Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

”Lättare om de sagt sakerna rakt ut i korridoren”

Karin Andersson gick i åttan när anonyma kommentarer dök upp i hennes flöde. Ord som skar rakt in: ”Du är fläskig som fan, bara du rör på dig dallrar hela du…”

Hon tvekar inte. Hivar fram telefonen och läser högt: ”… och den dubbelhakan. Den innehåller nog flera liter fett. Du är så jävla äcklig och taskig mot alla, ditt självförtroende är för bra.”
Karin Anderssons första tanke var att radera de elaka kommentarerna och stänga ner sitt konto. Men sedan beslöt hon att ta tag i det jobbiga och fick skolledningen med sig på att lyfta frågan.Bild: Julia Lindemalm
Karin Andersson har just banat väg genom kafémyllret med sin latte och muffins, på det där självklara sättet som en person som varken är blyg eller tvivlar på att den är omtyckt gör.
Detsamma gällde inte den 15-åriga tjej som för två år sedan skaffade sig ett konto på Ask.fm, ett frågeforum där du kan vara anonym.
– Jag har alltid haft ett bra självförtroende i grunden. Men i åttan var jag i en svacka och tvivlade på allt från skolan till hur jag såg ut och om någon kille skulle vilja ha mig, säger hon.
Dessutom handlade kränkningarna inte bara om hennes utseende eller påståenden om att hon skulle vara taskig, utan också om det faktum att Karin Andersson har dyslexi.
– "Du har fan hur mycket extra hjälp som helst", stod det i ett meddelande, och att jag därför aldrig skulle komma in på den gymnasieskola som jag hade skrivit att jag tänkte söka till.
Det gjorde inte bara ont för att det var elakt och orättvist. Det värsta, kände hon, var att det vittnade om att den som skrev kände eller åtminstone kände till henne. Obehaget i magen slog rot: Vem var det? Var det en, var det flera? Hur många på skolan hade läst?
 
Det hade varit så mycket lättare om de sagt de här sakerna rakt ut i korridoren. Då hade jag kunnat sätta den det nu var på plats.
 
– Det hade varit så mycket lättare om de sagt de här sakerna rakt ut i korridoren. Då hade jag kunnat sätta den det nu var på plats.
Hemma tröstade och stöttade föräldrarna, men de ifrågasatte också hennes val att skaffa ett Ask-konto från första början. Tyckte att hon borde ha tänkt sig för.
– Jag förstod såklart vad de menade. Men samtidigt, i den åldern är man ju både osäker och statuskåt, säger hon utan omsvep.
– Det är ju precis av den anledningen du skapar ett konto och lägger upp snygga bilder på dig själv och allt det där.
Tjejer bedöms till stor del utifrån hur de ser ut. Och de dömer inte sällan sig själva efter samma måttstock. Just därför gör behovet av bekräftelse dem extra sårbara. Det menar psykologen Sofia Berne, som forskar om nätmobbning vid Göteborgs universitet.
Läs mer: Ingen fristad för dubbelt kränkta barn
Hon konstaterar att tjejer, både yngre och äldre, är hårt drabbade av utseenderelaterad mobbning. Det handlar om elaka kommentarer, som att de skulle vara tjocka eller ha fel klädstil. Och om bilder och filmklipp som sprids, i värsta fall avklädda foton tagna ur sitt sammanhang.
– De som nätmobbat, och det gäller både killar och tjejer, säger själva att de ger sig på utseendet om de vill göra en tjej illa för att de vet att det är det mest effektiva sättet, säger hon.
Killar kan också få nedsättande kommentarer om hur de ser ut på bilder de lägger ut, då oftast att de inte skulle vara muskulösa, men inte lika ofta.
– De verkar inte heller, generellt, ta det lika hårt som tjejerna, säger Sofia Berne.
Drabbade tjejer drar sig ofta tillbaka, menar hon. Sluter sig, vänder det inåt. Den andres mobbning blir till egen skam.
– Elever som utsatts är mer missnöjda med sin kropp och sitt utseende. Tidigare forskning visar också att en negativ kroppsuppfattning kan vara kopplad till ätstörnings- och träningsproblematik, vilket gör det här än mer bekymmersamt.
"Vi måste ta tag i det här. Det är helt sjukt att folk tror sig ha rätt att näthata som de gör", säger 17-åriga Karin Andersson.Bild: Julia Lindemalm
Karin Andersson tog nätkränkningarna hårt. Ändå, säger hon, hade hon både kompisar och var bjuden på festerna.
– Tänk då när det drabbar dem som har det tuffare. Det har ju faktiskt hänt att tjejer tagit livet av sig, säger hon.
När Karin fick de elaka kommentarerna var hennes första tanke att radera dem och stänga ner kontot.
– Men sedan kände jag att jag inte skulle undvika det jobbiga utan ta tag i det. Så jag blev lite av en detektiv.
 
Men så är det också jäkligt obehagligt att det finns människor som uppenbarligen tycker att det är okej att skriva sådan här skit på nätet.
 
Hon pratade med sin lärare och tillsammans vände de sig både till skolans it-ansvariga och så småningom kommunens, utan resultat. Istället samlade skolledningen högstadiet i aulan för att lyfta frågan i stort.
– Ja, jag drog det långt. Men så är det också jäkligt obehagligt att det finns människor som uppenbarligen tycker att det är okej att skriva sådan här skit på nätet, som tar sig rätten att döma andra.
Det är där, hos näthatarna och den anonyma mobbningskultur som växt fram — också i vuxenvärlden, som skulden ligger, betonar hon.
– Sociala medier är det bästa som finns. Jag håller på hela tiden, med Instagram, Facebook och Snapchat. Vi har ju växt upp med det här.
Gå till toppen