Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Grekerna ratade livbojen. Ansvaret är populisternas.

Grekernas rungande nej i folkomröstningen om EU:s stödpaket ekade på måndagen otäckt i Europa. Börskurser föll och politiker lade pannor i djupa veck. Men den som borde ha varit mest bekymrad – Greklands premiärminister Alexis Tsipras – talade segervisst om en stärkt position för att förhandla om nya stödpengar.
Grekiske finansministern Yanis Varoufakis avgick på måndagen.Bild: Petros Karadjias
Det säger mer om hans vänsterpopulistiska parti Syrizas besynnerliga perspektiv på verkligheten än det gör om förutsättningarna för att rädda den grekiska ekonomin. En djupt skuldsatt låntagare har minst sagt begränsade möjligheter att diktera villkoren för nya lån. Som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker påpekar är det mer än den grekiska folkviljan det handlar om.
"I EU är ingen demokrati värd mer än någon annan. Och i eurogruppen finns 19 demokratier."
Det är skattebetalarna i de andra euroländerna som har lånat ut pengar till Grekland och det är från dem som grekerna vill låna ännu mer.
Grekiske finansministern Yanis Varoufakis lämnade på måndagen sin post. Han kunde därmed framstå som en nationalekonomisk motsvarighet till den famöse kapten Ynkrygg – han som var bland de första till livbåtarna då hans kryssningsfartyg gick på grund. Men Varoufakis avgång hör, trots allt, till de få ljuspunkterna i sammanhanget. Han är med sin burdusa stil mot långivarna inte längre någon önskad gäst vid förhandlingsborden. Efterträdaren Euklidis Tsakalotos har bättre utsikter till konstruktiva samtal, men lär få börja sitt nya jobb med att göra väljarna besvikna.
Varoufakis gav folket bilden att det vid ett nej i folkomröstningen skulle gå att få en så snabb uppgörelse med långivarna så att bankerna kunde öppna igen. Fast något avtal finns inte i kikaren inför euroländernas toppmöte på tisdagen och bankerna kommer att hålla stängt i ytterligare dagar. Tsipras väntas visserligen lägga fram nya förslag, men beskedet är klart från största långivarlandet Tysklands regering: för stunden finns inga förutsättningar för nya förhandlingar.
Tyska förbundskanslern Angela Merkels talesperson Steffen Seibert betonar – på goda grunder – att ekonomiskt stöd kräver motprestationer. Det är till den principen grekerna nu har sagt nej, menar han. Därför är det också svårt att se någon farbar väg framåt för Grekland som euroland. Allt mer talar för att grekerna måste lämna eurosamarbetet och en avgörande faktor kan bli hur Europeiska centralbanken, ECB, ställer sig till ytterligare likviditetsstöd. De grekiska bankernas kassavalv är i de närmaste tömda och utan påfyllning från ECB lär de snabbt gå omkull.
Oavsett hur det går i samtalen framöver kan EU inte rimligtvis lämna Grekland helt åt sitt öde. Om betalningsväsendet kollapsar samtidigt som staten saknar medel för att betala ut pensioner och löner hotar en såväl ekonomisk som social katastrof. Även om det inte blir några nya stödlån kan det behövas andra former av hjälp – främst av humanitära, men också av politiska skäl.
Många greker lever redan under knappa förhållanden till följd av landets utdragna ekonomiska kris. Och om unionsländerna sviker lär Grekland vända sig åt något annat håll. Tsipras ska redan på måndagen ha diskuterat Greklands situation med Rysslands president Vladimir Putin. Kreml skulle knappast försumma ett tillfälle att stärka sitt inflytande vid Medelhavet och skapa splittring mellan EU-länderna.
Redan hörs EU-kritiker runt om i Europa ta grekernas tröstlösa läge som exempel på att unionen håller på att spricka och har spelat ut sin roll. Långivarna skylls för att ha ställt för tuffa krav och agerat utifrån krass kapitalism.
Men Europatanken är lika relevant idag som förut och det akuta läget i Grekland beror snarare på krass populism. Tsipras lurade grekerna att tro att det fanns en enklare väg ut ur krisen än via reformer, han ledde dem ut på djupaste vatten och fick dem väl där att rata en livboj från EU för att den var hård.
Därför är det nu upp till regeringen i Aten att snabbt visa på vilket vis Grekland kan hållas flytande.
Gå till toppen