Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Möte i mästarklass

Sara Wallgren

Exhausted Spaces, Galleri Thomas Wallner, Simris, t o m 31/5.Håkan BengtssonGalleri Thomas Wallner, Simris, t o m 31/5.
Stora bilder över hela gråskalan, lysande akter i rött och svart, mötet mellan Sara Wallgren och Håkan Bengtsson har blivit en ovanlig teckningsutställning.
Men vad är så speciellt med dessa teckningar?
Gilles Deleuze har en gång skrivit att ”möjligheten finns inte från början, den skapas av händelsen. Det är fråga om livet. Händelsen skapar en ny existens, den ger upphov till en ny subjektivitet (i förhållande till kroppen, tiden …)”.
Bengtssons och Wallgrens teckningar liknar improvisationer. Inte för att de skulle vara spontana, men för att de varje sekund i dialog med materialet - penna, papper, krita - måste lita på den händelse som hand och öga skapar. Ett pennstreck leder till nästa, men ett felskär kan fördärva allt.
Båda rör sig på gränsen till att misslyckas, och den risken gör konst intressant.
Sara Wallgren tecknar sprött, tätt och rytmiskt. Som om hon hade huvudet fullt av minimalistisk musik.
Hon har delat in tre stora målardukar i knappt skönjbara kvadrater om 30x30 cm. Så har hon med tunnaste vitt dragit täta linjer, tills teckningarna nästan försvinner och mer liknar omålad kanvas. På håll. Några steg närmare frigör sig en värld av linjer och rörelser, fritt svävande på den ljusa ytan.
I ”The transformation project” har hon först skrynklat papper, som sedan fotograferats för att med hjälp av rutmönster minutiöst kopieras på japanpapper. Risken är förstås att bilderna stannar vid banal illusion. Men här är inte utrymme för beundrande blickar, Wallgrens minutiösa handlag förvandlar teckningarna till ett slags blyertsnoise.
Håkan Bengtsson använder mer massa än synliga linjer, gärna på mdf-skiva. Inoljad blir den varmt brun, inbjudande till att teckna på med kol, krita, blyerts, linje för linje tills färgen och mörkret mättas. I några av de vackraste verken har han med tålamodsprövande handlag lagt upp ytor med kol, svarta som slukhål - hypnotiskt. Ibland växer en röd och en svart yta mot varandra och stannar precis då bilden håller på att implodera.
På den här utställningen visas flera teckningar, som det nog kommer att talas om i konstlivet framöver. Missa inte detta!
Gå till toppen