Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Terrorhot passar inte parisarens schema

Den enda som egentligen behöll sitt lugn var städerskan från Mali. Hon blev inlåst i butiken bakom neddragna rulljalusier men fortsatte att jobba, berättar Cécile Meffres. Vi sitter alla kring matbordet och lyssnar på hennes arbetsdag i optikaffären där min vän arbetar alldeles intill Gare de Lyon, en av Paris stora tågstationer.
Bild: Foto: arkiv
På eftermiddagen hade en tungt beväpnad polis i skyddsväst och hjälm och beordrat hela personalen att evakuera lokalen omedelbart och dra för jalusierna. Polisen hade hittat en misstänkt väska en möjlig bomb intill den stenhårt bevakade tågstationen varifrån alla semestertåg mot Rivieran går. Det hade blivit en uppvisning i hur högeffektiv franska säkerhetsstyrkor kan vara. Personalen var redan på trottoaren när minröjare i tung utrustning tågade förbi. Gatan spärrades av med rödvita plastband och en beväpnad polis med k-pist ställdes att bevaka att ingen gick för nära och riskerade sitt liv.
Snabbt fick Cécile Meffres också konstatera att fransmän är och förblir fransmän även i tider av högsta terrorhot. Det tog inte mer än två minuter innan gendarmen blev utskälld av folksamlingen.
– Jag har ett tåg att ta, jag kan inte gå runt hela kvarteret! Det fattar du väl, skrek en första parisaren till polisen och kallade honom för både ett och annat könsord.
Polisen fortsatte med ett lugn värdig en bautasten att förklara att mannen med attachéväska faktiskt måste gå runt kvarteret, givet hotbilden.
Mannen med attachéväskan hoppade då över plastbandet och sprang förbi polisen i riktning mot tågstationen och minröjarna. Han följdes ganska snabbt av ytterligare en yngling som hukade sig under bandet och sprang samma väg, mot den möjliga faran. Bakom dem stod en hord av upprörda fransmän som inte tolererade att just deras väg hade blivit blockerad. En cyklist försökte lyfta sitt fordon över det rödvita bandet. Det slutade med att bandet fastnade i cykeln och blev en form av vimpel när cyklisten hoppade på sitt fordon och cyklade iväg mot stationen.
– Polisen försökte springa efter honom, men hann inte ikapp, utan fick gå tillbaka och dra ett nytt band över gatan. Fortfarande lika samlad, berättar Cécile Meffres.
6 000 militärer har extrainsatts i Parisregionen för att beveka känsliga byggnader. Frankrike befinner sig fortfarande under ett allt mer permanent terrorhot, sedan de så kallade Charliedåden som krävde 17 människors liv i januari.
– Frågan är inte om det kommer att ske nya attentat, men snarare att veta när och var de kommer att ske, sa nyligen, Hervé Charpentier, Paris militärguvernör.
Över hela landet patrullerar mellan 7 000 och 10 000 soldater i vad som är en av den franska arméns största militärmanövrar, samtliga kategorier inräknade.
I mitt Pariskvarter bor en av medarbetarna på satirtidningen Charlie Hebdo. Framför hans port står en piketbil med ett par gendarmer, beväpnade till tänderna, dag ut och natt in.
Listan för allt som ska bevakas blir längre för varje månad. Förutom tågstationer, flygplatser, moskéer och synagogor eller olika kulturcentra kommer nu fabriker. Efter att en kanske sinnessjuk fransman i juni halshögg sin arbetsgivare och försökte spränga en kemisk fabrik, nära Lyon, i luften så har listan blivit längre. Det finns 656 så kallade fabriker i Frankrike. 81 av dem är klassade som särdeles farliga. Många av fabrikerna ligger som radband intill varandra i Rhônedalen eller vid Medelhavet, öster om Marseille.
Även de får nu förstärkt patrull i sommarhettan. Ofta får de patrullerande militärerna sova på tältsängar i stora hangarer för att vara i närheten av sina bevakningsområden. Det tär både på dem och deras familjer. Därför beslutade regeringen nyligen att soldater och gendarmer ska få ett litet tacksamhets-kit av nationen. Många kan vänta sig en tusenlapp extra i lönepåslag. En ny patrullmedalj instiftas. Soldaternas anhöriga ska få rabatt på tågresor och alla ska få en inträdesbiljett till Disneyland eller Asterixparken, liksom biobiljetter. Det kan de vara värda. För som lokaltidningen Le Parisien en gång hävdade i en berömd reklamkampanj: parisaren är bäst på papper...
Gå till toppen