Olle Cox: 
Hej Jessie,
Om en elev blir utsatt för kränkningar utanför skoltid och som påverkar eleven när hen kommer tillbaka till skolan måste skolan enligt lagen agera om de inblandade eleverna går på skolor som har samma huvudman. Med andra ord, om det är två skolor med samma kommunala huvudman, eller samma privata huvudman, har skolan ett lagligt ansvar att ågärda, utreda och följa upp kränkningarna. Det blir mer krångligt om de inblandade eleverna går på skolor med olika huvudmän, säg en privat och en kommunal eller en skola i Östersund och en i Kalmar.
Oavsett hur länge kränkningarna pågått behöver skolan agera, så snart man fått kännedom om kränkningarna. Dessutom har man en skyldighet att på olika sätt se till att hålla sig informerade om elevernas situation, det går alltså inte att bara säga att man inte visste och därför inte agerade.
Jag håller med dig om att anställda inom skolan inte kan övervaka och hålla ständig koll på vad eleverna gör på nätet. Istället tycker vi att man behöver få in frågor om kränkningar på nätet i de ordinarie trygghetskartläggningarna man redan gör på skolan samt skapa en dialog med eleverna där de känner sig trygga med att berätta för någon i skolan om kränkningar skett på nätet. På det sättet bygger man in ett filter i eleverna som de kan använda.
Dessutom; föräldrarna har ett jätteviktigt ansvar i detta! Eftersom livet på nätet flyter mer över tiden i skolan och tiden hemma behöver skola och hem samarbeta för att på bästa sätt skapa ett schysstare klimat på nätet.
Olle Cox: Hej Edvard,
Professor Ann Frisén vid Göteborgs Universitet sa klokt för ett par år sedan att "Kränkningar på nätet handlar om sociala relationer och hur man ska hantera dem. Kränkningar på nätet handlar inte om teknik". Med andra ord håller jag med dig, vi som vuxna behöver ta ansvar också för denna nya plats där vi umgås med varandra, på samma sätt som vi redan tar ansvar för andra platser i barns/ungas liv: klassrummet, skolgården, fritidsgården, träningen etc.
Olle Cox: Hej "Orolig mamma",
Vad tråkigt att höra att din son råkat ut för något så tufft, ingen ska behöva gå igenom något sådant!
Om sådant händer ska man anmäla, både till Facebook och till polisen. Många saker vi gör mot varandra är olagliga och därför bör polisen kopplas in. Dessvärre är det inte alltid det får det resultat man önskat så vår rekommendation är att också koppla in skolan. Ofta hänger kränkningar på och utanför nätet ihop och elever från samma skola är inbandade i en kränkningssituation har skolan en laglig skyldighet att agera. I skolan är man många gånger experter på att hantera kränkningssituationer och den expertisen kan förhoppningsvis hjälpa.
Fördelen med kränkningar på nätet är att man har möjlighet att spara bevis, det är därför viktigt att ta skärmdumpar på alla de kränkningar på nätet som man ser. Flera poliser jag har pratat med tycker att bevisläget på nätet ofta är bättre eftersom du har bevisen svart på vitt.
Olle Cox: Hej Bogesson,
Jag svarar på båda dina frågor här.
Vår erfarenhet är dessvärre att polisanmälningar rörande olagliga kränkningar på nätet, tex olaga hot eller förtal, ofta lagts ner. Det finns idag föreskrifter för åklagare som gör det svårare att driva allmänt åtal när det gäller kränkningar på nätet. Så tittar vi bakåt är det en ganska dyster bild.
Men, saker är på gång! Polisen håller på att omorganisera och är i processen att starta en ny IT-brottsenhet på riksnivå och man utbildar också nya polisstudenter kring denna typ av brottslighet. Dessutom håller man på med en statlig utredning med syfte att modernisera en lagstiftning som skrevs årtionden före internet fanns. Att polisanmäla, trots att det inte leder någon vart, skickar viktiga signaler till politiker och andra beslutsfattare att området är viktigt och behöver prioriteras. Flera poliser jag pratat med uppmanar till polisanmälan eftersom det ger ett statistiskt underlag för poliserna att kräva större resurser för att arbeta med denna typ av brottslighet.
Så kort; ja, det är lönt att polisanmäla, om inte för sin egen så för kommande brottsoffers skull. Och nej, lagstiftningen har inte hängt med men håller på att uppdateras.
Olle Cox: Hej Wendela,
Ja, forskningen pekar mot att det verkar som att det är enklare att skriva taskiga saker till någon via nätet eller mobilen än vad det är att säga det ansikte mot ansikte. Det finns många saker vi behöver göra för att komma åt nätmobbningen och jag tror att just det du är inne på, att fundera på om det jag skriver handlar om det någon annan gör eller om det snarare handlar om mina egna tankar, behov och rädslor, är superviktigt. Vi behöver tränas i vad det är att umgås med andra på nätet, bara för att jag tänker något är det inte okej att skriva, någon annan kan faktiskt ta illa vid sig!
Olle Cox: Hej Malmö mot Diskriminering!
Jag håller med om att vuxna behöver kunskap för att på bästa sätt kunna arbeta mot mobbning och kränkningar på nätet. En av de mest forskningsbelagda insatserna som visar på effekt mot nivåerna av nätmobbning och nätkränkningar är just vuxnas kunskap. Med kunskap om effekterna av mobbningen, hur man kan stoppa och förebygga den och hur man kan stötta inblandade barn och unga tror jag att vi kan komma väldigt långt! På samma sätt som vi tar ansvar för andra arenor i barns och ungas liv behöver vi också ta ansvar för denna arena.
Olle Cox: Hej Malmö mot Diskriminering!
Jag tror att många vuxna är medvetna om de risker som finns och min erfarenhet av de skolanställda och vårdnadshavare jag träffat är att de tar frågan på väldigt stort ansvar och väldigt gärna vill ha verktyg för att stoppa och förebygga nätmobbningen.
Förstås finns det en grupp vuxna som ännu kanske inte sett problemet för vad det är och därför är det fantastiskt bra att Sydsvenskan, ni, vi och andra aktörer i samhället fortsätter att lyfta frågan! Tillsammans gör vi skillnad!