Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

Maten är resans mål

Många förknippar den stundande semestern och utlandsresan med att slippa laga mat och bara äta ute. Men långt ifrån alla. För alltfler är matlagningen själva huvudpoängen med resan.

– Har ni arbetat fram en silkeslen deg nu?
Den brokiga gruppen som står och knådar en bit deg med djup koncentration tittar upp på degen som Sanna Töringe håller upp. De jämför med sina egna och spridda skratt hörs runt bordet.
Efter en dag på matmarknaden är det dags att tillaga rätterna som står på kvällens meny. Sanna Töringe går runt och ser till att alla vet vad de ska göra och svarar på frågor.Bild: Johan Bävman
Sanna Töringe gör tummen upp åt en man i 60-årsåldern som bistert granskar sin degklump. Han tittar på sin hustru som står mittemot honom. Han försöker hålla tillbaka ett belåtet leende. Det går sådär.
Vi befinner oss på matlagningskurs i regionen Salento i Apulien, allra längst ned på den italienska klacken. Med sin man, Anders Granström, har författaren, journalisten och matkreatören Sanna Töringe byggt om en jordbruksfastighet och tillsammans har de skapat sitt drömhus.
Povertà, pazienza e tempo. Fattigdom, tålamod och tid. Det är huvudingredienserna i matlagningen här nere", säger Sanna Töringe.
Under de sju år som paret har pendlat mellan det lilla huset och hemmet på Österlen har Sanna Töringe ätit och lagat sig till en gedigen kunskap om det syditalienska köket.
– Povertà, pazienza e tempo. Fattigdom, tålamod och tid. Det är huvudingredienserna i matlagningen här nere, säger Sanna Töringe.
Cucina povera kallas den, mattraditionen som är karaktäristisk för Syditalien och som betyder ”det fattiga köket”.
Uttrycket ska dock inte tolkas som fattig på smak eller kreativitet – tvärtom. Inte heller är namnet förbehållet matlagningen på Italiens landsbygd, även om det främst används på det viset.
Istället går uttrycket att applicera på den kreativitet som utmärker all mat som lagats av generationer av människor världen över och som, på grund av fattiga ekonomiska förhållanden, inte haft många råvaror att välja på men trots det skapat fantastiska måltider.
"Vilket ställe jag gillar bäst, Apulien eller Österlen? Det går inte att svara på, båda ställena har blivit mitt hem, det beror nog på vilken årstid det är". Sanna Töringe utanför sitt och maken Anders Granströms hus i Apulien, södra Italien.Bild: Johan Bävman
Och det är just enkelheten i maträtterna nere i Syditalien som Sanna Töringe har fastnat för och förälskat sig i.
– Jag har alltid haft en passion för mat och matlagning – men det ska inte ta för lång tid eller vara komplicerat. Med fina råvaror, riktigt bra olivolja och anpassad matlagning efter säsong kan du skapa underverk – och det gör människorna här nere varje dag.
Under en middag kastade en vän ut en fråga om varför Sanna Töringe inte startade matlagningskurser i sitt italienska hem.
Men det är tydligt att människor i olika åldrar och med olika bakgrund ändå verkar ha samma sug efter vad de vill få ut av sin semester: de vill lära känna ett land eller en region genom dess mat – på plats", säger Sanna Töringe.
Det var för två år sedan och när vi är på besök är det tredje gången hon anordnar kurser för svenskar som är nyfikna på att lära sig mer om det syditalienska köket och dess lokala råvaror och delikatesser. Förutom dem hon arrangerar från sitt eget hem kör hon och vännen och kollegan Hannu Sarenström gemensamma kurser i ett palats i Spongano, en by några mil norr om Sanna Töringes hus. Kurserna i palatset drog de igång efter att de skrev kokboken "Syditaliens kök och skafferi" tillsammans och som kom ut i höstas.
– Gensvaret på kurserna har varit fantastiskt, trots att jag inte gjort särskilt mycket väsen om dem, berättar Sanna Töringe. Men det är tydligt att människor i olika åldrar och med olika bakgrund ändå verkar ha samma sug efter vad de vill få ut av sin semester: de vill lära känna ett land eller en region genom dess mat – på plats. Det säger de alla när de kommer hit.
