När man älskar ett album alldeles totalt och innerligt kan det vara svårt att ta ett steg tillbaka och se det utifrån ett mer professionellt kritikerperspektiv, utan den förbehållslösa fansidan tar över. Joanna Gruesomes andra skiva "Peanut Butter" (Fortuna POP!/Slumberland/Turnstile, 11/5) är ett sådant album, jag har levt i fullständig symbios med det sedan det dök upp i min inbox för ett tag sedan. Och när det som i det här fallet gått så långt att varenda ton sitter i ryggmärgen blir det plötsligt omöjligt att få ur sig något vettigare än "NI MÅSTE LYSSNA PÅ DET HÄR!"

"Peanut Butter" är allt det som deras debutalbum "Weird Sister" var, bara mer. De catchy poprefrängerna paras med skriande punkgitarrer, finstämt avskalade partier övergår i intensivt rus. Stora delar av skivan åtföljs av både Alanna McArdles och Owen Williams röster, vilka tvinnas samman till en. Det är mer av allt förutom vad gäller längden, då de 10 låtarna klockar in på under 25 minuter - exemplariskt för oss som har svårt att hålla koncentrationen uppe någon längre stund.

Även Azure Blue tycks med sitt tredje album "Beneath the Hill I Smell the Sea" (Hybris, 13/5) haka på "mer av allt"-trenden. Mer synthslingor, mer rena 80-talsgitarrer, mer, mer, mer. Till och med mer psalm, då sista låten på skivan faktiskt är en instrumentalversion av "I denna ljuva sommartid" (Sommerlied). Dessutom har han tagit hjälp av totalt sju andra sångare, exempelvis Amanda Mair och César Vidal (från Caesar's Palace), vilket tillsammans med de många ljudlagren ger ett fullare, ännu mer drömskt landskap att vandra omkring i. Ett landskap där jag gärna går vilse.

Joanna Gruesome: Peanut Butter (album)

Azure Blue: Beneath the Hill I Smell the Sea (album)

Tomboy: Sweetie (album)

The Prams: Sick Sad World EP (7")