Kultur & Nöjen

Att förstå det obegripliga

Astrid Seeberger
Nästa år i Berlin. Weyler förlag.

Astrid Seeberger är född 1949 i Tyskland och är förutom författare överläkare på Karolinska sjukhuset i Stockholm.Bild: Sofia Runarsdotter
Jag blir lite orolig när jag läser de första femtio sidorna i Astrid Seebergers roman ”Nästa år i Berlin”. Det är en vacker och laddad text där en vuxen dotter – författaren själv – i jagform skildrar sin moders död och sista dagar i livet. Resan ner till Stuttgart, moderns doft, novemberdimman, de trevande samtalen, synen av hennes puppaliknande kropp i det sterila kylrummet. Hur ska romanen orka bära denna urstarka inledning, undrar jag. Har den täckning för sitt ödesmättade anslag?
Svaret är ja. När preludiet är över tar berättelsen om moderns liv vid. Och den är så fängslande och fylld av dramatik att jag tvingar mig att läsa den långsamt, trots att jag helst vill sträckläsa.
Rose växer upp i ett stort vitt hus i Ostpreussen i en kärleksfull familj. Fadern har varit officer i den preussiska armén och är en vivör med sinne för kultur och fina vanor, till skillnad från modern som är mer praktiskt lagd. När solen sken, säger Rose ”kunde man gå i en ljusstråle från rum till rum”. De är motståndare till nazismen och får besök av Gestapo. Men när kriget kommer splittras familjen. Roses bröder tar värvning i armén och hon själv får plocka potatis med BDM, Tyska flickors förbund. Och när ryssarna närmar sig Ostpreussen tvingas alla fly, hals över huvud. Roses föräldrar och småsyskon ger sig av i förväg, själv reser hon med BDM-flickorna och bästa vännen Annemarie, som kort tid senare dör i en bombattack, inför Roses ögon.
Det är många som förlorar varandra i den här romanen, Rose mister alla hon älskar, en efter en. Kriget är obarmhärtigt.
Seeberger väver sin berättelse i korta kapitel. Perspektiven skiftar elegant mellan moderns minnesbilder, fiktionens fria spelrum och hennes egna funderingar. Historien tar inte slut med kriget. En av romanens starkaste partier utspelar sig i efterkrigstid när Rose, som genom ett mirakel, återförenas med delar av sin familj. Föräldrarna bor i det nybildade DDR, till en början positiva till att bygga det nya socialistiska samhället. Astrid är liten flicka när de besöker morföräldrarna på kolchosen och blir nära vän med sin charmige, men inte helt okomplicerade morfar. Familjehemligheterna ruvar i mörkret under de solbelysta och underbara sommarloven i DDR, liksom den socialistiska diktaturens alltmer påträngande förtryck.
Seeberger är läkare och utkom för några år sedan med en bok om konsten att samtala med patienter. ”Nästa år i Berlin” är hennes skönlitterära debut och det är ingen överdrift att säga att det är en strålande sådan. Kort sammanfattat svarar den på frågan hur vi kan förstå vår historia, krigen, allt det obegripliga.
Genom enskilda människors berättelser. Rätt gestaltade blir de en nyckel att förstå sammanhangen och botar oss från svartvita förenklingar.
Gå till toppen