Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Det var ännu en gång

När Sofia Hellqvist på lördagen säger ja i Slottskyrkan skriver hon in sig i en lång tradition.

Det var en gång en flicka som åkte skridskor på vingliga ben.
Bild: Hovet/Pressbild
 
På huvudet bar hon en vit toppluva med texten ”Sofia”. Namnet betyder vishet på grekiska.
Långt senare skulle Sofias mamma säga till sin dotter: ”Är det någon som ska träffa en prins är det du.”
Ännu lite senare skulle Sofia titta in i sin prins ögon och sjunga Vikingarnas ”Just dina guldbruna ögon, har jag förälskat mig i”, och det hela fångades turligt nog av en tv-kamera.
                                                              .............
 
Det var en gång en flicka som såg en motor- och designprins vid ett lunchbord i Båstad. Och han såg tillbaka.
Han var lugn. Och jordnära.
Hon var också jordnära! Och vacker, spännande.
Och han var enormt ödmjuk.
Sen var det kört.
                                                            .............
 
Det var en gång en flicka som några år tidigare hade klätt av sig för tidningen Slitz. Och hoppat ner i poolen i sex- och spritsåpan Paradise Hotel.
Hyenorna vässade nu sina pennor och skrev, alltmedan saliven droppade ur deras käftar. Vad skulle kungen och drottningen säga? För att inte tala om hovets damer och kungens kompisar med fjantiga smeknamn?
                                                            .............
 
Det var en gång en flicka som gjorde världens klassresa.
Jäntan var inte ett så lätt byte som hyenorna hade trott. Hon hade skinn på näsan, en egen välgörenhetsorganisation och ett helt gäng nya dräktkavajer. Hon var en fena på yoga. Och hon hade vett att skaffa sig en god pr-rådgivare.
Flickan vände sig till hela det samlade folket som satt i sina tv-soffor med bridgeblandning och chipssmulor: ”Jag ångrar det inte. Alla erfarenheter i livet bygger ens person. Jag har levt livet. Till hundra procent!”
Prinsen nickade och lade armen om sin fästmö.
Och folket hurrade, ty detta var en tid då ärlighet var något omhuldat. Och rojalist-trollen, som dömt ut flickan på förhand, bleknade vid sina tangentbord. Samtidigt rustade kungariket för bröllop. De vackraste tygerna plockades fram till flickans brudklänning. Bara de närmaste kände till om soltatueringen i nacken var borttagen med laser eller om den ännu fanns, och på bröllopsdagen skulle kunna anas under det frasiga tyget som ett vagt minne av det levda livet. Vagnen som skulle transportera kärleksparet genom staden putsades glänsande fin. Landets starke man kom med en kajak som lysningspresent.
Nu väntade alla bara på Kyssen. Och på att de sedan skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Och få små jordnära barn.
Sagor har som bekant lyckliga slut.
 
                                                            .............
 
Det var en gång en saga om en prinsessa.
Låt oss fördjupa oss lite i denna saga. Vem är till exempel vår sagoberättare? De klassiska folksagorna är ju en del i en muntlig tradition, där den som berättar också färgar sagan. Vi har tagit några feer till vår hjälp för att kunna berätta denna: Damtidningsfen, statsvetarfen, kvinnofen, modefen och sagofen.
Vi börjar med sagofen. Hon heter Maria Ehrenberg, regionbibliotekare i Halland, och hon har forskat just på hur kvinnliga huvudpersoner i sagorna blir aktiva respektive passiva i sagan beroende på vem som berättar.
– Är det en kvinna som berättar sagan är också kvinnan mer aktiv. Vad man tydligt kan se är att bröderna Grimm gjorde sina kvinnliga karaktärer mer passiva.
Det kan fungera så här: Istället för att Askungen själv är den drivande i sagan, är hon beroende av att andra ska staka ut vägen för henne.
I sagans värld vimlar det av prinsessor. Men i de gamla folksagorna pratas det mycket lite om hur de ser ut, säger sagofen.
– Möjligen sägs det i förbigående att hon är vacker. Men aldrig beskrivs utseendet ingående. Där är det Disneys prinsessor som har präglat vår bild, med pinnsmala och passiva objekt.
Men även Disney utvecklas. Prinsessorna blir alltmer aktiva, konstaterar sagofen och tar upp ”Skönheten och odjuret” som ett exempel. Precis som i en av hennes favoritsagor, ”Prins hatt under jorden”, är det här prinsessan som är den drivande kraften. Bara hon har förmåga att locka fram prinsens riktiga jag.
En vanlig flicka kan i sagan stiga upp till prinsessa tack vare magi, och genom att vara god.
– Att vara en trevlig, initiativrik person som målmedvetet arbetar sig framåt, med tur och lite hjälp av goda krafter. Men det finns hinder på vägen, i Sofias fall är det skvallret som är det onda. Hon har behövt kämpa mot sina troll och jättar, nu är hon vid slutmålet. Genom godhet får man sin belöning.
Bild: Grafik: Jenny Rydqvist
                                                            .............
 
