Så har det hänt igen: ännu en kommun, Svedala, har kört över all expertis inom området och beslutat sig för att tillmötesgå ett medborgarförslag om att servera smör och standardmjölk i skolan. Att forskning visar på ökade hälsorisker med ett alltför stort intag av mättade fettsyror har inte vägt tungt i vågskålen. Inte heller det faktum att en stor grupp föräldrar faktiskt är angelägna om att redan från början ge sina barn goda matvanor genom att följa näringsrekommendationerna med ett bra fettintag och lagom energi, vilket inte inkluderar smör och standardmjölk.

Man kan då fråga sig om det är lönt att satsa på högre utbildning. En kostvetare eller dietist läser mellan tre och fem år på universitet och kan med rätta kallas specialist inom kostområdet. Trots detta anser många politiker att de har större kunskaper och tar utan tvekan beslut helt på tvärs med all expertis och evidensbaserad vetenskap. Och det är kanske inte så konstigt eftersom de flesta anser att man vet vilken mat som är bra.

Tyvärr säger statistiken något annat – insjuknande i diabetes, hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, övervikt och fetma ökar oroväckande och kostar samhället mycket pengar. Detta beror inte på att det är fel på Livsmedelsverkets kostråd utan på att väldigt få följer dessa kostråd. Och om man inte på politisk nivå anser att det är viktigt kan man kanske inte kräva att den enskilde medborgaren gör det heller.

Men borde inte vi vuxna, föräldrar såväl som politiker, vara föredömen och lära barnen vad som är bra i stället för att överlåta till dem att välja själva? Det är som att till fruktstunden på förskolan även servera godis och bullar och sedan låta barnen själva bestämma vad som är bra för deras hälsa!

En annan fråga är: Ska verkligen politiker gå in och detaljstyra verksamheter på detta vis? Ska inte politiken slå fast vilken riktning och vilka mål som ska gälla och hur mycket detta får kosta? Ska inte sedan den expertis som finns på tjänstemannanivå se till att målen uppnås och att verksamheten sköts på ett professionellt sätt baserat på kunskap och forskning? Tydligen inte när det gäller mat. Man kan fundera över om politiker hade haft lika lätt att bestämma att läkare ska använda healing eller lärare ska undervisa om skapelsetron.

Vi har sedan 2011 en lag som säger att skolan ska servera näringsriktig mat som bygger på de näringsrekommendationer som finns (NNR 2012). För att uppfylla lagen krävs kompetens och kunskap i näringslära, matsedelsplanering, livsmedelskunskap med mera. Om det för någon kommun är svårt att rekrytera denna kompetens finns lösningen – man kan alltid ta en politiker i stället!

Birgit Josefson