Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Erik Svenning: Dansk politik präglas av spännande mångfald och frispråkighet.

Han står något hängig i ryggen på en uppochnedvänd Tuborgback, med blå gympaskor och hängiga byxor. Alternativet heter den tidigare ministern Uffe Elbæks nya parti, bildat inför torsdagens danska val.
Uffe Elbæk, tidigare kulturminister för Radikale venstre, har bildat partiet Alternativet.Bild: Karin Zill n
Alternativets valaffischer signalerat samma avspändhet: "Der er brug for nye tanker", står det. Det behövs nya tankar. Bara de är nya, sedan spelar det kanske inte så stor roll vilka tankarna är.
På behörigt avstånd står Konservative. Partiet dominerade dansk politik på 80-talet med klassiska konservativa värden som tradition, bildning och stöd till samhällets svaga. Partiet blev sedan förbisprunget av Venstre som blev det ledande borgerliga partiet på 90-talet.
I regeringsställning med Venstre krympte Konservative och ligger idag på några få procent, vilket har fått bloggaren, debattören och författaren Mads Holger att i starka ordalag kritisera det parti som han kandiderar för. Konservative saknar intellektuell kapacitet, sa han några dagar innan valet och förordade en återgång till de klassiska värdena: kultur, kyrka, bildning och stöd till samhällets svaga. Inte bara stopp för "nazi-islamisme" och hårdare straff för tjuveri, som har varit partiets profilering under den senaste tiden.
Längst ut till vänster befinner sig Enhedslisten som företräder en närmast anarkistisk ekologisk vänsterpolitik med målet att införa demokratisk socialism.
I ett annat ytterläge finns Liberal alliance med en nyliberal, närmast ultraliberal agenda.
Kristendemokraterne kan också sägas inta en ytterlighetsposition. Partiledaren har under valkampanjen gett sig på de homosexuella som han menar blivit vår tids "orörbara". Han vill därför "ramme" dem.
Mångfalden och naturligtvis frispråkigheten är vad som slår en i det danska valet.
De två största regeringsbärande partierna, Socialdemokraterne och Venstre, får stå tillbaka. Istället är det ett varierat utbud av politiska idéer och partier som präglar dansk politik.
Helle Thorning-Schmidt (S) försäkrade att hon skulle få styr på Radikale venstre som inte är så lättplacerade med sitt kulturradikala, stadsbohemiska arv.
Hon lät också skicka brev till en och en halv miljon danskar där hon varnade för att Venstre inte vill satsa på den offentliga sektorn. Hon använde slagordet: "nej til nulvækst", nolltillväxt, i den offentliga sektorn och hävdade att Venstre hotade jobben där.
Venstre svarade med annonser där partiet försäkrade att det visst vill värna välfärden och kallade Helle Thorning-Schmidts utspel för demagogiskt och desperat.
Ultraliberala Liberal alliance tonade ner sin radikalitet dagen innan valet och skrev i en annons, på fram- och baksidan av Politiken, att partiet bara vill att den offentliga sektorn ska krympa till svenska mått. Det finns alltså ingen källa till oro.
"Du ved, hvad vi står for", stod det på Dansk folkepartis annonser. Demoniskt. Partiet fortsätter växa.
Men trots partiets inflytande kan inte dansk politik reduceras till Dansk folkeparti, även om flyktingpolitiken hamnade i fokus i slutet av valkampanjen.
Ett skäl till att det råder en större mångfald i Danmark är att riksdagsspärren ligger på 2 procent till skillnad från Sveriges 4 procent. Det uppmuntrar fler att prova lyckan.
Sedan går det heller inte att bortse från kulturskillnaden mellan våra länder. Danmark har en frispråkig tradition som säkert bidrar till mångfalden, medan vi i Sverige har en konsensuskultur där vi håller tyst tills vi vet vad som är okej att säga.
Gå till toppen