Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Cecilia Nebel: Konsten att brinna utan att brinna upp

Hur ska ett långt liv levas? Lundaadvokaten Ulf Alfredson tycks ha listat ut hur.

Det finns människor som gör starkare intryck än andra. En av dem porträtterades i Sydsvenskan i veckan: Ulf Alfredson, advokaten i Lund, som 92 år gammal sprudlar av livsglädje och arbetslust. Jag träffar på Ulf ibland, ofta på fest, och han är alltid på samma strålande humör, missar aldrig ett roligt tillfälle, en bra konsert eller mingel.
Arbetstakten är fortsatt hög för denna 92-åring, men han känner sig inte jäktad. Han har skrivit upp alla sina engagemang på en lapp, varannan kväll är uppbokad. Men när han rannsakar kalendern vill han inte ta bort något: "Jag gör ju inget för att jag måste, alla mina engagemang rör sådant jag är road av och tycker är intressant och lärorikt."
Nu är denna Lundaadvokat en privilegierad man på många sätt. Det är nog enklare att vara på topp som 92-åring om man får behålla hälsan och slipper vända på vartenda korvöre. Kanske har han som få haft utrymme att prioritera både roligheter, familj och jobb. Dessutom är han ju pensionär sedan 27 år och kan göra vad han vill.
Men det är inte det viktiga här, det viktiga är inställningen: Att livet är till för att levas. Att arbetslust kommer av äkta engagemang, av att vara ihärdig, disciplinerad men utan att ge avkall på allt annat roligt i livet. Att vänner faktiskt betyder något på riktigt. Och så den ständiga lusten att lära mer, läsa, lyssna, umgås….fylla på med musik, konst och litteratur.
Jag önskar attalla studenter som nu springer rakt ut i sommaren och vidare in i ett hektiskt student- och arbetsliv fick dricka en kopp kaffe med Ulf och suga åt sig av hans erfarenheter: att en framgångsrik karriär kräver hårt arbete, men kanske ännu viktigare: att ett framgångsrikt liv kräver balans.
Idag blir allt fler sjuka av sitt arbete. På två år har antalet stressrelaterade sjukskrivningar ökat med 73 procent. Diagnosen är vanligast bland kvinnor mitt i livet. Och de som står utan jobb - många på Sony i Lund fick sina uppsägningsbesked i veckan - mår inte heller bra.
Det är något snett över hela konstruktionen. Den som jobbar pressas till det yttersta, den som står utanför har svårt att hitta meningen med livet - vad finns bortom ekorrhjulet?
Arbetsgivare ansvarar för att organisera arbetet så att människor håller i längden. Politiker ansvarar för att fördela resurser så att undersköterskor och lärare orkar hela vägen. Men med det sagt, kanske kan vi ge oss själva en mental krockkudde inför livets svåra utmaningar? Själv vill jag gärna hålla tills jag är minst 92. Ulf, jag tänker försöka göra som du: välja det som engagerar, ha tid för mina vänner, cykla varje dag (med cykelhjälm) och inte missa tillfället att gå på rolig fest!
Gå till toppen