Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Cecilia Nebel: Lundabilden vi inte gillar lika mycket

Du vet att du (också) är från Lund om... du ligger mindre, lånar färre böcker, har det lite kämpigt i skolan.

Våren, Lunds signaturårstid, peakar precis just nu. Det är nu vi Lundensare (om man nu får kalla sig så efter bara fem år som folkbokförd) sträcker lite extra på oss. Pekar med en lycklig suck på Magnoliorna: ”så tidigt de blommar i år”. Fotograferar Domkyrkan i skymningsljuset och lägger upp bilden i Facebookgruppen ”De vet att du är från Lund om..”, får 256 likes och kommentarer som "Visst är den grann!” Och ja, det ska sägas, även en och annan irriterad suck om att fotografen bara är ute efter lättförtjänt ryggdunk.
Domkyrkan säljer nämligen lika bra i Facebookgruppen som sex säljer kvällstidningar. Lundensarna kan inte få nog helt enkelt, i synnerhet om man räknar sig till gruppen Lundensare i exil. Då räcker det med en öde bild på Clemenstorget för att pulsen ska öka.
Vad säger då inläggen om att vara från Lund? Fram träder bilden av ett natur- och infrastrukturälskande folk som går igång på regionbussar i skymningsljus (48 likes), regnbågar som slutar bakom kommunhuset (158 likes) och vandrande gräsänder över Botulfsplatsen (126 likes). Ett folk som koketterar med att veta hur högt Blocket är, eller kan lista ut var den obskyra gavelbilden daterad 1940 är tagen. När en kille lägger ut en bild på sina köttände växter och undrar vad det egentligen är för art kommer svaret omedelbart: Sarracenia hybrid.
Bara i Lund tänker jag.
Kanske finns det mer tillförlitliga källor för att definiera staden? Jag går till kommunens databas med statistik som gjordes offentlig i veckan.
Fram träder en annan intressant bild, som skulle kunna sammanfattas ungefär så här: På plussidan: Vi är friskare (det skrivs inte ut lika mycket antibiotika som tidigare), vi kör mer miljövänligt (24 procent av alla bilar är miljöbilar) och våldsbrotten minskar stadigt (färre slår varandra på käften på väg hem från krogen).
På minussidan: Vi ligger mindre i Lund (det föds allt färre barn), vi läser inte lika mycket böcker (åtminstone lånar vi mindre på biblioteket), och intresset för att rösta i kommunalvalet har minskat.
Vad värre är: Elever i årskurs 9 som uppnått målen i alla ämnen har minskat de senaste fyra åren, det startas färre och färre företag och försörjningsstödet till behövande ökar.
Vad ska man då dra för slutsatser av allt detta? Kanske att vi ska fortsätta älska Magnoliorna, Domkyrkan i skymningsljus och studentmössorna på sned. Men inte heller glömma bort att det finns en annan verklighet där ute. En verklighet där det är svårt att få ekonomin att gå ihop, klara skolan, få ett jobb. En verklighet som inte får så många gilla på Facebook.
Gå till toppen