Kultur & Nöjen

Veckans person: Roland Paulsen

Vem? Roland Paulsen, doktor i sociologi vid Lunds universitet.
Varför? För att han med sin bok "Vi bara lyder – en berättelse om Arbetsförmedlingen" har satt fingret på en av de viktigaste frågorna just nu, den om arbete som ideologi och religion.

Roland Paulsen, doktor i sociologi vid Lunds universitet är veckans person vecka 15.Bild: Jessica Segerberg
"Vad har du för arbetslivserfarenhet?"
Roland Paulsen har precis disputerat. Några månader senare ska han börja på en ny forskartjänst. Men just nu är han arbetslös, och har därför hamnat framför en handläggare på Arbetsförmedlingen.
"Jag är doktor i sociologi", svarar han.
"Socionom alltså", säger handläggaren och knappar förstrött på sin dator.
Det är upptakten till Paulsens "Vi bara lyder - en berättelse om Arbetsförmedlingen", en av de mest omtalade böckerna just nu. Med utgångspunkt i denna myndighet skriver Roland Paulsen om idén om lönearbete i stort.
Arbetslinjen har nått vägs ände, menar Paulsen. I takt med den tekniska utvecklingen har produktiviteten ökat, vilket innebär att färre människor kan producera fler saker. Den utvecklingen kommer bara att accelerera: om tjugo år kan så många som hälften av alla jobb vara automatiserade i Sverige.
Men för den sakens skull har vi inte gått ner i arbetstid, snarare tvärtom. Politikens svar på utvecklingen har varit "jobbskapande åtgärder", ett slags konstgjord andning för att hålla arbetslinjen vid liv. Det har fått många att känna en meningslöshet på jobbet.
I sin avhandling "Empty Labor" (2013), som handlar om dötid på jobbet, berättar Paulsen om sin fru. På ett sommarjobb skulle hon en gång sortera ett stort arkiv, som föreföll sakna såväl början som slut, och därmed också mening. Istället ägnade hon sommaren åt att läsa "Anna Karenina".
I sin nu aktuella bok berättar Paulsen också om sin egen pappa, lastbilschauffören som sadlar om till sitt drömyrke, kock, bara för att knäckas av den stress som råder i restaurangköken.
Idén till sitt forskningsämne fick Paulsen när han jobbade natt som spärrvakt på en tunnelbanestation i Stockholm. Eftersom han bara behövde stämpla ett fåtal biljetter varje pass kunde han ägna en stor del av tiden åt att studera.
Redan 2010 kom Paulsen med en bok på det här temat, "Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin". Visst skrevs det en del också om den, men med "Vi bara lyder" har sociologen fått sitt stora genombrott och bjudits in till tv-soffor, radioprogram och debatter. Om det håller på att formas en arbetskritisk rörelse är Paulsen dess självklara affischnamn.
Hans popularitet beror på att han rör vid en av samtidens absolut viktigaste frågor. Men kanske handlar det också om samhällsforskarens nyvunna status. Franske nationalekonomen Thomas Piketty hälsades som en rockstjärna, och betedde sig som en skjutjärnsjournalist när han hudflängde Norwegians vd i Skavlan.
Roland Paulsen framstår snarare som en försynt syntpoppare med sin svarta snedlugg och sitt lugna dalmål. Också hans budskap är ganska försynt. Han vill se en arbetstidsförkortning, så att vi kan dela på de få jobb som finns kvar, och få tid för allt annat i livet.
Som han säger i en intervju i Expressen: "Som barn tror jag att vi har väldigt lätt att hitta på saker att göra med ledig tid. Jag tror att vi måste minnas hur det var då. Den fria tidens potential är ett mysterium, ett fantastiskt mysterium".
Gå till toppen