Kultur & Nöjen

Konserverade för evigheten

The Name of Us

Nils Bergendal, Falsterbo konsthall, t o m 16/8.
Den flygande hunden har hejdats med vingarna utsträckta. Skelettet är bräckligt, hela uppenbarelsen på gränsen till osannolik. Men etikettens bokstäver präntar prydligt in den i vetenskapen. Ingår i fladdermussläktet, läser jag senare. "The Name of Us" kallar Nils Bergendal sin utställning. Genom att kartlägga, kategorisera och benämna tar människan kontroll över det okända. Med titeln pekar han på namngivandet som ett sätt att göra världen greppbar. Definierandet som en uppvisning i makt. Egendomliga däggdjur, exotiska insekter, sällsynta flygfän - alla har de metodiskt inordnats i släkten och arter. Fångats, dödats och analyserats. Under ett års tid följde Bergendal stängningen av Zoologiska museet i Lund, och tog bilder som han samlat i en fotobok och som tidigare visat på bland annat Dunkers kulturhus.
Flygande hundBild: Nils Bergendal
På Falsterbo konsthall får de sällskap av en dovt suggestiv videoinstallation och en serie stereoskop. De senare blir tittskåp in i det förflutna. Små, smala trälådor i mörkret med kikhål att sätta ögonen mot. Inuti öppnar sig gäckande glimtar av en annan tid och plats, på väg att försvinna. Känsligt fångar kameran motivets ambivalens. Bit för bit skingras och packas den institution ner, som byggts för att samla, förmedla och bevara. Under århundraden har en gång levande varelser presenterats här, konserverade för evigheten. Nu fryser Bergendal i sin tur denna upplösning i tid och rum. Mot konturernas skärpa, ställs mjukt diffusa spår av rörelse. Under skyddsplasten sveps kronhjorten in för transport till magasinets glömska. I raden av tomma glasmontrar står ett ensamt litet människoskelett, värnlöst likt ett kvarlämnat barn.
Runt tio miljoner föremål fanns i Zoologiska museets samlingar när det stängde år 2011, då sedan länge otidsenligt. Grundat år 1735 var det äldst av sitt slag i Sverige. Från 1910-talet beläget på Helgonabacken i Lund, i en påkostad byggnad som uppförts under zoologins storhetstid i darwinismens spår. Det var någonstans i det huset, bland uppstoppade leoparder och skalbaggar på nål, som ett porträtt av fotografens farfars far hängde. Skämt isbjörnskött under en forskningsexpedition lär ha blivit hans död, skriver Bergendal i en text. Det är knappast en slump att ett av de skelett som väntar längst inne i stereoskopets svarta box tillhör Arktis dödliga rovdjur.
På flera sätt är det en stark utställning. Nils Bergendal har dokumenterat en fascinerande och bitvis problematisk svunnen epok och värld. Men det handlar även om hur han gjort det. Flera av bilderna är visuellt makalösa. Det sakliga möter det absurda, sårbara och existentiella. Genom hans blick får museet och dess invånare åter mening, som del av en ny berättelse.
Gå till toppen