Draktänder, betongpianon och kvaderblock. Dungarna längs Falsterbokanalen döljer många försvarsanordningar med fantasifulla namn. Under guiden Bertil Björcks ledning kunde 25 nyfikna i lördags förmiddag får veta varför och hur försvarslinjen kom på plats.

En av dem var Mats Runnerström från Trelleborg.

– Jag är lite tokig i sånt här. Jag har till exempel varit i Normandie och tittat på Atlantvallen sju gånger, berättar Mats Runnerström.

Vad är det som lockar?

– Jag vet ärligt talat inte. För mig var det så att jag gick in i väggen och behövde något att intressera mig för, svarar Mats Runnerström.

Några av de kvarvarande försvarsanordningarna kan för en nutida besökare tyckas vara lite konstigt placerade för att försvara kusten vid en invasion. Men, påpekar Bertil Björk, när Skånelinjen, eller Per-Albinlinjen som den kom att kallas efter dåvarande statsministern, började byggas 1939 fanns inte Falsterbokanalen. Vägbanken för väg 100 fanns inte heller och marken vid brofästet var två meter lägre.

600 000 ton betong lär ha gått åt för att bygga och gjuta alla hinder, bunkrar och skyddsrum som skulle skydda de 1200-1500 soldater som var stationerade här under andra världskriget för att försvara landet mot "den lede fi".

– Men det fanns inte kulsprutor till alla värn. Så Per-Albin Hanssons uttalande om att "vår beredskap är god" var lögn och bedrägeri, säger Bertil Björk.

– Då är det precis som idag, kontrar åhöraren Åsa Lindeheim från Skanör.

– Eh, tja svarar Bertil Björck lite korthugget och alla skrattar.

Åsa Lindeheim förklarar sitt intresse för vandringen:

– Jag har gått här flera gånger och ville veta lite mer om det man ser här. Nu förstår jag hur allt var organiserat och det är jättebra, säger hon.

De flesta av värnen är plomberade idag men Calluna har i samråd med Vellinge kommun och Fortifikationsverket fått möjlighet att hålla tre av dem öppna för sina visningar. Calluna kallar för det för "ett militärhistoriskt landskap som saknar motstycke i Sverige".