Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Överväg ett tiggeriförbud, efter till exempel dansk modell, eftersom tiggeriet riskerar att permanenta fattigdom och utanförskap."

Det enda sättet att verkligen komma åt fattigdom är att bedriva en politik för ekonomisk tillväxt och egenförsörjning och mot utanförskap, skriver Torkild Strandberg (FP), kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.

Tiggande EU-medborgare har blivit en vanlig syn över hela landet. Det är inte bara i gathörn och utanför butiker i våra större städer som vi ser dem. Även i Visby på Gotland, i byn Hillerstorp i Småland och det lilla Svenstavik i Jämtland med runt 1 000 invånare finns de. Alla tre är exempel på små, inte så lättåtkomliga platser där EU-medborgare numera tigger för sitt uppehälle.
Enligt frivilliga organisationer rör det sig om mellan 2 000 och 3 000 människor i hela landet. Det säger sig självt att denna utveckling inte är långsiktigt hållbar. Framför allt är det en förfärlig och oacceptabel situation för de individer som i desperation har lämnat sitt hemland för att, oavsett förhållanden, livnära sig på att tigga i Sverige. Detta är fullständigt ovärdigt.
Därför bör tre åtgärder genomföras:
1. Ställ krav på Rumänien att ta ansvar för sina medborgare. Självklart kan och ska svenska myndigheter vara behjälpliga, men ansvaret är Rumäniens.
2. Ge myndigheter de lagliga verktyg som krävs för att kunna stoppa tältläger och kåkstäder i våra kommuner.
3. Överväg ett tiggeriförbud, efter till exempel dansk modell, eftersom tiggeriet snarast riskerar att permanenta fattigdom och utanförskap.
Den fria rörligheten i Europa handlar om rätten att arbeta och studera i andra länder än sitt eget. Sålunda är de EU-medborgare som nu kommer till Sverige välkomna att stå för sitt eget uppehälle genom att jobba eller studera. Men de som nu är här, utan språk och utan relevant utbildning, har i princip ingen möjlighet att få ett arbete i Sverige.
Idag lever var fjärde medborgare, cirka 122 miljoner, inom EU på existensminimum. Detta slår hjälporganisationen Caritas fast i sin senaste rapport. Nyfattigdomen i Europa är ett stort och växande problem. Vårt enda sätt att på riktigt komma åt fattigdom är att bedriva en politik för ekonomisk tillväxt och egenförsörjning och mot utanförskap.
Vi är många som vill hjälpa och som oroar oss över de tiggande EU-medborgarnas tillvaro i Sverige. Men pengen i pappmuggen inskränker sig till en hjälp för dagen, inte så mycket mer. Det finns en uppenbar risk att detta snarare bidrar till att permanenta fattigdom och utanförskap. EU-medborgarna har rätt att stanna i Sverige i tre månader. På den korta tiden kan vi inte göra något för att förbättra deras livssituation på sikt.
Om vi ser tiggande i Sverige som en del av en bestående lösning på fattigdomen i till exempel Rumänien, då kan vi låta utvecklingen fortsätta som hittills. Om inte måste vi överväga att förbjuda tiggeri. Då skickar vi en tydlig signal till hemländerna att det inte är ett alternativ att Sverige tar hand om deras fattigdom och utanförskap. Idag finns det lokala tiggeriförbud införda i ordningsföreskrifter i Nederländerna och i Norge. Danmark har en lag som förbjuder aktivt tiggeri och i Storbritannien och Rumänien råder totalförbud. Spanien och Schweiz har förbud i vissa regioner.
EU-medborgarna som tigger i Sverige bor ofta i kåkstäder och tältläger i parker och på offentliga platser. För bara något år sedan var det en otänkbar syn. Samhället står ofta handfallet inför detta och vår oförmåga att hantera situationen tycks vara total. Att över tid acceptera dessa boenden i parker, på offentliga platser, på privat egendom och ibland i fastigheter är inte rimligt. Om det är regelverken som behöver skärpas eller myndigheters förmåga till samordning som behöver förbättras är i grunden ointressant. Det centrala är att ett samhälle inte kan tillåtas stå handfallet inför ett sådant fenomen.
Antalet tiggande EU-medborgare i landet är en utmaning som vi inte kan sopa under mattan. Att satsa på hjälpinsatser under deras tre månaders lagliga vistelse i Sverige minskar inte fattigdomen i till exempel Rumänien. Därför bör vi överväga ett förbud mot tiggeri samt ge myndigheter de verktyg som krävs för att stoppa kåkstäder och tältläger.
Torkild Strandberg
Gå till toppen