Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Barnasinne lyfte intim musikkväll

Jan Allan/Mathias Landaeus/Georg Riedel

Underground, Lund, 15/4
Förra våren kom de till Palladium för att hylla Bengt Hallberg, iklädda fullt storband.
Det blev bra den gången, som så ofta. Men nog gör sig Jan Allans och Georg Riedels spelkonst allra bäst i litet intimt format.
Onsdagskvällens konsert, med Mathias Landaeus som herrarnas enda förkläde, stärkte den känslan. När nu så många andra av den svenska jazzens populära grand old men har tagit adjö kändes det fint att se och höra Allan och Riedel, som spelade så luftigt, lekfullt och liksom nyfiket.
Visst kan de sina saker/noter, men om artister har barnasinnet kvar behöver musiken aldrig bli stel eller tvärsäkert förutsägbar.
Allt började med den finurligt snirkliga "Samba Strip-tease" från kammar­trion med just Hallberg, Trio con tromba.
Sedan kom bland annat Steve Swallows "Eider Down", där Jan Allan plockade fram sitt patentsound med hjälp av sordin, Bengt Hallbergs roliga "Mulen" i både jämn takt och fem fjärdedelar och en välpolerad "Body and Soul". Mathias Landaeus hakade på gästerna med sin vanliga mix av öppna öron och egna idéer.
I andra set fick vi klassikerna "What Is This Thing Called Love" och "I Fall in Love Too Easily" och framför allt Georg Riedels svit "Sold i musik" på duo, där trumpetarens och basistens täta samarbete blev smått rörande.
I den stunden förlät man gärna att konserten inte bjöd på några nyheter eller överraskningar.
En bonus var Allans och Riedels historier från förr, levererade med en speciell underskruvad humor. De två gjorde en gång militärtjänsten ihop och nu kom minsann flera lumpar­minnen, mer eller mindre musikkopplade. Som när Jan Allan berättade om hur han genom att själv påtala "ytligt liggande nerv­knutar i fötterna" (något hans mamma pratat om i Jans barndom) fick en välkommen malajtjänst.
Georg Riedel gav en målande beskrivning av sin transport hem från studentexamen - Lars Gullin ensam med sin sax på ett lastbilsflak.
Mycket folk fyllde Mejeriet, inte minst en drös 20-25-åringar. Så kan det gå när man spelar musik med tidlösa kvaliteter.
Gå till toppen