Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Risken är att bara de föräldrar som har uppnått en större jämställdhet gynnas."

Efter införandet av den första pappamånaden i föräldraförsäkringen syntes ett ökat uttag hos alla män. Vid införandet av den andra månaden fortsatte högutbildade män med stabil ekonomi att öka sitt uttag medan ökningen avstannade nästan helt hos lågutbildade med låga inkomster.
Om ytterligare en månad kvoteras riskerar gapet att växa.
Det skriver Lars Plantin, professor i socialt arbete vid Malmö högskola.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) aviserar större förändringar i föräldraförsäkringen under den kommande mandatperioden. Hennes argument är att kvinnor fortfarande tar ut tre fjärdedelar av alla föräldraledighetsdagar och att föräldrar ofta stannar hemma för lång tid, vilket ger negativa effekter på jämställdheten och kvinnors ekonomiska situation.
En möjlig lösning som regeringspartierna fört fram är en ökad individualisering av föräldraledigheten. Som ett första steg har de diskuterat att införa en tredje månad som inte går att överföra mellan föräldrarna. Förslaget kan få flera positiva effekter, men frågan är om det även parerar de negativa.
Vid varje val, sedan ett antal decennier tillbaka, diskuteras föräldraförsäkringens utformning. Diskussionerna har framför allt handlat om olika grader av kvotering som begränsar möjligheten att överföra dagar mellan föräldrarna. De flesta politiska utspelen har också gällt att få fram ett jämnare uttag av föräldraledighet mellan föräldrarna.
Föräldraförsäkringen har blivit ett starkt och tydligt jämställdhetspolitiskt fält där de flesta partier tycks vara eniga om målet men oeniga om medlen. Redan när reformen förbereddes för drygt 40 år sedan fördes intensiva diskussioner om föräldraledigheten skulle vara delad utan möjlighet att överföra dagar eller om den skulle baseras på en högre grad av valfrihet. De politiska partierna hade olika åsikter, men för att uppnå en bred enighet kring utformningen blev det mer flexibla alternativet verklighet. Idag förs samma diskussioner, partierna positionerar sig på en skala som pendlar mellan ingen till mycket stor valfrihet för föräldrarna.
Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet förespråkar en total individualisering av föräldraförsäkringen utan möjlighet att överföra dagar. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet kan tänka sig en tredje mamma- och pappamånad medan övriga partier vill behålla valfriheten och istället satsa på andra åtgärder för att stimulera ett jämnare uttag av föräldraledigheten.
Att kvotering av dagar är ett effektivt sätt att få ett mer jämställt uttag av föräldraledighet framgår av statistiken. Under åren 1995–2005, den period när de båda kvoteringsmånaderna infördes, fördubblades männens uttag av föräldraledighet. Därefter har uttaget ytterligare ökat och idag använder fäderna cirka 25 procent av antalet möjliga dagar i föräldraförsäkringen. Mycket talar alltså för att införandet av ännu en månad som inte går att överföra ytterligare kommer att öka mäns uttag av föräldraledighet, om än kanske i mer måttlig grad. Om den ene föräldern överför så mycket som är möjligt till den andre kan dennemax komma upp i 10 månaders ersatta föräldrapenningsdagar eftersom den andre måste ta ut sina 3 månader.
En del föräldrar som planerar att vara hemma länge kan tycka att 10 månader är alldeles för kort ersättningstid och en klar inskränkning i valfriheten att fördela föräldraledigheten som de själva vill. Men redan idag tar kvinnor ut endast drygt 10 månader betald föräldraledighet – medan de stannar hemma nästan 16 månader. Männen tar ut drygt 2 månader betald ledighet men stannar hemma drygt 3,5 månader. Alltså betalar redan nu dagens föräldrar själva för en stor del av föräldraledigheten.
En tydlig förväntad skillnad vid införandet av en tredje månad blir att mäns uttag kommer att ske tidigare och bli mer sammanhållet. Det innebär i sin tur att en tredje kvoteringsmånad kommer att påskynda många kvinnors återgång till arbetet efter föräldraledigheten.
Vid införandet av den första kvoteringsmånaden syntes ett ökat uttag hos alla grupper av män. Vid införandet av den andra månaden blev däremot ett annat mönster tydligt; medan högutbildade män med stabil ekonomi fortsatte att öka sitt uttag avstannade ökningen nästan helt hos lågutbildade med låga inkomster. Detta gap riskerar att öka om ytterligare en månad kvoteras. Det är viktigt att undersöka orsakerna bakom dessa skillnader innan en ny reform sjösätts och noga fundera över hur stödet bäst kan utformas så att alla grupper av fäder och mödrar ges lika förutsättningar, oavsett utbildning och inkomster. Annars är risken att bara de föräldrar som redan har uppnått en större jämställdhet gynnas.
Lars Plantin
Gå till toppen