Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Scen

Dansmagi i sommarkvällen

Astad Deboo

Lund International Choreo­­graphy Assembly # 1Stenkrossen, Lund 10/6.
Akustiken är lite skramlig inne i blackboxen på Stenkrossen i Lund. Men stämningen är god när första upplagan av ”Lund International Choreography Assembly” tonar in ljuset. Den världsberömda koreografen och pionjären Astad Deboo rör sig i intensiv långsamhet mitt i en cirkel på golvet. Händerna vecklar ut sig som en lilja och varje enskilt finger ser ut att ha ett ärende.
Den världsberömda koreografen och pionjären Astad Deboo på Lund International Choreography Assembly.Bild: Amit Kumar
Lund har väl aldrig varit platsen dit man söker sig för den moderna dansens skull. Men med festivalen läggs nu grunden till en ny plattform för dans i praktik och teori. Den gångna veckan har innehållit både seminarium, performativ middag och konstnärliga presentationer under temat indisk dans inom samtida koreografi.
Satsningen är initierad av Lundafödda koreografen Rani Nair och syftar till att sätta fokus på kroppar i olika sociala och kulturella kontexter. Men också att föra samtal om varför vissa konstnärer ofta måste återkomma till begreppet identitet.
Vad är arv inom danskonsten? Vad är minne? I Astad Deboos rörelsespråk möts indisk kathak, kathakali och västerländsk modern dans.
Bland hans meriter finns samarbeten med Pina Bausch och Pink Floyd, men det är först nu – här, i Sverige och i Lund – som någon skapar koreografi åt honom, om honom. I ett nyfött samarbete med Rani Nair processas Deboos koreografiska gärning i ett nytt verk, som handlar om arkivet i hans kropp.
Var sitter minnet av en rörelse som utfördes en gång för länge sedan? Vad betyder den rörelsen idag? Vad föder den för nya minnen? Var tar rörelsen vägen?
Rani Nair har utforskat liknande teman förut. I sitt verk ”Future Memory” (2013) beskrev hon hur det kan vara att ärva ett dansverk. Hur den tidigare dansarens persona i form av kläder, rörelser och hårsvall avtecknar sig i ett nu.
Från premiären på Dansstationen i Malmö minns jag en hårfön som riktades mot en röd byxdress, som föregångaren Lilavati ratat och som här gavs ett vackert, spöklikt liv. Jag minns en urinfärgad parfymflaska som skickades runt och snabba hoppsasteg över golvet – en gestaltad lätthet mitt i den tunga uppgiften att förvalta en koreografi, skapad i ett helt annat decennium av dansnestorn Kurt Joos. ”Future Memory” är ett lysande komplex av olika tidslager och koreografiska temperament. En sorts grävande danspraktik som både undersöker och blottlägger den konstnärliga processen.
Att en internationellt firad profil som Astad Deboo dansar för en nätt lundapublik är inte bara en sensation – det är magi skjuten rakt in i försommarkvällen. I en långt utvecklad avslutande sekvens snurrar han runt med liljehänderna i sensibelt spel framför kroppen. Mitt eget huvud svindlar, men Deboos ansikte vilar i en sorts meditativ koncentration som annars sällan syns på en dansscen.
Dans handlar om kroppar och om rum. Men dans handlar också om publikens blickar. I ett samtal om vad samtida konst är idag – i en tid vi kallar global och där människor från olika platser rör sig i oförutsägbara mönster – blir den moderna dansen extra angelägen. Den tydliggör också hur identitet mer än något annat uppstår i ett växelspel.
Gå till toppen