Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Krisen i Sony Mobile: Jättarnas flytt öppnar för nystart

”Jag inser styrkan i stora företag, men jag tror främst på små snabba löpare framöver. Det är så företagsamheten inom vår industri mer och mer ser ut”, säger Lars Buch, ansvarig för den privata företagsacceleratorn Startupbootcamp i Danmark och en av huvudpersonerna när Nokia lade ner i Köpenhamn.Bild: Peter Frennesson
Tusen anställda på Sony Mobile i Lund är varslade om uppsägning. För fyra år sedan förlorade 1 100 personer jobbet när finska Nokia stängde i Köpenhamn. De flesta finns i dag i små bolag. Få av dem tror att det finns en framtid för ett stort mobilföretag i Öresundsregionen.
Lars Buch började på Nokias utvecklingsenhet i Köpenhamn 1999. Vid den tiden var det finska bolaget i stark tillväxt och anställde i omgångar flera hundra nya ingenjörer till verksamheten i den danska huvudstaden.
Runt 2009 hade enheten i Danmark vuxit till att bli bolagets största utvecklingsenheten utanför Finland. Som mest jobbade nästan 1 500 människor för Nokia i Köpenhamn.
Bolaget spelade vid den tiden en avgörande roll för hela landets ekonomi och var Finlands i särklass viktigaste industriella draglok. Nokia svarade under flera år ensamt för över tio procent av landets totala export.
I ambitionen att växa snabbast av alla mobilföretag försökte Nokia flitigt värva tekniker bland annat från dåvarande Sony Ericsson i Lund.
– Under en tid snodde vi ett antal av deras antenningenjörer. Några år satt det minst tjugo man från dem i våra källare, säger Lars Buch.
Då, åren runt 2005, var Nokia världens största mobilföretag. Bolaget sålde flest mobiler, tog fram flest nya modeller av alla i branschen och låg i frontlinjen när det gällde utveckling av ny mobilteknik.
– Men det finns inget osänkbart moderskepp, även om den illusionen är lätt att leva i för den som jobbar i ett storbolag, säger Lars Buch.
År 2007 kom Iphone vilket blev början till Nokias väg utför.
– Felet var att Nokia vid den tiden hade utvecklats till ett arrogant och uppblåst bolag, säger Kenneth Jönsson.
Han arbetade på Nokia i 26 år, men slutade 2009, och bor i den finska staden Salo. Här låg tidigare Nokias huvudfabrik och staden är hårt drabbad av företagets kris.
Kenneth Jönsson jobbade 26 år på Nokia.
Kenneth Jönsson jobbade hos Nokia främst med distributionsfrågor och byggde upp säljorganisationer i ett stort antal länder, bland annat i sju tidigare Sovjetrepubliker.
– Nokia hade länge en sund företagskultur som byggde på att vi såg oss som underdogs och slog underifrån. Gång på gång sa vi till oss själva ”vi ska aldrig bli som IBM eller Motorola”. Men det ändrades i takt med framgångarna. Vi blev självgoda.
Han säger att företagets reaktion inför Iphone närmast var som en gäspning.
– Vi sa ungefär ”det här har vi gjort för länge sen, här fanns inget nytt och spännande”. Eftersom vi tyckte oss veta bäst i alla lägen fattade vi inte vad som höll på att hända.
Kenneth Jönsson talar om övermod och hur en arrogant kultur tog över i bolaget.
– Jag minns när vi uppvaktade Telia Soneras dåvarande vd i Stockholm och krävde att han skulle köpa 100 000 exemplar av en av våra mobilmodeller bara för att han skulle få den modell han egentligen ville ha.
Han vill inte göra någon enskild till syndabock, men tvekar inte när han säger att Jorma Ollila, vd under företagets guldår, får ta på sig delar av skulden.
– Det blev lite av kejsarens nya kläder. Han blev för mycket kungen av Finland och han omgav sig av folk som inte heller såg klart. De blev fartblinda och några kanske lite för rika.
I Köpenhamn började företagets problem märkas på allvar runt 2009. Ett första sparpaket klubbades och till våren 2010 krymptes bemanningen vid utvecklingsenheten till runt 1250 personer.
De allra flesta avancerade mobilingenjörer.
– Typiska deep thinkers. Specialister på antenner, materialteknik och annat. Sådana som har ett fokus på detaljer och på att vara bäst på en liten del i en lång utvecklingskedja, säger Lars Buch.
När väl bakslagen börjat för Nokia ökade farten i utförsbacken i snabb takt. Redan under 2010 kom ett nytt mindre sparpaket. I april 2011 kom beslutet om att stänga utvecklingsenheten helt. Då hade Nokia 1080 personer anställda i Köpenhamn.