Köksbordet som deltagarna arbetar kring har burits ut på gården och luften är tung av rosmarin, timjan och andra kryddor som omger den stenbelagda altanen. Olivträdens silvergrå grenar vajar lojt i vinden.
Om två timmar kommer det vara kolsvart. Men nu kan det inte bli mer romantisk Italienfeeling.
Sju års pendlande mellan hemmet på Österlen och huset i södra Italien har gett Sanna Töringe en god inblick i den syditalienska matkulturen.Bild: Johan Bävman
I Resias årliga barometer över svenskarnas resvanor, som de gör i samarbete med TNS-Sifo, har mat och dryck rankats som det vi lägger mest pengar på under vår semester flera år i rad.
I fjolårets undersökning låg dessutom följande definition av en bra matupplevelse på resan på första plats: ”Att ta del av landets matkultur och uppleva nya smaker”.
Vi nöjer oss alltså inte längre med att hitta den mysigaste och mest genuina trattorian som serverar en fantastisk spaghetti alle vongole – vi vill stå och laga den själva, och helst ha varit med och plockat hjärtmusslorna också.
– Vår ökande kunskap om hur maten vi stoppar i oss påverkar oss både fysiskt och mentalt medför att mat och matlagning är något som vi gärna lägger mer och mer tid på – även under semestern.
Det säger Lennart Wallander, vd för kommunikationsbyrån Food & Friends och som gör omvärldsanalyser om allt som rör vårt förhållningssätt till mat.
Vår ökande kunskap om hur maten vi stoppar i oss påverkar oss både fysiskt och mentalt medför att mat och matlagning är något som vi gärna lägger mer och mer tid på – även under semestern", säger Lennart Wallander.
Lennart Wallander tror också att intresset för att laga mat på semestern har med delaktighet att göra.
Unga vill umgås genom att laga mat tillsammans och det slår oftast högre än att gå ut på en trendig krog ihop. Deras inställning smittar av sig, menar han:
– Vi vill själva stå där med händerna i maten. Kolla in konceptet på Chicagokrogen El Ideas. Där går gästerna in och hjälper kocken att lägga upp maten de betalat för på tallrikarna och småsnackar med kökspersonalen.
– Den trenden, att laga mat tillsammans, kommer vi att se mer av, både på enskilda restauranger och i resebolagens tema- och paketresor.
När det är dags för att göra pasta åker matbordet ut på terassen. Att lära sig göra orecchiette, typisk syditaliensk pastasort, står alltid på schemat under Sanna Töringes matlagningskurser i södra Italien.Bild: Johan Bävman
Tillbaka till pastalektionen runt matbordet i Apulien. Sanna Töringe beskriver hur deltagarna ska trycka fram orecchiette, en pastasort som är typisk för Apulien och som betyder små öron.
– Först skär ni degen i små stumpar. Sedan tar ni och plattar ut stumpen med hjälp av kniven så här, och sen ska ni vända ut och in på den – så den ser ut så här!
Deltagarna reagerar olika runt bordet. Vissa sätter igång och provar direkt, andra tittar på varandra och fnissar, övriga ber Sanna Töringe att visa en gång till.
Skulle någon ha sagt till mig för några år sedan att jag skulle åka på en gruppresa till Italien och delta i en matlagningskurs skulle jag skratta högt", säger Joakim Lundeborg.
– Känn ingen stress om den inte blir perfekt. Jag kan avslöja att Hannu Sarenström är värdelös på att göra orecchiette. Han döljer det genom att gå runt bland matlagningsdeltagarna och inspektera deras istället, säger hon och skrattar.
– Och vet ni vad? Om ni inte lyckas med finessen att vända ut och in på dem så har ni skapat cavatelli istället, en annan vanlig pastasort. Bra va?
Joakim Lundeborg från Malmö deltar i kursen för andra gången. Han har alltid valt resmål efter vilken mat som lagas i landet och lagt mycket tid på leta efter de mest autentiska restaurangerna.
Förra året var första gången han åkte på en renodlad matlagningskurs under sin semester.
