Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Jonn Palmér Jeppsson: Lightning Bolts gör metal som tagit vägen via labbet på industridesignskolan.

Metal är en musikform som gärna utger sig för att vara upprorisk och normbrytande. Den som vill intala sig att detta är sant bör just nu lyssna på två album som ofta påminner om något helt annat än metal.
Även Liturgy står stilla ibland.Bild: Kevin Shea Adams
Jo förresten, på "Fantasy Empire" spelar Lightning Bolts basist Brian Gibson en del riff och solon som vilken Sweden Rock Festival-besökare som helst skulle headbanga till. Och trummisen Brian Chippendale sjunger emellanåt som en Ozzy instängd i en sprucken köksradio. Men om något låter duon fortfarande som två design­skolestudenters vanvettiga remix av genren, där allt det välbekanta hackas upp och varvas med galna rytmer och elektroniskt oväsen. Sällan går konstnärliga ambitioner och magkittlande rock'n'roll-ös så väl ihop.
Med 2011 års "Aesthethica" lyckades New York-­­gruppen Liturgy förolämpa en halv metalvärld. Frontmannen Hunter Hunt-Hendrix skrev ett pretentiöst manifest om "transcendental black metal" och närmade sig genren som om den vore modern konstmusik. Det extatiska larmet lät fantastiskt.
Det som är mest metal med uppföljaren "The Ark Work" är energin och kompromiss­lösheten. Musiken är symfoniskt full­proppad av stråkar, blås, glockenspiel och orglar ovanpå gitarriffen och de skenande trummorna. Tyvärr har Hunter slutat skrika. I stället pratsjunger han entonigt som en tungo­talande kult­ledare och får det alltjämt extatiska larmet att låta onödigt stillastående.
Men när det väl lyfter, som halvvägs in i "Follow II" – då låter Liturgy som den religiösa uppenbarelse de så gärna vill vara. Och är obligatorisk lyssning för alla som har en relation till metal.
Lightning Bolt: Fantasy Empire (album)
Liturgy: The Ark Work (album)
Ufomammut: Ecate (album)
Acid Witch: Midnight Movies (ep)
Gå till toppen