Aktuella frågor

Debattinlägg: "Almedalen präglas av dialoger och samtal snarare än av monologer och jippon."

Idag inleds den årliga Almedalsveckan.
Kommuner är inga öar utan behöver liksom alla andra organisationer skapa goda relationer till sin omvärld. Å andra sidan är konkurrensen om uppmärksamhet maximal under Almedalen. Om målet är att få publicitet är kommunernas deltagande mer tveksamt.
Det skriver Jesper Falkheimer, professor i strategisk kommunikation och rektor för Campus Helsingborg som tillhör Lunds universitet.

Liksom många andra kommuner deltar Malmö, Lund och Helsingborg i Almedalsveckan. Tillsammans med Öresundskommittén, Region Skåne och Malmö Högskola arrangerar de seminarier i Öresundshuset.
Helsingborg står bakom öppna diskussioner om bland annat infrastruktur, bredband och entreprenörskap. Är detta väl investerade kommunala skattepengar? Jag tror det. Men det beror onekligen på vad man vill uppnå.
Läs mer:Så bevakar HD och Sydsvenskan Almedalen 2015
Å ena sidan är Almedalen en stor och öppen mötesplats där stadens representanter kan kommunicera sina frågor, debattera och knyta kontakter med folk som har betydelse för stadens utveckling. Kommuner är inga öar utan behöver liksom alla andra organisationer skapa goda relationer till sin omvärld. Å andra sidan är konkurrensen om uppmärksamhet maximal under Almedalsveckan. Om målet är att få publicitet är deltagandet mer tveksamt.
Det var annorlunda när Olof Palme höll det första talet i Almedalen 1968. Ett par hundra åhörare lyssnade på den dåvarande utbildningsministerns tal som hölls från ett lastbilsflak. 1976 fick Palme sällskap av Gösta Bohman (M) och Per Ahlmark (FP).
Steg för steg växte Almedalen som politisk debattarena. 1994 etablerade sig näringslivets intresseorganisationer i Almedalen och under 2000-talet har Almedalen exploderat i omfattning. Partiledartalen lever kvar men Almedalen präglas nu av alla seminarier som arrangeras av företag, kommuner, myndigheter och intresseorganisationer.
I fjol arrangerade 1459 arrangörer fler än 3 500 evenemang. Visbys gamla gator fylls av journalister, PR-konsulter, lobbyister, politiker, tjänstemän, företagare och opinionsbildare av olika slag. Varje år återkommer kritiken. Almedalen är en cirkus för eliten. Almedalen utmanar etablerade och viktiga gränser mellan journalister, politiker och lobbyister. Almedalen är PR-demokrati.
Almedalen är också intressant som plats för medieföretagens opinionsbildning. Förra året var medier och journalistik det näst vanligaste seminarieämnet i Almedalen, efter vård- och omsorgsfrågor.
Almedalsveckan är ett tydligt uttryck för den bredd av många olika intressegruppersom har ersatt det korporativistiska samhällesom så många av oss växt upp i. Förr i tiden fattades besluten av centrala auktoriteter och påverkansprocesserna var i första hand formella. I dag har de informella påverkansformerna ökat i betydelse. Möjligheterna att påverka och göra sin röst hörd har i viss mening ökat. Vi lever knappast i en ny skön värld men opinionstorget har blivit mer dynamiskt och flytande. Etablerade makteliter sitter kvar i moderskeppet men en armada av mindre båtar har gjort dem sällskap.
Det senaste året har debatten om myndigheters rätt att kommunicera och bilda opinion tagit fart. Det är en viktig debatt men den förenklas ofta till att handla om en kamp mellan journalister och kommunikatörer. I tidningen Dagens Samhälle presenterades nyligen en undersökning som visar att antalet kommunikatörer i kommuner och landsting ökat radikalt senaste åren samtidigt som antalet journalister minskat. Journalister har i olika sammanhang jämfört offentliga kommunikatörer med propagandister och ställt sig själva på godhetens och sanningens altare.
Att journalisterna blir färre är inte bra för demokratin. Men att kommunikatörerna blivit fler är knappast något problem utan snarare ett tecken på att myndigheter och kommuner tar sitt kommunikationsuppdrag på allvar. Statsvetaren Olof Petersson frågade sig nyligen i en blogg om de som kritiserar att myndigheter kommunicerar tycker att det vore bättre med osynliga myndigheter.
Det finns säkert exempel på när kommunikatörer liksom andra yrkesgrupper misskött sitt uppdrag, men det är snarare undantag än regel.
Professionell kommunikationsom kan göra myndigheter mer dialoginriktade och effektiva är av godo. Detta sagt med reservation för att det finns målkonflikter som behöver diskuteras. Det primära uppdraget för en kommunal kommunikatör är att ge service till invånarna och att bidra till ett kommunens mål uppfylls. I uppdraget ingår också att marknadsföra kommunen som möjlig turistdestination, en plats för möjliga investerare och att attrahera nya invånare. Problemen uppstår när marknadsföringstänket smittar av sig på all annan kommunikation. Men det är inget stort problem i Almedalen, som enligt min erfarenhet präglas av dialoger och samtal snarare än av monologer och jippon.
För egen del kommer jag att åka till Almedalen och arrangera ett seminarium om innovation och samhällsvetenskap för Lunds universitets Campus Helsingborg. Och så ska jag delta i ett samtal om staden som varumärke. Det blir ingen cirkus utan bara goda samtal.
Jesper Falkheimer, professor i strategisk kommunikation och rektor för Campus Helsingborg, Lunds univeristet
Läs alla artiklar om: Almedalen 2015
Gå till toppen