Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Svenskorna som gifte sig med SS

Som hustrur till tyska SS-män skulle de föda ariska barn åt Hitler. Christoph Andersson drar en historisk parallell till hur IS i dag rekryterar barnaföderskor.

Den 6 juli 1938 satte sig Karin N tillrätta i en gynekologstol för att genomgå sitt livs kanske viktigaste hälsoundersökning. Hon var en 30-årig kvinna från Lund, 163 cm lång med mörkblont hår, bruna ögon och runt ansikte.
En svenskas nazityska pass. Anonymiserat.
Av olika skäl valde hon att inte låta sig undersökas i Skåne, utan hos privatläkaren Carl Nordgren med mottagning på Norra Kungsgatan i Gävle. Syftet med undersökningen var att utröna hur många barn hon skulle kunna föda åt Tysklands führer, Adolf Hitler.
Spåren efter henne hittar jag i National Archives i Maryland, USA. Här finns mikrofilmer av SS gamla registerkort och akter, med uppgifter om 218 500 kvinnor. Merparten var tyska, men jag hittar även flera holländska, danska, norska och svenska.
Alla ville gifta sig med Hitlers SS-män. Men varje giftermål var en nazitysk statsangelägenhet. Det handlade om att säkra Nazitysklands existens genom höga födelsetal. Något som krävde att varje kvinna helst skulle föda uppåt tio barn.
Det var därför Karin N halvlåg i stolen hos doktor Carl Nordgren. Han hade fått detaljerade anvisningar från Berlin om hur han skulle undersöka sin patient.
Närmare bestämt från Rasse- und Siedlungshauptamt, RuSHA.
Det var en nazitysk rasmyndighet, underställd högste polis- och SS-chefen Heinrich Himmler. Dess uppgift var just att tillstyrka eller avslå giftermål med SS-män. Alla former av ärftliga sjukdomar, fysiska eller psykiska defekter och judiskt påbrå diskvalificerade från giftermål.
”Jag vill att alla i SS tjänst bildar rasrena och sunda tyska familjer. Därför ska tillkommande kvinnor svara mot högsta krav vad gäller utseende, hälsa och arvsanlag”, hette det i en order från Himmler, daterad den 18 maj 1937.
Den ville Karin N leva upp till. I ett brev till RuSHA försäkrade hon på heder och samvete att hon uppfyllde Himmlers krav på en god SS-hustru.
”Jag var hittills aldrig sjuk och vill gifta mig i Tyskland”, skrev hon.
Föremålet för hennes åtrå var Hermann E, en sju år äldre man. Honom hade hon träffat i samband med en semesterresa 1930. Den gången var han en lägre posttjänsteman och tillhörde Hitlers stormtrupper SA.
Numera var han SS-man, nummer 17328, med karriären inställd på att bli hauptsturmführer. Målet skulle han uppnå genom att vara hemlig agent åt SS egen säkerhetstjänst SD, specialiserad på att förfölja judar och politiskt oliktänkande. Något som längre fram gav honom en eftertraktad tjänst i Hitlers rikskansli.
I sitt protokoll från undersökningen noterade doktor Nordgren att Karin N:s muskulatur var väl duglig för återkommande graviditeter. På frågan om hon lämpade sig till fortplantning skrev han ett kort ja.
Besöket hos doktor Nordgren avslutades med att hon fick resultaten i ett förseglat kuvert. Det skulle hon skicka oöppnat till RuSHA, tillsamman med bilder på sig själv i olika poser.
Dessutom krävde RuSHA att Svenska kyrkan skulle göra en släktutredning, helst ända tillbaka till 1600-talet. Alla uppgifterna skulle fogas in i ett SS-formulär, utformat som ett släktträd. RuSHA ville försäkra sig om att inga judar fanns i tidigare generationer, men kyrkans efterforskningar om Karin N kom inte längre bakåt i tiden än till 1822.
