Nära mitt bostadsområde ligger två matbutiker, den ena lite närmre, den andra lite längre bort. Jag brukar trampa de extra hundra metrarna till den som ligger längst bort. Varför? Jo, för att personalen är så förbaskat trevliga där.

Jag blir glad av att se hur de bryr sig om sina kunder, ibland hjälper till att packa matkassen, pillar fram mynt ur plånboken när gamla krumma fingrar inte reder ut det. Det är inget fel på den andra matbutiken, bara lite mer mellanmjölk rakt över, om man säger så.

”Ett smil smittar, och ett hej bryter isen”, sade Erik Thordin på antimobbningsorganisationen Friends när han mötte en Lundaklass. Hans budskap till eleverna var att det spelar roll att hälsa på varandra och berättade om den mobbade tjejen som en dag fick ett rakt och tydligt hej från en av killarna i klassen. De andra såg och hörde. Allt blev annorlunda efter det.

Det genuina och glada hejet spelar roll i vardagen också. På pendeltåget mellan Lund och Malmö finns en konduktör som är ett under av vänlighet. Ni som brukar åka där vet nog exakt vem jag menar. Han hälsar muntert på alla, och då menar jag verkligen alla. I högtalaren önskar han resenärerna en fantastisk dag – på svenska och engelska. När vi går av vinkar han och jag går med lätta steg till jobbet.

Det där borde vi lära av.

Vad kostar det att ge tiggaren utanför matbutiken ett leende och ett hej? Hans eller hennes tillvaro blir inte bättre av att vi fäster blicken långt bort någonstans. Vad kostar det att vi hälsar på våra grannar, även om vi inte känner dem så väl? Att vi lär barnen att man faktiskt säger hej när man möter någon? Även en främling.

När jag bodde i Italien ett tag möttes jag - en utlänning - alltid av buon giorno eller buona sera: i matbutiken, skolan, på vägen, utanför tvätteriet. Först var det rätt ovant, men efter ett tag helt självklart. När jag kom hem till Sverige fortsatte jag med det där hälsandet av bara farten, men slutade efter blickar av typen ”känner jag dig eller?”

Idag firar vi nationaldagen. I Lund görs det traditionsenligt på Kulturen. Dit kommer familjer, pensionärer, bybor, stadsbor, gammelsvenskar och nysvenskar. Strunt i den svenska blygheten idag, det är inget smickrande nationellt särdrag. Testa istället att heja på en främling, möta blicken och bryta isen. Det betyder mer för sammanhållningen än alla flaggparader och nationaldräkter i världen.