Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Daniel Suhonen: ”Kommersiella aktörer övertar statens roll som garant för tillväxt och jobb.”

Sommarsverige är nu som vackrast, den inhemska politiken går på sparlåga. Men under politikerveckan i Almedalen, som alltmer börjar likna ett företagsjippo, aktualiserades en av våra viktigaste men i den offentliga debatten fortsatt perifera frågorna – det kommande TTIP-avtalet mellan EU och USA.
TTIP beskrivs som en vitamininjektion till kristyngda ekonomier på båda sidor Atlanten, men är snarare ett rent och skärt avregleringsavtal. Miljöregler, fackliga rättigheter och demokratiskt beslutsfattande riskerar att förvandlas till handelshinder som ska avskaffas eftersom storföretagens agendor får prägla förhandlingarna. Inför förhandlingarna höll EU-kommissionen flera hundra enskilda möten med relevanta aktörer. 90 procent av dessa hölls med näringslivet. Att politiken alltmer blir en gisslan i företagens maktnät är ett fenomen som den brittiska forskaren Colin Crouch kallar postdemokrati.
Crouch beskriver ett allt mer utbrett tillstånd där demokratin töms på verkligt innehåll. Besluten tas allt oftare i en ytterst liten krets av den ekonomiska och politiska eliten som blir allt mer sammansmält. Kommersiella aktörer övertar statens roll som garant för tillväxt och jobb. Som en konsekvens av detta suddas de politiska konfliktlinjerna ut och opinionsundersökningar styr alltmer politiken.
Delvis samma tendenser diskuterar de svenska professorerna Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors i boken Makt utan mandat. Politiska experter, folkvalda, lobbyister och PR-konsulter går med svängdörr mellan stat och företag. De flesta är överens om att detta nya landskap genererar nya risker för korruption, politikerförakt och ideologisk förvirring.
Drivkraften i denna utveckling är att företagen vill in på enorma marknader som hanteras av politikerna – välfärd, försvarsmateriel, energi. Tre sektorer som omsätter hundratals miljarder kronor varje år bara i Sverige, men där företagen behöver avregleringar och kontrakt av folkvalda institutioner för att komma till. Konsekvensen är postdemokratin.
Detta präglar allt mer av politiken. Marknaden styr, inte politiska visioner. I regeringens exportstrategi identifieras några av de mest brutala diktaturerna i världen som eftertraktade tillväxtmarknader för svensk export. Handel för handelns skull. Tillväxt för tillväxtens skull. Kapitalismen som ett självändamål, inte ett medel för samhällelig utveckling. Och mitt i allt - TTIP-avtalet.
Detta ökar kravet på oss medborgare. Vi måste se till att debatten om TTIP rör sig bortom plattityder om frihandelns välsignelse och istället utgår från vad avtalet faktiskt handlar om. Möjligheter för investerare att dra stater inför rätta utanför nationella domstolar, regler på tjänsteområdet som kan försvåra återkommunalisering av privatiserade verksamheter, och det enormt detaljerade samarbetet kring framtida lagstiftning för att minimera handelsstörande effekter måste diskuteras brett. Det är en ödesfråga för demokratin.
I höst fortsätter TTIP-förhandlingarna bakom stängda dörrar. Makteliten i låsta rum. Allmänheten på utsidan. Den utvecklingen är väl värd att bekämpa.
Gå till toppen