Världen

Hopp blandas med rädsla inför det nya Spanien

Massmedier och samhällsdebatt domineras av politik. På söndag hålls det viktiga valet till Spaniens regioner och kommuner, och i höst är det val till parlamentet här i Madrid. Valkampanjen pågår för fullt.

Jag sitter på en av uteserveringarna vid det stora torget Plaza Mayor och läser dagstidningarna. Ända sedan torget uppfördes under 1600-talet har det varit samlingsplats för Madridborna. Hit gick folk för att ta del av nyheter. Här kunde man även se tjurfäktningar, häxbränningar och teater. I dag står gatumusikanter och levande statyer för underhållningen. Tidningar och mobiltelefoner ger nyheterna. Den största skillnaden är kanske därför att de infödda Madridborna numera är i minoritet. Plaza Mayor har blivit samlingsplats för spanjorer från provinserna och latinamerikaner på besök i huvudstaden. Här och där möter man också nordeuropeiska turister. De blir snabbt allt fler.
Madrid har blivit hett som resmål. När turistindustrin nu inriktar sig mot upplevelser och kultur är den spanska huvudstaden en vinnare. Här finns de stora konstmuseerna, här finns utelivet. Billigt är det också. Den som har reskassan i nordeuropeisk valuta är kung i baren.
Det går bra för Spanien som turistland. Men inte bara turistnäringen utan också industrin växer så det dånar. I år väntas exporten stiga med över fem procent. Speciellt bilindustrin drar ifrån.
Den fortsatta utvecklingen är förstås beroende av hur ekonomin utvecklas i omvärlden. Men tillväxten har nu lagt sig på en stabil kurva som pekar uppåt. Senaste kvartalsrapporten visar en tillväxt rekordhöga 0,9 procent under årets första tre månader. EU-kommissionen beräknar årets tillväxt till 2,8 procent, dubbelt så mycket som euroområdet. Efter alla nedskärningar och besparingar kan man nu säga att den ekonomiska krisen passerat.
Krisen förändrade Spanien. Under de sju långa år som krisen pågick gick det spanska samhället igenom ett stålbad. De ålderdomliga företagen är nu slimmade och effektiva. Banksystemet reformerat. Produktionskostnaderna har skurits ner. Näringslivet har tvingats söka sig till nya marknader. Offentliga sektorn är nerbantad till smärtgränsen.
Arbetslösheten är nu den största utmaningen. Nya siffror visar att 175 495 nya arbeten skapades under april – ett rekord. Men det räcker inte. Fortfarande saknar mer än var femte spanjor arbete.
De djupa sociala förändringarna som blev resultatet av alla nedskärningar och besparingar kommer att bli svåra att lösa. Klassklyftorna växer. Utslagningen ökar. Ungefär var tredje löntagare eller 5,5 miljoner spanjorer tjänar i dag bara den lagstadgade minimilönen som det knappt går att klara sig på.
Krisen fick också gamla missförhållanden som funnits kvar i samhället sedan Francotiden att komma upp till ytan. Nu ökar separatismen. Gamla institutioner gungar. Varje dag rapporterar tidningarna om politisk korruption som kommer upp till ytan. Det gamla tvåpartisystemet har dött, men det nya politiska landskapet saknar konturer.
Krisen förändrade Spanien. Men hur det nya Spanien som nu växer fram ska bli bestämmer väljarna. Vissa fruktar att det nya Spanien blir omöjligt att regera. Andra ser hoppfyllt på framtiden. Jag beställer en kaffe till och fortsätter att läsa tidningarna.
Gå till toppen