Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Margaretha Meyerson

Margaretha Meyerson, Falsterbo, har avlidit, 84 år gammal. Närmast sörjande är barnen Thord och Louise med familjer.

En av de förnämsta lyriska artister som Skåne har haft på kvinnosidan, Margaretha Meyerson, har slutat sina dagar. Därmed har den sista ”medlemmen” i den kunniga klassiska kadern av sångare, bland andra Maj Lindström och Nils Bäckström, på 1950-talet gått bort.
Hon var den nu 70-åriga scenen vid Fersens väg, gamla Malmö Stadsteater, trogen hela sin karriär, bortsett från några få framträdanden på Stockholmsoperan.
Men så hann hon också med imponerande dryga sjuttio roller under sin karriär.
Ett tiotal dirigenter, från Sten Åke Axelsson till Gunnar Stern, har haft glädjen att arbeta med denna ambitiösa sångerska, som kom till kollationeringarna med sin stämma instuderad och klar genom hemarbete vid pianot. Vilken lovvärd ambition.
Ingmar Bergman och Leif Söderström är några av flera välkända regissörer, som har haft förmånen att bidra till den receptiva Margarethas resa på scenen. Samarbetet med Folke Abenius har troligtvis haft störst betydelse för Margarethas utveckling och karriär, och hennes succéer på 1960-talet som Elvira i ”Italienskan från Alger”, Nedda i ”Pajazzo”, Antonia i ”Hoffmans äventyr”, grevinnan i ”Figaros bröllop” och Violetta i ”La Traviata” är exempel där deras samarbete var framgångsrikt.
Den mycket begåvade Margaretha Meyerson var redan som 5-åring pigg på att lyftas upp på bord och sjunga. Under skoltiden deltog hon gärna på fester och danstillställningar med sin sång, som ofta var jazzinspirerad.
Men det seriösa intresset tog med åren över och genom studier och en musikpedagogisk examen kvalificerade hon sig för en plats i Stadsteaterns kör 1951.
Teaterchefen Lars Levi Laestadius upptäckte talangen och gav henne uppgifter i både ”Wienerblod” och ”Leendets land”, som förde med sig solistkontrakt.
Många är de roller som Margaretha har kreerat och som vi har fått glädjas åt. Bland minnesvärda prestationer är den lika välsjungande som vackra Venus i ”Tannhäuser”, som var den sista rollen före pensioneringen 1981.
Men ödet – plus Marianne Mörck och Lars Humble – ville att karriären skulle gå vidare: tio år senare, 1991, var hon åter på scenen, nu som abbedissan i ”The Sound of Music”. Rösten var praktfull, liksom när hon deltog i teaterns 50-årsjubileumskonsert 1994.
Den allra sista rollen blev i ”Lucia di Lammermoor” 1997 och så sent som 2003 deltog hon i en musikfest: den vackra rösten och framförandet var lika underbart som det alltid har varit.
Tack vare Gunnar Ollén och Folke Abenius blev vi i Malmö pionjärer när det gällde opera i tv. 1963 prövades detta medium för kortoperor genom inspelningen av ”Sköna Galathea”. Därefter ”Rita”, ”Dårskapens timme” och ”Bröllopsresan”, alla med Margaretha i den kvinnliga huvudrollen.
Margaretha Meyerson; skönsjungande sopran, ambitiös artist, populär publikfavorit, ödmjuk medmänniska och minnesgod vän finns ej mer. Vemodigt, mycket vemodigt.
Gå till toppen