Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Nu hoppas han bli fri från ätstörningarna

Han har kämpat med ätstörningar i stora delar av sitt liv. Nu har Andreas Strömblad skrivit den självbiografiska boken ”Ett helvete är också ett liv”, som han hoppas ska kunna skapa större förståelse för sjukdomen.

Andreas Strömblad kom i maj ut med boken ”Ett helvete är också ett liv” där han beskriver hur han under många år dagligen fightats med sina ätstörningar. Nu känner han att han får bra hjälp på ätstörningskliniken i Lund. ”Nu vill jag bli frisk” säger han.Bild: David Bergström
Han är glad när vi ses. Andreas Strömblad har fått flera positiva reaktioner för sin bok.
– Jag hoppas att den kan ge insikt i vad som gör att man kan hamna i ett destruktivt beteende och att det är en sjukdom som även drabbar killar, säger han.
Och han vet verkligen vad det innebär att leva med sjukdomen, eftersom han haft den under många år.
– Min hamster dog när jag var i tio år och jag tog det väldigt hårt. Jag hade inte så många vänner, då jag drog mig undan, så hamstern var min bästa vän.
– När jag fick en ny hamster så startade mitt kontrollbehov eftersom jag blev rädd att även den skulle dö.
När Andreas Strömblad var 13 år, tog han upp simningen som han hade slutat med för flera år sedan.
–  Jag upplevde euforiska känslor som jag inte hade känt förut, vilket gjorde att jag började träna mer och mer och gick ner i vikt. Folk sa att jag såg gladare ut och jag försökte vara mer positiv utåt. Men inom mig mådde jag sämre än någonsin.
Han blev mer och mer medveten om sin kropp och började kontrollera matintaget.
– Jag var hemma mycket och utforskade hetsätningsbeteendet, som bara blev värre och värre. Mitt liv handlade om att hetsäta, kräkas och träna. Vi hade problem i familjen under den här tiden och det var som att sjukdomen blev min bästa vän som jag tog till när det var jobbigt.
Problemen fortsatte under flera år och även om hans mamma tog honom till BUP och kontinuerliga läkarbesök blev han inte bättre.
– Det bara eskalerade. Vården hade sagt åt mamma att vakta mig efter vi ätit, så hon stod utanför toaletten vilket gjorde att jag inte kunde kräkas där längre. Jag fick gå ut eller smyga med det på mitt rum.
Första vändpunkten kom när han blev inlagd på BUP 2007.
– I början ville jag inte alls men det vände när jag kände att jag fick mycket stöd från familjen.
När Andreas Strömblad kom tillbaka till musikgymnasiet i april var han frisk.
– De var de roligaste åren i mitt liv, jag tränade inte alls och övade inför konserter.
När gymnasiet slutade sommaren 2009 saknade han en fast punkt i tillvaron. Han började träna intensivt och det dröjde inte länge innan han återigen blev sjuk.
Åren som följde slussades han mellan öppenvårdsmottagningen och dagvårdsbehandlingar utan att bli bättre.
– Jag försökte ständigt lura personalen, som att tejpa fast femkilosvikter vid magen, och smuggla med mat.
Det var först för ett år sedan som han kände att det började vända.
–  Jag slutade få eufori av kräkningarna. De har varit kvar som en tvångsmässighet mest under sista tiden.
Sedan i maj detta år har han varit på ätstörningskliniken i Lund, som hjälper honom i sitt tillfriskande.
– Det känns annorlunda. Jag vill bli frisk nu.
Till hösten hoppas Andreas Strömblad komma in på musiklinje vid en folkhögskola.
– Jag mår så bra av musik. Det var musiken och vännerna som gjorde att jag trivdes som bäst på gymnasiet. Jag hoppas få syssla med musik i framtiden.

Andreas Strömblad

Ålder: 24 år
Bor: Malmö
Aktuell: Med boken ”Ett helvete är också ett liv” på Mogwai bokförlag
Gå till toppen