Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Personliga band till en plats kan vara oersättliga

Mormors hus, kolonin, lekplatsen på gården. Barndomens marker är ofta betydelsefulla. Men att knyta känslomässiga band till platser är ett mänskligt behov livet igenom, menar psykologen Annika Tibblin.
– För ett otryggt barn kan anknytningen bli än starkare.

Det fanns en tid då det var självklart. När de flesta svenskar bodde kvar i hemtrakten och många brukade den jord som gått i arv.
– Men även om livet ser annorlunda ut i samhället i dag spelar jorden, naturen och vissa platser fortfarande en viktig roll, säger Annika Tibblin.
Ofta spelar barndomens platser en extra stor roll i våra liv, menar Annika Tibblin.Bild: Julia Lindemalm
Hon har funderat mycket på den mänskliga förmågan att knyta an till fysiska platser, både i sitt arbete som psykolog och som föreläsare och konsult i hållbarhetspsykologi.
– Du kan absolut skapa starka känslomässiga band till exempelvis ett hus, en park eller en trädgård. Till en plats där du känner tillhörighet, trygghet och frihet. Där du har varit många gånger eller stannat länge och upplevt mycket.
Läs mer: "Huset skyddade och kramade mig som barn."
Roland Hallgren är professor emeritus i religionsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar och författare till boken "Plats och känsla". I många år höll han "platsseminarier" för blivande lärare.
–  Studenterna fick börja med att berätta om sina favoritplatser. Idén var att det kunde vara ett sätt att öva upp känslan för vad helighet kan vara för människor.
"I alla tider har platsen varit betydelsefull för människan", säger religionsvetaren Roland Hallgren.Bild: Mats Larsson
För det är långt ifrån självklart i ett sekulariserat samhälle. Visserligen, menar Roland Hallgren, känner många en sorts vördnad för religiösa platser, oavsett om de själva är troende eller ej, liksom för kyrkogårdar och vissa historiska platser. Men det studenterna nu berättade om var de personliga platserna, mättade med minnen och existentiell betydelse - en sorts helighet - för just dem.
– Jag tror att vi har ett behov av ett visst mått av magi. Och vissa ställen, i synnerhet under barndomen, kan ha en sådan dimension för oss.
En del beskriver sina ritualer, exempelvis att bada på ett visst ställe, som en sorts rening<br>
– Det kan vara sådant som att du absolut måste se soluppgången från just den stolen på just den terrassen varje år. Eller att ett besök i uppväxtstaden till varje pris betyder en kopp kaffe på kaféet som din bortgångna mor tyckte så mycket om.
En del beskriver sina ritualer, exempelvis att bada på ett visst ställe, som en sorts rening, säger Roland Hallgren. Andra pratar om sina platser som läkande, eller som rum där de känner frid, kan tänka klart och lösa frågor de brottas med.
Som psykolog har Annika Tibblin arbetat mycket utifrån teorin om anknytning. Förenklat handlar den om den nyföddes och det uppväxande barnets behov av att känslomässigt knyta an till sina föräldrar eller andra viktiga vuxna, och att en trygg eller otrygg anknytning kan påverka och forma relationer också senare i livet.
Under sitt vuxna liv har en utvald del av Domkyrkan i Lund kommit att bli särskilt viktig för Annika Tibblin.Bild: Julia Lindemalm
– Föräldrar, syskon, partner och nära vänner är de mest centrala i våra liv. Outbytliga. Det är oftast till någon eller några av dem vi knyter starkast emotionella band.
De blir, som hon säger, "våra primära anknytningsobjekt". Men vare sig du har en trygg eller otrygg anknytning i grunden kan även ett djur bli ett anknytningsobjekt, menar hon. Eller ­­en fysisk plats.
– Om man ber någon visualisera ett fridfullt rum i naturen blir det ofta en inre minnesbild från barndomen. Eller en plats som har betytt mycket under lång tid.
För att kunna prata om en anknytningsplats i den psykologiska mening som Annika Tibblin menar, ska det vara ett ställe man har utvecklat ett oersättligt band till. Som ger tröst och där man i trygghet vågar pröva, leka och utforska.
–  För en människa med otrygg anknytning, som inte fått sina grundläggande psykologiska behov tillfredsställda, kan ibland den speciella platsen, eller det nära djuret, bli den enda trygga tillflyktsplats de har.
Det finns fantastiska spelmiljöer där du kan ha tillbringat månader och år som kommit att betyda mycket.
Men en anknytningsplats måste inte existera rent fysisk. Den kan ha gått förlorad under åren och leva vidare i minnet, ett mentalt rum att gå in i. Kanske har den inte funnits alls, utan bara som en plats i fantasin. Den kan också vara ett aldrig så vackert lanskap i ett dataspel.
–  Det finns fantastiska spelmiljöer där du kan ha tillbringat månader och år som kommit att betyda mycket. En trygg tillflyktsort där du vågar pröva och utforska när samhället utanför spelvärlden känns hotfullt.
Gå till toppen