Kultur & Nöjen

Texter utan gränser

Jag är översatt till åtta språk, däribland vietnamesiska, ryska och bengali. Det brukar jag skryta med när jag vill framstå som en kommersiellt framgångsrik författare. Vilket är en stor lögn. Sanningen är att jag skriver noveller, och som novellist har man den stora fördelen att få sina texter spridda över världen styckvis. Dessa samlas sedan i antologier, ofta av ambitiösa småförlag. Tyskarna är speciellt förtjusta i svenska novellantologier med omslagen prydda av älgar och röda stugor.
Mavis Gallant, som avled förra året, är en av författarna i förlaget Tranans novellsamling "Kanada berättar".Bild: Ian Barrett
Det förlag som främst tar hand om den svenska novellutgivningen från fjärran länder heter Tranan. I deras berättarserie, som startade med "Kina berättar" 2004, har hittills utkommit tjugofem titlar, senast "Kanada berättar". Om man gör en snabb överslagsräkning rör det sig om nästan femhundra författare från världens alla hörn, de flesta aldrig tidigare översatta till svenska. Egypten, Mocambique, Lettland, Kambodja, Italien, Tyskland. Om man fortsätter har man snart täckt in hela världskartan.
Varför berättar jag det här? Därför att det är en kulturgärning värd att uppmärksammas. Rapporterna från bokbranschen handlar oftare om den ökade kommersialiseringen och satsningen på chicklitt och deckare än på det samtal och utbyte av texter som sker i det tysta.
"Minne av vatten" är titeln på boken från Kanada som samlat tjugofem av landets novellister från både den engelskspråkiga och franskspråkiga delen av landet. Bara detta är ovanligt, för det mesta råder det vattentäta skott mellan de två språkområdena. Översättaren Magdalena Sørensen skriver ett fylligt förord om landets brokiga historia och splittrade kulturella identitet.
Det finns så många pärlor här, svårt att välja ett par. Mest berörd blir jag av Guy Vanderhaeghes novell "Ray" om en pojkes komplicerade förhållande till sin alkoholiserade far. Och mest uppiggad, fast med besk eftersmak, blir jag av Mavis Gallants hårdkokta berättelse, "Florida", också det en familjehistoria. Den handlar ytterst om att försöka, men inte lyckas, kapa sina rötter. Även om man, som sonen i berättelsen, flyr från Montreal till Florida, kan man vara säker på att en dag få sin bittra morsa som svär på franska på besök. Mavis Gallant, som avled förra året, är en av de få författare i samlingen som redan finns översatt till svenska, i samlingen "Från det femtonde distriktet".
Vissa teman är eviga och globala men de litterära uttrycken och den kulturella kontexten skiljer sig åt. Det är bara att fortsätta att läsa. Eller ge sig i kast med berättelser från Kurdistan, Polen eller Iran.
Texterna flyger som flyttfåglar över världen. Helt säkert är de luspanka och bidragsberoende, det är sannerligen inte dem som politikerna syftar på när de talar om kreativa näringar på export – men de fortsätter flyga. Det är vackert. Och ofta väldigt läsvärt.
Gå till toppen