Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Turister vi har sett förr

Prästen i paradiset

Sverige, 2015. Regi: Kjell Sundvall. Med: Kjell Bergqvist, Eva Röse, Richard Ulfsäter. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.26.

Om det inte vore för rutinerade skådespelare som ständigt sevärde Kjell Bergqvist och utmärkta Eva Röse skulle den här banala, tunna historien falla samman.
Bergqvist gör en försupen, spelmissbrukande präst i svenska församlingen i Phuket, Thailand. Dit kommer nyutexaminerade prästen Carro (Röse) för att hjälpa till vid invigningen av den nya svenska kyrkan. Men kyrkan finns ännu inte och prästen, med det bibliskt refererande namnet Krister, har spelat bort pengarna och jagas av ilskna gäldenärer.
Niclas Ekströms manus har förvisso en del roliga, vassa repliker som vittnar om Kristers osentimentala, lätt cyniska syn på tillvaron vilket till en början förbluffar och förskräcker Carro. Men hon har sin egen agenda och så småningom börjar de samarbeta för att rädda både svenska kyrkan och sig själva.
Filmer och tv-serier om svenskar på semesterorter utgör alltid en möjlighet att lite extra granska om det finns några ”typiskt svenska" karaktärsdrag som visar sig, då rollgestalterna placeras i ny miljö. Några större sensationer i den vägen levererar inte ”Prästen i paradiset”. Spriten och sexet står inte oväntat även denna gång i fokus. Titeln associerar till danska ”Bocken i paradiset” (1962) med Dirch Passer. Där liksom här handlar det i grunden om kåthet och en längtan att överkomma den fysiska och själsliga ensamheten.
Thailandsbilden skiljer sig inte mycket från den i Peter Magnussons ”En gång i Phuket”, det vill säga att vi återigen ser den gamla vanliga turistvyn av ett samhälle anpassat till svenskarnas önskemål. Någon liten spricka i Ekströms manus som hade antytt och problematiserat vad som finns bortom den horisonten hade varit önskvärd.
Efter mellanspel som denna och vårens ”I nöd eller lust” vore det roligt om regissören Kjell Sundvall kunde ta sig an något mer väsentligt, där rollfigurerna fördjupas och på allvar griper tag i åskådaren.
Gå till toppen