– En dag när jag gick och plockade fimpar mellan busshållplatserna utanför stationen, satt en kille på muren vid cykelställen. Han sa "jag har säkert slängt 100 fimpar här, det ska jag aldrig göra igen", då blir man glad, säger Ann-Kristin Pivén.

När hon är ute och plockar fimpar handlar det lika mycket om att få folk att tänka till som att få bort fimparna från gatorna.

Ann-Kristin Pivén betonar att hon inte är ute efter rökarna, hon var själv tidigare rökare och tycker att folk får göra vad de vill med sina kroppar. Men folk måste börja förstå att det inte är bra att slänga fimpar överallt.

– Det är både kadmium och acetylsalicylsyra i fimparna och det kommer ut i naturen. Varje år slängs det miljarder fimpar i naturen i Sverige. Det tar två till fem år innan regn och blåst har tagit hand om dem.

Idén att ta upp kampen mot fimparna kom när hennes man gått bort i cancer.

– Medan han var sjuk virkade jag 100 grytlappar, som jag sedan sålde. För pengarna köpte jag Sommarkort på Skånetrafiken som jag delade ut till folk på härbärget och till Tamam. När jag sedan blev ensam funderade jag på vad jag skulle göra när jag nu fick så mycket tid över, säger Ann-Kristin Pivén.

Efter att ha läst en artikel om hur mycket skräp folk slänger i naturen började hon se hur mycket fimpar det fanns bara i sitt eget närområde. För att ta tag i saken började hon gå ut och plocka fimpar först runt busshållplatsen vid Måsens vårdcentral och sedan på andra platser.

För att folk ska förstå vad hon gör har hon sytt sig en väst . På ena sidan står det "Ren glädje" och på andra sidan "Jag hjälper bara till". Hon har också köpt in små metallburkar, som hon har dekorerat med blommor, där rökare kan slänga fimpar. De säljs numera i de två närmaste matbutikerna, men hittills har ingen köpt några av burkarna.

– Folk verkar inte tycka att det har behov av en burk att slänga fimparna i, säger Ann-Kristin Pivén.

Men när hon delade ut några fimpburkar på ett ställe där folk ofta brukade slänga fimpar på fikarasten, så gav det effekt. Där slängs inga fimpar på marken längre.

Hittills har hon mest fått positiva reaktioner på sitt arbete.

– När jag är ute och plockar fimpar undrar folk om jag gör det här utan att få betalt. När jag säger nej brukar de säga att fler borde hjälpa till.

En annan effekt av hennes fimpplockande är att folk tänker till över sina egna handlingar.

– Folk skäms när de ser en gammal dam som går och plockar upp deras fimpar.

Nu har det hunnit bli ganska många liter fimpar. De ligger i plastpåsar på hennes balkong, märkta med plats och datum.

– Jag har inte kunnat bestämma mig för vad man ska göra med dem. Kanske skulle man lägga dem i högar som en utställning på torget och visa hur mycket fimpar som slängs på olika ställen i stan?

Ann-Kristin Pivén har varit i kontakt med många olika organisationer och myndigheter och alla är positiva till hennes arbete. Bostadsföretagen i hennes område har lovat att se över antalet papperskorgar och askkoppar att fimpa i. Men något bidrag för att kunna köpa in fler fimpburkar till rökare har hon hittills inte lyckats få.