Det var en gång ett kungahus som blev som en portal för klassresor.
Minns ni? Prins Daniel kallade nästan sig själv för en groda under talet till sin kronprinsessa Victoria.
– Det här med att ärva tronföljden kanske inte är så 2015, men alla de kungliga barnen har ju faktiskt valt äkta män eller fru som är helt vanliga människor. Inga konstiga tyska hertigar, utan vanliga unga människor. Det är väl ändå ”för Sverige i tiden?”, säger damtidningsfen, Svensk damtidnings chefredaktör Karin Lennmor.
Det var läsarna av hennes tidning som blev de baktalande rojalisttrollen.
– Våra läsare är ganska traditionella rojalistiska kvinnor med gammaldags värderingar. Och det blev ett ramaskri när vi började skriva om Sofia och hennes grus i bagaget. Du kan inte ana vilka elakheter som skrevs på sajten. Ingen tyckte om henne.
Förra sommaren fick tidningsfen nog och rensade bort alla elakheter. Och sedan dess har tonen ändrats.
– På något sätt tror jag att folk insåg: Nu är det ingen idé längre. Idag är det mycket ovanligt med elaka kommentarer. Nu är det bara positivt, den vackra prinsessan. Tiden har verkat för henne.
Damtidningsfen har själv träffat den blivande prinsessan, och tjusats av hennes person.
– Hon är så himla okonstlad, smart och drivande. Om man tittar på engelska kungahuset är det tvärtom. Där är det sorgligt. Där gifte sig William med Kate Middleton, som var superutbildad med släppte allt för att bli hans fru och prinsessa.
Damtidningsfen tror på sagan med en aktiv prinsessa, en som kan lyfta sin prins och göra hela kungafamiljen mer avslappnad.
– Hon kommer att driva frågor som näthat och dyslexi. Jag tror att övriga kungafamiljen kan smittas och bli av med lite av stelheten som de är uppvuxna med. 
                                                            .............
 
Det var en gång en flicka som brukade bära magtröja i trikå.
Modefen heter Agnes Grefberg Braunerhielm, chefredaktör och modeskribent på Rodeo. Och hon har ett och annat att säga om Sofias stilresa, som det heter i den moderna sagan, från avklätt till propert.
– Hon har ändrat sin look ganska mycket. Hon har blivit mer polerad, ändrat sitt sätt att ha håret, sitt sätt att sminka sig, och helt ändrat sin klädstil.
Bild: Olle Sporrong/TT
Bild: Pontus Lundahl/TT
1. Sminket:
– Hon sminkar sig inte så att det ska synas nu. Inget brunpuder, utan rosigt rouge. Och hon sminkar sig inte lika tungt runt ögonen med kajal. Hennes nya look är samtidigt en reflektion av hur den allmänna sminktrenden ser ut idag kontra 2005.
2. Håret:
– Håret har gått från att vara vanligt långt och lite rufsigt till uppsättningar och lite mer schamporeklam, välvårdat. Hon har blivit äldre och hennes frisyr har också vuxit upp.
3. Klädstilen:
– Stilen är numera kompetent och kapabel, feminin och trendig. Den sticker inte ut för mycket. Den är heller inte tantig eller tråkig eller omodern. Det är en genomtänkt och värdig och proper stil. Kanske lite duktig på något sätt. Det är en stil som passar hennes ålder samtidigt som den känns vuxen. Överklass.
Föreställningen att den ena stilen skulle vara mer lyckad än den andra, vänder sig modefen emot.
– I allmänhetens ögon är det vackert att hon gått från att vara utvikningsbrud till prinsessa. Samhället värderar prinsessan högre än tjejen som freakar loss och har skitkul i ”Paradise Hotel”. Därför tycker jag att det är så bra gjort av henne att hon inte har ångrat sitt tidigare liv. Det visar att hon kan ta makt över sitt eget liv.
Kanske, kanske kan vi få bara en liten hint om detta under bröllopet idag? En liten bit av en tatuering som sticker fram i nacken, till exempel.
– Det skulle vara en fin signal till allmänheten. Hon vet vem hon var då och vem hon nu blir, och båda liv är en del av henne. Hon är den som skriver sin egen historia.
Damtidningsfen är inte sen att hänga på.
– Ja! Jag tycker definitivt att hon ska ge tatueringen ett ansikte. Det är så många som har tatueringar idag.
                                                            .............
 