– I en situation där företaget var hårt pressat märktes det var ägandet satt. Köpenhamn var en avlägsen sajt för Nokia, det går inte att komma ifrån. När företaget stod inför ett val om att fortsätta satsa här eller i Finland blev deras val ganska enkelt, säger Lars Buch.
Ett talande bevis för de snabba svängningarna i mobilbranschen är de planer som dåvarande Sony Ericsson samtidigt smidde. Så sent som hösten 2011, bara några månader innan Sony helt tog över det gemensamma företaget, var bolaget på väg att etablera ett utvecklingskontor i Köpenhamn.
Ett starkt skäl var tillgången på ingenjörer från Nokias nedlagda danska verksamhet. Redan under sensommaren hade Sony Ericsson ett öppet hus i Köpenhamn för uppsagda Nokiaanställda, med syftet att sondera terrängen för en dansk satsning och för att rekrytera specialkompetens.
Någon satsning i Köpenhamn blev det dock aldrig för Sony Ericsson. Det sydkoreanska teknikföretaget LG visade också intresse av att värva ett stort antal Nokiaingenjörer och etablera en enhet i Danmark.
– Det fanns till och med ett konkret anbud. Men de tyckte att det hela blev för dyrt och drog sig ur, berättar Lars Buch.
Lars Buch.Bild: Peter Frennesson
Som en av cheferna vid Nokia fick han, tillsammans med fyra kollegor, ta hand om jobbet att lägga ner verksamheten i Köpenhamn.
– Nokia har en skandinavisk företagsfilosofi, vilket innebär att bolaget tar ett stort ansvar för de anställda. För oss som höll i det praktiska arbetet var det samtidigt befriande att hela enheten lades ner. Det underlättade att vi satt i samma båt och alla drabbades lika, säger Lars Buch.
En bärande del i företagets stöd till de uppsagda kallades ”Nokia bridge”. Det var ett program där anställda fick rådgivning och ekonomiskt stöd på upp till cirka en miljon kronor för att dra igång egen verksamhet.
De som satsade på ”bridge” hade under en startfas tillgång till Nokias lokaler och utrustning och delvis också till företagets patentportfölj.
– Projektet gav många start-ups. Men alldeles för många av dem som drog igång ville mest konsulta eller satsa på det de redan jobbade med inom företaget, berättar Lars Buch.
Han är övertygad om att de som klarar steget till eget företag bäst är de som vågar tro på något helt eget och nytt.
– Det är framför allt de som tidigt bröt med bolaget och som kom ut ur Nokias källare som lyckats, säger Lars Buch.
På Saltimporten i Malmö hamn har teknikbolaget Frankly sitt huvudsäte.Bild: Jenny Leyman
På Saltimporten i Malmö hamn har teknikbolaget Frankly sitt huvudsäte. Företaget startades sensommaren 2011 av tre tidigare Nokia-anställda som blev uppsagda när utvecklingsenheten i Köpenhamn lades ner.
– Nokia var mitt första riktiga jobb överhuvudtaget. Företaget erbjöd en fantastisk miljö att arbeta i. Det var en perfekt skola, där man jobbade intensivt på hög nivå och med starka krav på att leverera, säger Claes Lundin, vd för Frankly.
Han berättar om ett storföretag med stora resurser, men också med utmanande arbetsuppgifter.
– Andra dagen på jobbet sattes jag i ett rum med tio japaner där jag skulle ansvara för att sätta igång ett nytt projekt.
Kollegan och teknikspecialisten, Rasmus Christjansen, instämmer.
– Jag har aldrig haft så kul på jobbet som under några år på Nokia. Allt var möjligt, vår teknik låg i absolut framkant och det kändes som vi anställde massor av nya ingenjörer varje vecka.
Men när motgångarna satte in på allvar, och de på kort tid gick från att arbeta med tiotals mobilmodeller till några få, förstod de båda vad det pekade mot.
– Sista hoppet var när Microsoft köpte mobilverksamheten. Vi var över och jobbade på Nokias kontor i San Diego i Kalifornien en period, men att arbeta vidare på distans från Köpenhamn var inget alternativ för amerikanarna. Vi låg för långt bort från dem, berättar Claes Lundin.
Christian Dittrich, Claes Lundin och Rasmus Christjansen, har tagit steget från Nokiaanställda till egna företagare. I idag håller de till på Saltimporten i Malmö.Bild: Jenny Leyman
När de båda startade Frankly tillsammans med kollegan Christian Dittrich hade de mycket kvar att lära som egna företagare.
