Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Den ökande flyktingströmmen visar att vi lever i en globaliserad värld.

På torsdagen håller EU toppmöte med stats- och regeringschefer från 28 medlemsländer. Problemen har hopat sig. Utöver Greklandskrisen, hotar Storbritannien att lämna unionen efter en folkomröstning och kräver en ny giv. Lägg därtill Ryssland som gör allt för att sabotera och slå split genom att förhandla med Grekland om lån och genom att stödja högerpopulister i EU-parlamentet.
Svenska Poseidon räddar flyktingar på MedelhavetBild: KBV 001 Poseidon / KUSTBEVAKNINGEN
Det som föranledde att EU-toppmötet utlystes var dock helgens drunkningsolyckor i Medelhavet.
Sedan år 2000 har över 25 000 båtflyktingar förlorat livet där. Senaste veckan tros 1 000 personer ha omkommit.
Med anledning av drunkningsolyckorna och trycket på Italien, ska frågan om en solidarisk fördelning av 40 000 flyktingar tas upp.
Även om EU-kommissionens förslag om tvingande kvoter inte går igenom – Europeiska rådets ordförande Donald Tusk ska ha förordat en fördelning på frivillig basis – så är diskussionerna om en gemensam flyktingpolitik igång, vilket är välkommet.
Flyktingpolitiken är ett av vår tids mest brännande ämnen. Och den ökande flyktingströmmen är ett tecken på att vi lever i en globaliserad värld.
Nyligen gjorde FN en undersökning som visade att över 60 procent av alla människor i den fattiga världen skulle vilja flytta till den rikare världen om de kunde.
Först bröt företag upp och blev globala. Nu bryter människor upp från sin hembygd och blir kosmopolitiska.
Genom låga transportkostnader går det att hålla kvar kontakten med sitt gamla hemland, vilket märks inte minst i det omfattande flygresandet mellan Sverige och Irak.
Fattiga människor accepterar inte längre sin lott. Varför ska de och deras barn inte få del av samma välstånd? I den rika världen finns möjligheten att utbilda sig och möjligheten till god sjukvård, sådant som ofta saknas i den fattiga världen.
Svenska Dagbladet skrev i våras om nigerianen Otaru Abdulrauf som hade tagit sig till Sicilien efter att hört att Europa "är paradiset där pengar växer i gräset, och lösningen på alla problem finns". Det viktigaste för honom var att få operera bort de bölder han hade på hakan.
En kvinna som intervjuades i tidningen Vi kom till Sverige från Irak för att hennes sjuke son skulle kunna få den vård han behövde. När hon såg de vita björkarna trodde hon att svenskarna hade målat träden, för att svenskarna var så rika.
Drömmen om Europa för afrikaner och araber påminner om européernas dröm om Amerika för hundra år sedan.
Bilden av Europa som en ointaglig fästning stämmer inte. Vore det så skulle inte så många kasta sig ut i skrangliga båtar för att korsa Medelhavet.
Till Australien kom fram till nyligen också båtar med flyktingar. Tills regeringen beslutade att skicka tillbaka alla båtarna. Vilket, som Per Gudmundson skriver på ledarplats i Svenska Dagbladet, har resulterat i att det inte längre sker några drunkningsolyckor – det har slutat komma båtar.
I Sverige finns en retorik som går ut på att alla som kommer flyr för sina liv och skulle torteras till döds om de stannade i sina hemland. Det blundas också för att den flyktingpolitik som förs påverkar flyktingströmmarna, något som Kristdemokraterna försökte ta upp under den tidigare partiledaren Göran Hägglund, men som blixtsnabbt avspisades som Sverigedemokratiskt.
Sveriges relativt generösa regler, särskilt för ensamkommande, har resulterat i att Sverige tar emot överlägset flest asylsökande per capita – ibland också i absoluta tal – i västvärlden.
Svenska regeringar har länge argumenterat för att andra europeiska länder, i likhet med Sverige, bör ta ett större ansvar. Flyktingarna ska fördelas mer solidariskt mellan medlemsländerna, har argumentet varit.
Ytterst handlar valet av flyktingpolitik om vad vi vill ha för samhälle. För att svara på det ställer filosofen John Rawls frågan:
Om du inte visste om du skulle födas fattig eller rik, vilket samhällssystem skulle du välja?
I vår globaliserade tid bör kanske frågan lyda:
Om du inte visste om du skulle födas i ett fattigt eller rikt land, vilken typ av flyktingpolitik skulle du välja?
Gå till toppen