Kultur & Nöjen

En film om människor vi förvarar

Helvetet är en helt anonymiserad och sluten miljö.
Ur dokumentärfilmen "Förvaret".
Det är ett Förvar. Ett slags fängelse, ofta beläget intill brusande skogsdungar, gärna bortom större allfartsvägar.
Ett Förvar är en plats som är absurd, i hela sin existens.
Det finns i den här kala verkligheten en manlig röst som säger att personalen måste gå in i tjänstemannarollen. Att rollerna måste vara tydliga. Att det är viktigt för de intagna. Det får inte finnas en medmänsklighet som kan feltolkas som empati eller sympati. Vi ser det hela utspelas på film. Mannen är återkommande i filmen. Han har också utvecklingssamtal med personalen. Han vill inte att personalen ska gå över gränsen, som att exempelvis servera mat upplagd på ett trevligare sätt.
Det sätter nämligen andra team i svårigheter.
Helvetet består av människor som befinner sig på olika sidor av en låst dörr.
Det finns i dag fem Förvar i Sverige. Ett ligger exempelvis i Åstorp. Det sker cirka tretusen förvarstaganden per år. Ett förvarstagande innebär helt enkelt att man placerar en människa i en sluten fängelsemiljö. Man sitter där i väntan på att en deportering ska verkställas. Förvaret är en låst institution där människor kan frihetsberövas på obestämd tid, utan att ha dömts för något brott. Ofta handlar det om personer som fått beslut om utvisning från Sverige och som det enligt myndigheterna finns anledning att tro kommer att hålla sig undan. Det finns cirka 250 platser på förvar i Sverige.
Den banala ondskan är en samling tjänstemän som bara gör sin plikt, som inte ser sin del i det större systemet.
Detta med att vissa blir objekt medan andra får lov att vara subjekt.
En människa kan mycket enkelt bli till en slags möbel som man kan ställa undan på ett Förvar, som en resväska. Barnens skidor. Ett par flyttkartonger. En människa. Saker man förvarar, ställer undan.
Nu finns det en både fascinerande och mycket obehaglig film – ”Förvaret” – som visar delar av den vardag som utspelar sig på ett av Sveriges fem Förvar. Vi får möjlighet att se en del av de annars helt slutna miljöerna på Förvaret i Flen. Vi får möta personal, ett begränsat antal intagna. Det är en otäck film inte minst för att vi som ser filmen just känner denna skarpa skillnad mellan människor som kan gå hem och människor som sitter inlåsta, i förvar.
I helgen, den 18 april, var det visning av filmen på Panora i Malmö – med ett efterföljande publiksamtal där regissörerna Anna Persson och Shaon Chakraborty samt producenten Anna Weitz medverkade. Det var ett samtal som trevande sökte sin form, inte minst för att just själva begreppet Förvar är en sådan absurd företeelse, likaså detta med att vara förvarsintagen – vilket rent konkret också kan innebära att man sitter isolerad i ett häkte. Hur närma sig den yttersta bortompunkten i att vara människa? Hur skildra en människa som rent konkret kläs av alla möjligheter till att få lov att uttrycka en av mänsklighetens grundläggande rättigheter – nämligen att få röra sig fritt. Omöjligt, naturligtvis.
”Förvaret” är en mycket viktig film, inte minst i det att den skildrar en miljö som annars är helt sluten, fördold. Nu är det upp till oss att riva ner dessa absurda murar som stänger människor ute.
Gå till toppen