– Vi kom från en storföretagsmiljö med i stort sett obegränsade utvecklingsbudgetar och hade väldigt liten erfarenhet av till exempel en så grundläggande sak som att hålla budget, berättar Claes Lundin.
Tack vare startkapitalet de erbjöds genom Nokia bridge vågade de ta klivet.
– En sån möjlighet dyker bara upp en gång i livet, kändes det som. Helt riskfritt kunde vi under ganska lång tid testa att bli egna företagare. Samtidigt var tiden hos Nokia vårt främsta cv när vi letade kunder, berättar Claes Lundin.
En nackdel i sammanhanget var att ersättningen från företaget lades ovanpå uppsägningslönen så att en stor del gick åt i skatt.
– Men det viktiga vara ändå den mentala entrébiljett till företagarvärlden som vi erbjöds. Ur ett företags perspektiv var pengarna vi fick inte mycket att tala om. Men som privatperson har du verkligen ingen aning om vad det kostar att på riktigt driva företag. Det är en helt ny värld att kliva in i, säger Claes Lundin.
Claes Lundin.Bild: Jenny Leyman
Redan från början bestämde de sig för att inte driva ett renodlat produktbolag. Det skulle innebära en lång startsträcka och risker för att finansiellt hamna helt i händerna på någon annan.
– På Nokia var vi i praktiken designers och projektledare med mekanikbakgrund och det är ryggraden i vad vi gör även i dag, inom Frankly. Men vi bestämde oss tidigt för att inte konkurrera med utveckling som läggs ut billigt till exempelvis Kina. Allt vi gör ska kunna finnas på hyllan i en Applestore, säger Rasmus Christjansen.
Frankly är framför allt inriktat på produkter kopplade till bärbar trådlös teknik och sakernas internet, där företaget jobbar som konsulter på uppdrag för olika beställare.
– Vi satte oss från början ner och funderade över hur vi kunde tjäna pengar på detta och det har gått bra. Sedan dag ett har vi gått runt, säger Claes Lundin.
Specialdesignade öronproppar för surfare är en produkt som företaget tagit fram på egen hand och som i dag hanteras genom det avknoppade bolaget Surfears, där Christian Dittrich är vd.
– Vi kommer också snart med motsvarande produkt för simmare och triathlon-folk. Utvecklingsprocessen bygger på kunskaper vi började skaffa oss under Nokiaåren, säger Claes Lundin.
På mindre än fyra år har företaget vuxit till närmare 30 anställda. Nyligen öppnade Frankly en filial i Stockholm. Målet är att ganska snart ha vuxit till runt 40 arbetande i företaget.
– Vi ska bygga upp Europas absolut bästa utvecklingsteamet inom vår inriktning och samtidigt klara att hålla en solid ekonomi, säger Claes Lundin.
Han ser en platt organisation med snabba beslutsvägar som en viktig faktor för att lyckas.
Lars Buch i Köpenhamn resonerar i liknande banor.
– Nokia var ett jättebolag. Det säger en del om kulturen att vi hade minst 50 man med direktörstitel bara här på sajten i Köpenhamn. Men i vår industri sitter styrkan i dag nog hos mindre bolag. Tusen tremannabolag rör sig betydligt snabbare än vad tre tusenmannabolag gör, säger han.
Totalt satte anställda igång långt över hundra nya verksamheter i spåren av Nokias nedläggning. Mycket tog aldrig fart, men det har också vuxit fram en del nya lyckade företag vid sidan Frankly, bland annat inom ljudteknik.
– Men det handlar om en oerhörd förändring att bli entreprenör. Som ingenjörer har de varit specialister och nästan aldrig haft perspektivet att sälja, vara kommersiell och anpassa sig till kundens önskemål, säger Lars Buch.
Men även om inte alla lyckats menar han att den danska elektronikindustrin haft stor nytta och glädje av vad som hände på Nokia.
– Det är fantastiskt att ha tillgång till resurserna hos ett företag med 700 överkompetenta ingenjörer, säger Lars Buch.
Många sysslar idag med andra saker än vad de gjorde på Nokia.
– De har gått vidare och varit tvungna att göra det. Det handlar om många olika inriktningar. Men det finns massor att gå vidare i.
Han är övertygad om att ytterst få av de Nokia-anställda haft problem med att hitta ett nytt jobb och får medhåll av Claes Lundin.
– Faktum är att ingen som lämnade Nokia egentligen var rädd för att bli arbetslös. Oron har snarare gällt hur det skulle gå att upprätthålla nivån på branschen i regionen, säger han.
Lars Buch tror att teknikindustrin i regionen vinner mest på att släppa förhoppningarna om att nya stora enheter med många hundra ingenjörer ska etablera sig, eller växa fram, här.
