Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Biskopsmumien inte ensam i kistan

När forskarna öppnade kistan med den begravde biskopen fick de en överraskning.
Se filmen med den öppnade kistan här.

Mannen som såg till att Lund fick ett universitet hade sannolikt rejält ont där han låg på dödsbädden en mörk och kall decemberdag i Lund år 1679.
– Han lär ha varit väldigt vresig den sista tiden i livet. Inte undra på det, säger Torbjörn Ahlström, professor i osteologi, när de första undersökningsresultaten presenterades på fredagen.
Kistan med Winstrups kropp flyttades från Domkyrkan till Historiska museets konserveringsavdelning i september förra året. Nu har den röntgats på Universitetssjukhuset i Lund och bilderna visar att kroppen är en av de bäst bevarade från 1600-talets Europa, väl i linje med Ötzi-ismannen eller egyptiska mumier, enligt projektledaren Per Karsten.
– Kvarlevorna utgör ett unikt medicinhistoriskt arkiv för kunskapen om 1600-talsmänniskans livsvillkor och hälsa. Kistan med sitt innehåll är en tidskapsel från 1679 med både väl bevarad kropp, textilier och växtmaterial, säger han.
Det är osteologerna Carolina Ahlström Arcini och Torbjörn Ahlström som tillsammans med röntgenläkaren Gracijela Bozovic har undersökt kroppen.
– Winstrups kropp var naturligt mumifierad och inte balsamerad på traditionellt sätt där organen avlägsnas. På så vis är detta ett unikt fynd, säger Torbjörn Ahlström.
Peder Winstrup blev 74 år. Han var 170,4 centimeter lång, en genomsnittlig längd för människor på den tiden. Röntgenbilderna visar att han led av artros i både knä och höftleder. I tänderna som finns kvar i överkäken har man hittat spår av karies.
– Det tyder på att han som högreståndsperson hade tillgång till sötsaker, säger Carolina Ahlström Arcini.
Intorkat slem och vätska i bihålorna visar att han var sängliggandes en längre period innan han dog. Förkalkningar i lungan antyder tuberkulos och lunginflammation. Flera gallstenar i gallblåsan tyder på stort intag av fet mat och förkalkningar i hjärtats vänstra kranskärl och kroppspulsådern ger belägg för åderförkalkning. Fyra ihopväxta kotor i ryggraden visar att han var stel i ryggen. En skada i en sena i axeln visar att han hade svårt att utföra enklare vardagssysslor.
En sjukjournal är alltså upprättad drygt 330 år efter dödsfallet men dödsorsaken är fortfarande oklar.
– Vi tror i alla fall inte att det var cancer. Det har vi inte kunnat se spår av, säger Gracijela Bozovic.
Men det som kanske överraskar mest är upptäckten av det lilla fostret som vilar vid biskopens fötter, direkt på kistbotten. Vems var barnet och vem hade lagt dit det? Forskarna spekulerar.
– Det kan ha varit en anhörig till Winstrup men också någon av dem som gjorde i ordning kistan. Vi ska med DNA-test undersöka om det kan finnas ett släktskap, säger Per Karsten.
Locket på kistan lyfts försiktigt av och den församlade pressen får se mumien klädd i linnesärk och en liten silkesmössa vilande på sidenlakan. Vad hade Winstrup tänkt om han vetat att hans kropp över 300 år senare skulle skärskådas in i minsta detalj?
– Han skulle bli nöjd! Han stod ju på kunskapens sida, säger Torbjörn Ahlström.
Nu väntar fler undersökningar av kroppen. Isotoper i biskopens hår kan avslöja hur hans sista tid i livet var. Eventuella parasiter i avföringsresterna i tarmarna kan säga något om miljön och vattenkvalitén i Lund i slutet av 1600-talet. Även det lilla växtriket av enbär, otröskad havre och malörtskvistar som biskopen vilar på ska undersökas, liksom det rika insektsmaterialet i kistan.
Var kistan kommer att placeras efter att alla undersökningar är slutförda är ännu inte bestämt. Fynden gör att domkyrkorådet överväger att låta biskop Winstrup vila i Domkyrkan och inte på Norra kyrkogården som tidigare sagts.
– Det finns fler utrymmen i Domkyrkan än vad man anar, säger biskop Johan Tyrberg, Winstrups närmaste kollega i sammanhanget.
Gå till toppen