användarna lätt kan välja bort sådana de inte gillar. Facebook blir, likt nationalismens idealiserade form, en spegelsal eller ekokammare för likar. En verklig dialog, däremot, är mycket mer irriterande eftersom man då riskerar att bli motsagd och motbevisad.
Baumans signum är kvicka formuleringar och svepande resonemang som sprider sig som schlagers bland intellektuella och akademiker. I måndags var hans retoriska stil som klippt och skuren för ämnet. Nationalismen är ju alltför kvick, alltför svepande, alltför spridd.
Gå till toppen