Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Farligt när ”bra” blir ett relativt ord om skolresultat

När Värner Rydénskolan i Malmö stängdes i början av mars fick skolkommunalrådet Anders Rubin (S) frågan: Hur kunde det gå så här illa?
Han hänvisade till skolledningen.

"Vi kommer säkert att bli informerade i nämnden, men det är inte vi som agerar och har det delegerade ansvaret", sade han i Sydsvenskan.
I en debatt på Moriskan några dagar senare, jämförde han Värner Rydén med andra skolor som har ett tyngre socialt lass att dra. De senare har inga problem, menade han.
"Vi har skolor med större utmaningar än Värner Rydén. Nästan dubbelt så många elever går ut godkända från de skolorna", sade han. "Värner Rydén har också resurser att använda. Men börjar man sätta ribban på fel nivå, går förbi när eleverna bråkar och inte ser dem i ögonen, så... Det klarar de andra skolorna väldigt bra."
Det gick inte att ta miste på vad han menade. Skolledningen på Värner Rydénskolan hade inte klarat av sitt uppdrag.
Sveriges Skolledarförbund reagerade. "Hur Malmö Stad agerar kan ... få långtgående konsekvenser för stadens rekrytering av skolledare. Ett otydligt stöd skapar osäkerhet," skrev de i ett brev till Rubin.
Frågan är vilka skolor Anders Rubin egentligen tänkte på när han pratade om de andra som klarar sig så bra. Menar han Sofielundsskolan, där 45 procent av eleverna missade gymnasiebehörighet förra året? Eller Hermodsdalsskolan (35 procent obehöriga), Munkhätteskolan (38 procent) eller Kroksbäcksskolan (28 procent)?
Några andra skolor kan det inte vara, för de enda högstadieskolor i Malmö som får mer pengar per elev än Värner Rydén, är just dessa. Värner Rydéns 51 procent obehöriga elever är visserligen mer än de andra skolorna, men inga sådana skillnader som Anders Rubin pratar om.
Men det handlar inte bara om siffror som råkar vara rätt eller fel. Allvarligare är att bedömningen av "bra" eller "dåligt" resultat i skolorna, är så relativ.
I Sverige saknar i genomsnitt 13 procent av eleverna gymnasiebehörighet när de går ut grundskolan. Detta beskrivs som en katastrof. Vad är det då när 28 procent saknar behörighet, som på Kroksbäcksskolan?
Men när man jämför med andra skolor i utsatta områden, så ser det plötsligt inte så illa ut.
De som jag har intervjuat om Värner Rydénskolan, har berättat om just detta fenomen - hur de ropade på hjälp, länge och högt, och att ingen svarade. Deras skola var ju länge den med bäst resultat i hela Rosengård. Så länge andra skolor hade det värre, så fick Värner Rydén ingen uppmärksamhet.
I detta finns en viktig läxa att lära: det kan vara väldigt farligt att göra "bra" till ett relativt ord. När beslutsfattare väljer att vara nöjda med vissa skolors resultat bara för att de inte råkar vara sämst, så är det både kortsynt och dyrt. De missar chansen att förbättra skolorna innan de kör i diket. Dessutom tullar de på förtroendet från både anställda, elever och föräldrar.
Gå till toppen