Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Gästskribenten

Carl Rudbeck: ”DÖ banar vägen för en stor SD–framgång.”

Död, du ska dö. Så skaldade den engelske diktaren John Donne för fyrahundra år sedan. Idag känns orden profetiska på en bokstav när. Jag tänker då inte i första hand på läkarvetenskapen som lovar oss allt längre liv men inte, i alla fall inte än, att upphäva döden.
Nej, det som på sistone har fått mig att tänka på Donnes ord är något mycket trivialare, nämligen svensk inrikespolitik. DÖ, du ska dö, framstår som ett allt mera önskvärt scenario.
Decemberöverenskommelsen som vid första anblicken tycktes vara en slug strategi för att hålla SD borta från makten och härligheten börjar nu visa sina oförutsedda konsekvenser. Resultatet kan i stället bli det motsatta: DÖ banar vägen för en stor SD–framgång nästa gång folket får göra sin stämma hörd.
Alliansen, i den mån den alls längre märks, har avhänt sig sina maktmedel. Visst kan dess representanter då och då ta till brösttoner och indignerat vifta med armarna. Men så länge DÖ är i kraft är det knappast någon som tar dem på allvar. Allianspartierna har reducerat sig själva till demokratiska statister som inte längre vill spela bärande roller. De finns där så att det politiska dramat åtminstone ska verka demokratiskt.
Oppositionens ledare blir alltså för varje dag som går allt osynligare. Konstigt vore det annars. Varför slösa tid och uppmärksamhet på politiker som givit upp? Som skyr de skarpa konflikter som är demokratins livsluft.
Men nu börjar det knaka i fogarna på DÖ. Den insikt som i alla fall några få omedelbart hade sprider sig nu i allt större kretsar: DÖ är ett demokratiskt debacle som i det korta loppet kanske gagnar de gamla allianspartierna men som i det lite längre kan komma att frammana helt andra krafter.
Regeringspartierna kan tills vidare strunta i oppositionen från höger och istället lyssna till Vänsterpartiet, som har fått ett inflytande som inte står i proportion till dess folkliga stöd. Miljöpartiet, denna reaktionära lilla sekt, har ju redan tillskansat sig en maktposition som inte motsvaras av dess parlamentariska ställning. SD framställer sig nu gärna som det enda kvarvarande oppositionspartiet. Allt färre säger emot dem på den punkten.
DÖ lovade att garantera parlamentarisk ordning och reda i många år framöver. De båda blocken skulle i lugn och ro då och då byta makt och ministerposter med varandra och se till att inga utbölingar stack pinnar i hjulen.
Så vad göra om man är liberal och demokrat? Se till att DÖ snarast dör. Regeringen har redan brutit vallöften och då kan väl oppositionen bryta denna överenskommelse. Kanske inte så snyggt men den som vill hålla sig moraliskt snygg ska nog syssla med annat än med politik som alltid har varit ett smutsigt hantverk där svek och bedrägeri varit normala arbetsredskap.
När DÖ en gång för alla är död kan Sverige åter få en fungerande opposition som ser det som sin uppgift att göra livet besvärligt för regeringen.
Gå till toppen