Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Cecilia Nebel: Den vita fläcken har fått regnbågsfärg

Vi kan alla bli hjältar av vår tid. Att stå upp för tolerans, kärlek och mångfald är en bra start.

Jag förstod det aldrig då.
Vi hängde ibland efter skolan, spelade Nintendo, räknade matte, kollade vem som var snyggast i skolkatalogen.
Du måste ha våndats, undrat om du skulle våga säga hur det var. Men du sade aldrig något. Och hur skulle du ha kunnat göra det? Vårt lilla småländska samhälle, tidigt 90-tal, var hundraprocentigt mexitegelvilla och trimmade mopeder. Den sociala kontrollen av ”avvikare” var obarmhärtig. Man kunde hamna hopplöst utanför bara genom att ha fel jeansmärke. Bara tanken på att vara kär i någon av samma kön…
Långt senare fick jag höra att du kommit ut som homosexuell. Då på behörigt avstånd, som student i en större svensk stad. Det var någon där hemma som "hade hört", och som gladeligen berättade: "visste du att...".
Tänk om det hade funnits någon som bekräftat och stöttat dig då, som hade byggt ett ”vi”. Som hade firat istället för fördömt. Men hbtq var ett okänt begrepp. Homosexualitet kändes ingen vid. Det var något som förknippades med kändisar som Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård.
Jag tänker på det nu när Lund får sin första riktiga Pridefest. Äntligen målas denna vita fläck på hbtq-kartan i regnbågens alla färger. Till och med Landskrona har sin egen pridefestival. Varför har det dröjt så länge i Lund?
Gaystudenterna fanns ett tag men gick upp i föreningen P6. Sveriges förenade hbtq-studenter har ingen lokalförening på plats. RFSL finns inte här. Engagemanget i teknologernas förening Proud tech har gått upp och ned.
Beror det på att det redan är ganska högt i tak i Lund? Att behovet av att manifestera brett inte har känts så stort?
Eller är det precis tvärt om, att konservativ och traditionstyngd (student)kultur lagt locket på? Att det varit mindre riskfyllt att dra till Malmö eller Köpenhamn?
Oavsett vad; nu är Lund ikapp sin samtid. Det som började som en liten manifestation i fjol har vuxit till en jättefest. Och nu vill alla gå under regnbågsflagg: kommunen, studenterna och kyrkan. 4500 personer väntas paradera idag för kärlek och allas lika värde.
Behövs det då? Alla får väl leva som de vill i Sverige? Jo, det behövs, för dem som inte kan hålla sin partner i handen på stan utan att riskera spydiga kommentarer. För dem som är rädda för att berätta för sina föräldrar. För dem som blir hotade och påhoppade på krogen för att de inte tillhör normen. För allas rätt att leva det liv de vill, med vem de vill.
Dessutom lärdet bli en sjujäkla fest. Och om Lundasonen Måns Zelmerlöw tar hem mellofesten kommer fjäderboorna att vevas från Stora Södergatan till Södra Sandby.
Gå till toppen