– För mig handlar det om att skapa en miljö där det kan komma fram bolag som kanske blir runt 100 personer och som kanske också säljs på vägen. Där kan vår styrka finnas, säger han.
Han tror på öppenhet som en viktig väg till framgång och menar att företag som låser dörren om sig, likt Nokia, riskerar att hamna i en återvändsgränd.
– Jag tror till exempel att forskning och utveckling hos företag framöver kommer att kunna drivas genom crowdfunding och crowdsourcing.
Lars Buch menar att vägen till ett nytt sätt att tänka och jobba bara är påbörjad i Köpenhamn och han hämtar i dag mycket inspiration från bland annat Stockholm.
– Där vill ju top-level studenterna starta eget. De är inte ute efter karriär och en trygg anställning på ett stort teknikbolag. Istället går de ihop fyra personer med målet att förverkliga en bra idé, säger han.
I dag leder Lars Buch den danska delen av den internationella företagsacceleratorn Startupbootcamp. Hit söker unga nyföretag för att under tre månader få tillgång till gratis kontor, mentorer, juridisk hjälp och lite ekonomiskt stöd.
Verksamheten är privat finansierad. När ett program drar igång brukar det handla om hundratals intresserade team som kämpar om tio platser.
– Flera av dem som nu är igång har ett ursprung på Nokia, berättar Lars Buch.
Han ser den privata finansieringen som en viktig poäng.
– Jag tror inte på acceleratorer med statliga intressen i. Det handlar alltid om räddningsaktioner med konstgjord andning och det lockar aldrig de fräckaste och mest spännande entreprenörerna, säger Lars Buch.
Kenneth Jönsson i Finland ger en liknande beskrivning, även om hans övergripande bild är betydligt mer pessimistisk än den från Lars Buch.
Den statliga innovationsmyndigheten Tekes, Finlands motsvarighet till Vinnova, har de senaste åren satsat motsvarande flera miljarder svenska kronor på att stötta företagsprojekt knutna till tidigare Nokiaanställda.
– Men det bestående intrycket är att det tyvärr inte är de bästa idéerna som får pengar därifrån utan de bästa skrivna ansökningarna utifrån tjänstemännens önskemål, säger han.
Som mest sysselsatte Nokias mobilverksamhet över 10 000 personer i Finland. I dag arbetar runt 1 500 människor med Microsofts mobiler i landet.
– Rädslan är påtaglig, för att inte säga förkrossande, att Microsoft ganska snart kommer att lämna Finland för gott, säger Kenneth Jönsson.
Han pekar på att alla ansvariga sitter i Seattle och att det pumpas in hundratals miljoner dollar varje kvartal för att täcka förlusterna.
– Hur länge kan det hålla? Vad ska de med Finland till? Det frågar sig alla samtidigt som de duktigaste inom Nokia redan lämnat företaget, säger Kenneth Jönsson.
Samtidigt har det knappt funnits någon annan mobilindustri i landet som velat locka över personal.
– Min bedömning är att mobilindustrin i Finland mer än halverats efter Nokias fall. Den har inte återhämtat sig och tongångarna är dystra, säger Kenneth Jönsson.
De utländska företagen har blivit färre eftersom nyttan av att vara på plats har minskat.
I hans hemstad Salo, Nokias viktigaste fäste förr, är läget rent deprimerande, menar han.
– Den sociala bilden här är svår. Många är utan jobb. Det är väldigt tomt och övergivet i dag. Butiker stänger. Tåg och bussar slutar gå. Det är svårt att se någon ljusning faktiskt. Vi befinner oss i en negativ spiral.
Dataspelsindustrin är ett positivt undantag, menar han.
– Men den sysselsätter betydligt färre än vad mobilbranschen gjorde.
Han pekar på att de som fått jobb oftast tvingats till att helt byta bransch och att det visst finns lyckade exempel.
– Folk som skapar ny teknik för trafikvarningssystem eller bygger inomhusväxthus för kontor. Men då handlar det nästan enbart om lokala marknader och affärsidéer utan någon verklig växtkraft.
På nätverkssidan är Nokia fortfarande kvar som ett stort företag i Finland. Därför spekuleras fortfarande det en hel del om att nya vägvinnande produkter kan komma därifrån när bolaget inom några år får tillbaka rätten att använda varumärket för konsumentvaror.
– Det finns hela tiden folk i Finland som hoppas på en vändpunkt för vår mobilindustri, men jag är övertygad om att ingen i hjärtat verkligen tror på det, säger Kenneth Jönsson.
Gå till toppen