Det var en gång en flicka som lärde sig att bli betraktad.
Kvinnofen heter Anna Lundberg, genusvetare vid Linköpings universitet, och hon ser tydligt sambandet mellan glamourmodellen och prinsessan.
– Rollerna är på ett sätt lika varandra. I båda sammanhangen är kvinnans uppgift att bli betraktad.
– Vi känner Sofia genom bilderna. I det ena sammanhanget, Slitz, skulle hon tilltala killgubbar på ett rejält sexualiserat sätt. Och nu ska hon istället behaga en bredare publik, och då framförallt kvinnor, med hjälp av kläder, frisyrer och väskor.
Skillnaden mellan sammanhangen ligger i klassperspektivet. Men även där förenas de olika världarna.
– Eftersom det i vår tid ger så hög status att vara känd innebär kändisskapet en sorts hierarkisk position, precis som att vara kunglig. Därför tror jag det gick ganska geschwinnt att byta mellan dessa två världar.
Kvinnofen lyfter ett varnande finger.
– Det som är viktigt när man pratar om Sofia är att man måste ställa sig frågan: Vilka frågor är det vi inte ställer? Var finns forskarna som diskuterar Carl Philips klimatansvar när han kör STCC, samtidigt som han i media oroar sig över global uppvärmning? Istället pratar vi om Sofias kropp.
Det har du rätt i, kvinnofen.
                                                            .............
 
Så här, då: Det var en gång en prins som inte fick bli kung.
Successionsordningen är kungarikets äldsta grundlag. Men delar av den är ganska nya. Prinsen var bara tronarvinge i sju månader. Sedan ändrades reglerna och hans storasyster Victoria blev först i ordningen. Kanske var detta prinsens smala lycka. Han blev fri. Prinsen fick till exempel tämligen fria händer att designa ett eldskydd för Svenskt tenn, även om det inte blev någon hit. Och han körde snabba bilar vansinnigt snabbt.
Kanske är prinsen glad att storasyster fick axla rollen som tronarvinge istället.Bild: Kent Hult
                                                            .............
 
Det var en gång en plym som vajade framför Olof Palmes ögon. Och Carl Philip är egentligen precis lika mycket kropp som Sofia.
”Det finns bara en plym kvar, en dekoration, och det är lätt att genomföra republik om man så vill.” Det var på Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis kongress 1972 som Olof Palme pratade om plymen i sitt tal. Ett par år senare röstades den nya regeringsformen fram. Nu fick kungen enbart en representativ roll.
– Där tog man ifrån monarken den formella makten, men man behöll regelverket kring bröllopet. Man behåller arvsprincipen som urvalsprincip för statschefen. Det i sin tur bygger på föreställningar om att personerna som tillhör den här släkten, på grund av sitt genetiska arv, lättare kan symbolisera nationen Sverige, säger statsvetarfen Cecilia Åse, fil dr. i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
– Monarkins grundbult handlar ju om att de här personerna måste reproducera sig på vissa villkor. Producera inomäktenskapliga barn för att institutionen ska fortleva.
Några bastarder välkomnas alltså icke! I denna saga kan inga korgar med övergivna barn tas emot på slottstrappan.
Sofia Hellqvist driver välgörenhetsorganisationen Project Playground. Tidningsfen Karin Lennmor säger att Sofia tog av sitt studiemedel för att finansiera organisationen till en början. Project Playground är hennes bebis, skulle man kunna säga. Men det är riktiga bebisar hon bör fokusera på framöver, om hon ska nå upp till en prinsessas grundkrav.
– Det viktigaste för kvinnorna som gifter in sig i kungahuset är dels skönheten, som blir central i granskningen av henne, och dels reproduktionen. För att monarkin ska bestå, säger statsvetarfen.
Sofias funktion är att föda barn. Och prins Carl Philips att bidra med spermier.
Begreppet ”the spare to the heir” betyder helt enkelt att det gäller att fixa fram reserver till tronarvingen.
– Om nu kronprinsessan inte får fler barn eller om det händer någonting blir ju Sofias barn näst på tur efter Carl Philip till tronföljden. Ur det perspektivet är det en väldigt traditionell hustruroll som väntar.
Hennes gamla liv påverkar inte hennes framtida möjligheter, enligt statsvetarfen.
– Ur författningen och monarkins perspektiv hade det varit mycket mer problematiskt om hon varit engagerad i ett politiskt parti eller i en kontroversiell organisation som Greenpeace.
                                                           .............
 
