Heidi Avellan

Heidi Avellan: Skuggor, shorts och tolerans

Kvinnor som kommer hit på flykt undan fundamentalism ska inte mötas av nya väktarråd i förorten. Sverige måste stå upp för allas frihet.

Alla kvinnor får välja bikini. Eller välja bort. Men välja själv.Bild: Peer Johansson
Jodå, skäggmännen som kringskär kvinnornas liv finns också i Rosengård – och i andra invandrartäta områden. Religiös fundamentalism och unken hederskultur gör inte halt vid gränsen.
Därför måste också här finnas mod att säga nej:
Ingen får tumma på kvinnors mänskliga rättigheter, oavsett religion, kultur och familjeförhållanden. Ingen får frånta unga rätten till sexualundervisning. Ingen får vända bort blicken när en tjej inte kommer tillbaka efter semestern i det gamla hemlandet – eller återvänder bortlovad. Ingen får blunda för att inte alla unga i Sverige tillåts välja sitt liv. Ingen får böja sig för patriarkala kulturers urtida krav på att få kuva kvinnor, kräva lydnad och kyskhet, beskriva släktens heder utifrån kvinnornas dygd.
Inte heller svenska myndigheter som vill slippa bråk och kallar det "respekt".
Zeliha Dagli är modig. Både när hon sliter på sin kolonilott i shorts och när hon talar om för världen att somliga vill hindra henne.
"Jag funderar på att efter trettio år i Sverige på nytt söka asyl här. Anledningen är att jag inte längre fritt kan diskutera rätten till abort, rätten till min kropp, rätten till ömsesidig kärlek som inte kan påtvingas, rätten att vistas och använda offentliga platser och otaliga andra begränsningar av kända och okända personer i min närmaste omgivning i Husby", skrev hon nyligen i Aftonbladet (29/5).
Hon berättar om den sociala kontrollen från sin barndoms imamer i det forna hemlandet och skuggan från detta som förföljt henne, de gamla landsmännen som fortsatt kontrollera henne i Uppsala, Rinkeby och Husby. Hon kräver inte mycket, bara att kunna ta ett glas öl med sina vänner, gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz, odla grönsaker i kortbyxor och bada i bikini.
Men männen i skägg, ”skuggorna”, skrämmer henne. De finns i hennes bostadsområde, skapar egna lagar och ser till att dessa efterlevs.
Andra bekräftar bilden av att kvinnor som flytt från patriarkalt förtryck, från fundamentalister och diktatorer, möter en ny ofrihet i Sverige.
Det blir en påminnelse om att det finns platser där undantaget blivit regel. Brottsförebyggande rådet, Brå, talar om enklaver där svensk lag inte längre gäller. Då handlar det om kriminalitet. Men uppenbarligen finns det också andra egna regler och normer.
Platser i Sverige som inte är Sverige.
Går vi med på att ha det så? Får snällism och menlöshet råda, så att det i vissa sammanhang går att pruta på det självklara – som att i Sverige gäller svensk lag och här ska kvinnor och män ha samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter?
Svaret måste vara nej.
Men i praktiken blir det ett ja varje gång myndigheter viker undan för hederskultur och varje gång ett barn "slipper" simundervisning.
USA:s tidigare utrikesminister Hillary Clinton sade i ett tal 2010 att kvinnors rättigheter är så centrala i USA:s utrikespolitik för att jämställdhet är inte bara en moralfråga, inte bara en humanitär fråga, inte bara en rättvisefråga. "Det är en säkerhetsfråga.”
ArtikelnWhat Sex Means for World Peace”, på Foreignpolicy.com – som utvecklas i boken Sex and World Peace – visar på sambandet mellan säkerhet i ett land och tryggheten för kvinnorna där. Den bästa indikatorn på hur fredligt ett land utvecklas är inte graden av välstånd eller demokrati, utan synen på kvinnor:
”Hur kvinnor behandlas påverkar säkerhet, stabilitet, välstånd, stridslystnad, korruption, hälsa, regimtyp, och (ja) statens makt.”
De som hatar kvinnor allra mest hotar världsfreden. Tänk terrorgruppen IS. Demokratier med mycket våld mot kvinnor är lika osäkra och instabila som icke-demokratier.
Sverige får inte ens närma sig det sluttande planet. När en kvinnas frihet kringskärs drabbas inte bara hon, hela samhället försvagas.
Det finns saker för triviala för att behöva sägas. Som att i Sverige gäller svensk lag.
Men när jag deltar i debatter om religion och värderingar visar det sig att det inte alls är självklart. Kravet att också unga flickor från andra kulturer ska få välja sitt liv och delta i simundervisningen avfärdas som okunskap eller fördomar – det är jag som inte har förstått, det är jag som är rabiat.
En del hävdar att eftersom sharialagar är en del av islam så står de över svensk lag. Någon vidhåller att familjens rätt att styra över sina barn är absolut. Medan socialarbetare och kyrkans män tiger i församlingen.
Skäggen kring Zeliha Dagli menar säkert att deras värderingar är bättre än synen på kvinnor i det nya landet. Och därför går före.
Därför måste det upprepas:
I Sverige ska alla lyda lagen och respektera jämlikhet och jämställdhet, demokrati, mänskliga rättigheter samt varje individs rätt att välja sitt liv.
Alla.
När väl det är på plats står det var och en fritt att tillbe sin gud, bära slöja och fira jul, pesach, eid al-fitr. Eller låta bli.
Men då måste samhället våga vara mycket tydligt med detta. Det är inte enkelt, men alldeles nödvändigt.
Sverige får inte svika dem som kom hit på flykt undan förtryck. Kulturrelativism får aldrig förväxlas med tolerans.
Gå till toppen