I Berlin skrev samtidigt Hermann E en försäkran om att Karin var barnkär, sparsam, huslig – och mycket positiv till Hitlers nya världsordning.
Men RuSHA var ändå tveksam till att bevilja giftermål. Uppgifter från kyrkböckerna visade nämligen att Karin N:s föräldrar adopterat bort henne, varför hennes släktförhållanden var oklara.
Samtidigt var emellertid RuSHA i stort behov barnaföderskor. Tanken var att Nazityskland skulle bestå i minst tusen år. Tillförseln av ariska barn skulle inte bara säkra statens långsiktiga existens, utan även fylla på behovet av unga SS-soldater, jämte nya föderskor. Till sist sa RuSHA ja, med följd att Karin födde sitt första barn åt führern i oktober 1939.
Ungefär likadant gick det för Anna K, född i Ystad 1918, och bosatt i Malmö. Den 30 maj 1943 undersöktes hon av en SS-gynekolog i Berlin.
”Runt ansikte, 163 cm lång, atletisk figur, 55 kilo, mörkblont hår, rakryggad”, noterade läkaren.
Han skrev också att Anna K:s mor- och farföräldrar dött i tidig 70-årsålder. Dödsorsaker: influensa, blodpropp och stroke. Vidare skrev han att hennes föräldrar var skilda.
Före kriget hade det varit skäl nog att stoppa ett äktenskap med kärestan, en ung SS-menig från Stettin. Men även här valde RuSHA tillstyrka äktenskapet. Anna K bedömdes vara en högst duglig föderska, 26 år gammal.
Totalt stopp blev det däremot för 27-åriga Eva L från Malmö. 1939 ville hon gifta sig med oberscharführer Herman W, tillhörande SS-divisionen Leibstandarte Adolf Hitler. Skälet till avslaget var att hon tidigare varit gift, fått missfall och därefter inte kunnat få barn. Dessutom bedömdes hon som alldeles för lojal mot den svenska demokratin ”och dess partisystem”.
SS-mannen W beordrades att istället söka sig en kvinna bland olika SS-änkor, redan godkända för storskalig fortplantning.
Hos National Archives i USA har jag hittills funnit uppgifter om 23 svenska SS-hustrur och fästmör, varav Anna K från Ystad och 12 andra sannolikhet dog eller försvann i samband med kriget. Övriga tio återvände till Sverige i sällskap med sina barn, ibland även med sina män.
Alla förteg eller bagatelliserade sin och männens roll i Nazityskland. I sin ansökan om att återfå svenskt medborgarskap skrev exempelvis Karin N att hennes make arbetat på posten. Visserligen erkände hon att han varit medlem i Hitlers naziparti, men bara varit en "passiv" sådan. Varken hon eller hennes man hade varit politiskt verksamma i Nazityskland, hette det.
Själv slapp Hermann E ljuga. ”Saknad i kriget”, står det om honom i en akt hos Statens utlänningskommission, förvarad i Riksarkivet i Stockholm. Där framgår vidare att Karin bara lyckades föda två barn, långt färre än vad RuSHA väntat sig av henne.
Frågan är om inte historien med föderskorna upprepas idag, men i delar av Irak och Syrien. Där försöker Islamiska staten, IS, efter nazityskt mönster skaffa sig föderskor. Gemensamt för kvinnorna, då som nu, är dragningen till krigare i svart och bisarra ideal. Men till skillnad från Nazityskland sätter IS inget värde på kyrkliga släktutredningar eller läkarundersökningar.
Det räcker med att kvinnorna bekänner sig till islam och accepterar månggifte. Polygami mångdubblar nämligen födandet i IS. Kanske skulle SS-akterna i Maryland kunna hjälpa oss att bättre förstå mekanismen bakom rekryteringen av föderskor, med målet att stoppa den.

Fotnot: Namnen i texten är delvis anonymiserade.
Gå till toppen