Det var en gång två helt jordnära människor.
Prinsen tittar på sin gemål och säger: I det stora, inte jättemycket.
Det är Tilde de Paula på TV4 som undrar hur deras olika klassbakgrunder skiljer sig åt.
 
I det stora, inte jättemycket. Så vanlig vill prins Carl Philip göra sig. Fila bort sin kungliga börd.
Och nu träder damtidningsfen Karin Lennmor in och viftar med spöt och säger att så värst utlevande var ju faktiskt inte Sofia i ”Paradise Hotel”.
– Producenterna sa till mig att hon var den sämsta deltagaren de någonsin har haft. Hon var för schyst och renhårig. Inte tillräckligt intrigant.
Hon var för vanlig.
– Jag har ju träffat paret och de har sagt att de vill bli de nya Bertil och Lilian, fortsätter damtidningsfen.
Bertil som kallades motorprinsen och Lilian med bakgrund som engelsk dansös.
– Carl Philip och Sofia är folkliga. De går ut på gatorna och träffar människor. Massor med människor kommer fram när de står vid övergångsställen. De vill inte vara majestätiska.
Prins Bertil och prinsessan Lilian.Bild: Eliot Press
Bild: Claudio Bresciani/TT
Det är här, i pendlingen mellan det vanliga och den ärvda tronen som mystiken kring kungahuset vilar, menar statsvetarfen Cecilia Åse. Kungligheterna har inte presterat något som gör dem kända, utan de kan framstå som helt vanliga. Samtidigt gör deras börd dem ovanliga.
– Det borgar för en evig pendling mellan vanlighet och ovanlighet, som också blir väldigt emotionell. Det blir något fint med det där vanliga, när de sänker sig ner från sin upphöjda position samtidigt som detta bekräftar att de inte är nedsänkta. Det är ju något med kungligheter som automatiskt för med sig hierarki.
Varje gång sagan om en gemål från folket berättas i kungariket Sverige, förstärks monarkins popularitet. Då upprätthålls denna pendling.
– Efter det att man skrev om författningen 1975, då Olof Palme pratade om plymen, har det blivit svårare att utmana monarkin. Monarkin blir en mer livskraftig som symbol för nationen när den inte har någon formell makt.
Modefen Agnes Grefberg Braunerhielm kan inte låta bli att leka med tanken på ett annat slut på sagan. Ett djärvare.
– De vill ge intryck av att vara ett modernt par. Ur den aspekten hade de kunnat bete sig helt annorlunda än vad de gör, och visa upp ett helt annat bröllop: Ett som inte kostar och istället ge pengar till välgörenhet. De skulle kunna förnya den här rollen. De hade kunnat gå i bräschen för att göra något mycket mer modernt.
Det var en gång ett prinsbröllop. Och får man lita på sagan, så levde de lyckliga i alla sina dar.
Bild: Jonas Ekströmmer/TT

FAKTA

Vigseln mellan Prins Carl Philip och Fröken Sofia Hellqvist äger rum idag lördag kl. 16.30 i Slottskyrkan på Kungliga slottet i Stockholm.
Efter vigseln färdas brudparet i kortege med häst och vagn genom Stockholm.
Framme vid Logården skjuts salut om 21 skott med fem sekunders mellanrum från Slottsholmen.
Därefter blir det middag och dans i Kungliga slottet.
SVT sänder från kl 15 till kl 23. Programledare för sändningen är Ebba Kleberg von Sydow, Pernilla Månsson Colt och Mark Levengood. Kommentatorer är John Chrispinsson och Roger Lundgren.
Gå till toppen