Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Post-turistens utopi. Viljan att smälta in håller på att trycka ut invånarna i Berlin.

När jag reser bor jag alltid i andra människors hem. Rotar efter korköppnare i kökslådorna, läser på bokryggarna i bokhyllorna och sneglar på inramade, okända ansikten vid nattygsbordet. Jag älskar det. Efter bara någon timme infinner sig känslan: Det här kunde ha varit mitt hem, mitt liv.
Åka upp i Fernsehturm? Nej nej, hellre låtsas som om tv-tornet inte finns.Bild: Miguel Villagran
Det finns flera tjänster som möjliggör denna typ av delad konsumtion på bostadsmarknaden, men jag har själv bara använt marknadsledande Airbnb.
Sedan starten 2008 har det amerikanska företaget vuxit explosionsartat. Över en miljon boendeannonser i över 34000 städer finns på sajten.
Men i vissa städer har lägenhetsuthyrningen blivit ett problem. Här i Berlin, numera Europas tredje största turiststad efter Paris och London, har gentrifieringsprocessen de senaste åren antagit en skenande hastighet. Och i debatterna och reportagen om stigande hyror, vräkningar och topprenoverade lägenheter pekas allt oftare Airbnb ut som en av syndabockarna.
Att turista i den tyska huvudstaden handlar idag mer om att försöka lajva ett slags vardag än att äta currywurst och bocka av museum. Åka upp i Fernsehturm? Nej, nej, hellre låtsas som om tv-tornet inte finns – det är att vara hemmablind som är själva upplevelsen.
Ett sådant tillstånd av så kallad post-turism är den perfekta myllan för en tjänst som Airbnb. Enligt tidningen Tagesspiegel fanns det inför årets turistsäsong nära 14000 annonser över boenden i Berlin på sajten. Det är en ökning med 14 procent sedan juni förra året. Detta trots att staden förbjudit uthyrning av semesterlägenheter utan att detta registreras hos myndigheterna.
Drygt 5000 av annonserna är utformade på ett sätt som tyder på att lägenheterna hyrs ut regelmässigt, och alltså aldrig når den vanliga bostadsmarknaden. I reportaget i Tagesspiegel berättas det också om fastighetsbolag som köper upp lägenhetsbestånd och sedan hyr ut dem på Airbnb, inredda med plankgolv och väl tilltagen takhöjd – ett hipsterdestilat av den äkta Berlinkänslan.
En annan kartläggning, gjord av en grupp studenter i datajournalistik, visar en allt högre koncentration av semesterlägenheter i populära stadsdelar som Neukölln och Kreuzberg. Vissa kvarter håller enligt kartläggningen på att bli helt ”Airbnb:ade”. Det pågår helt enkelt en ghettofiering av vissa områden där post-turistens önskan om ett äkta Berlin uppfylls genom kommersiella iscensättningar av det lokala och vardagliga.
Flera andra storstäder i världen har, inte sällan med påtryckning från hotellnäringen, infört lagar som gjort det svårare att hyra ut lägenheter via Airbnb och liknande tjänster.
I stadsdelsområdet Mitte i Berlin har man anställt två agenter. Tysklands stränga integritetslagar förbjuder dem dock att gå in på Airbnb och ta reda på de exakta adresserna. Istället tvingas de till dörrknackning.
Så om Frau Krüger och Frau Schmidt – de heter så – plötsligt står i farstun i sommar, då vet du att din Berlindröm ligger illa till.
Gå till toppen