– Skulle någon ha sagt till mig för några år sedan att jag skulle åka på en gruppresa till Italien och delta i en matlagningskurs skulle jag skratta högt. Det hade känts… gammalt och vuxet på något vis och inte alls likt mig. Men jag blev, minst sagt, positivt överraskad.
Att vända det lilla pastaörat så det blir en orecchiette, det är lite trixigt. "Misslyckas du gör det inget, då har du gjort en cavatelli", säger Sanna Töringe.Bild: Johan Bävman
Några vänner till Joakim Lundeborg hade anmält sig till den första matlagningskursen som Sanna Töringe anordnade och han själv gick i restankar men hade inte en tanke på att åka på en matlagningskurs.
– Det var en chansning men jag tänkte; hur dåligt kan det bli med Italien, mat och vin?
Men är det så stor skillnad på att åka på en matlagningskurs och att hyra ett hus med några vänner och tillsammans gå på marknader, handla och sedan laga mat gemensamt, egentligen?
– Ja, det tycker jag. Jag hade aldrig vetat att just den marknaden som vi var på i lördags är den bästa, exempelvis. Och vad jag skulle göra med cikorian, en lokal grönsak som jag aldrig hade sett tidigare.
– Visst, jag hade kunnat läsa mig till att sjöborrar är en lokal delikatess här och skulle säkert beställa in det på en restaurang.
"Kan man verkligen äta sjöborrar?" Under morgonen har Fransesco X dykt efter ricci, sjöborrar, som deltagarna på Sanna Töringes matlagningskurs får smaka direkt från klipporna.Bild: Johan Bävman
– Men här har vi fått vara med en fiskare som dyker efter dem, och ätit dem, direkt urplockade från hans nät, på klipporna. Det är en helt annan känsla. Och ett helt annat reseminne att ta med sig hem.
Så hur gick vi från att längta efter semesterresan då vi skulle få slippa gå och handla och laga mat morgon, middag och kväll till att betala för att göra just detta?
När jag ringer upp Bitte Müller-Hansen, programområdesansvarig för Gastronomiprogrammet på Högskolan i Kristianstad, för att få ta tag på någon som kan svara på den frågan befinner hon sig i Toscana. På matlagningskurs.
Johanna Gerberich, adjunkt i mat- och måltidskunskap, skrattar högt när hon hör detta.
– Ja, nog har vi svenskar lyft blicken från restaurangerna och imponeras inte på samma sätt av att äta ute. Numera vill vi vara en del av den samhörighet som förstår sig på det här med råvaror och ursprungsmärkning.
Hon anser att svenskar generellt är snabba på att anamma och omfamna trender och influenser utifrån.
Ja, nog har vi svenskar lyft blicken från restaurangerna och imponeras inte på samma sätt av att äta ute. Numera vill vi vara en del av den samhörighet som förstår sig på det här med råvaror och ursprungsmärkning", säger Johanna Gerberich.
– En trend följer ofta en annan större och bredare trend. Så är det med våra matvanor också. Trenden, eller livsstilen, som värderar ursprung och miljömedvetenhet spiller över på alla delar av våra liv, så även semestern.
Johanna Gerberich kan också skönja en annan tendens i intresset för matlagningskurser på semestern; vårt behov av att intellektualisera oss.
– Vi gillar att nörda ner oss och intresset för mat verkar näst intill omättligt. Det spänner också över hela befolkningen, mycket tack vare alla dessa matlagningsprogram med ”vanliga människor”, som inte är utbildade till kockar. Det är inte bara hipsters som bakar surdegsbröd nuförtiden.
– Dessutom tycker vi om att kunna skryta om våra kunskaper. Det är inte längre pinsamt att ställa frågor vid delikatessdisken och många tar varje tillfälle till akt att föra intellektuella diskussioner om mat. Därför passar en matlagningskurs på semestern så bra in i vår samtid.
Musslorna är de sista som görs innan det är dags att sätta sig inför kvällens måltid.Bild: Johan Bävman
Varför använder man inte ägg i pastan här nere i södra Italien? undrar en av deltagarna.
– För att det går lika bra utan. Har du ett ägg är det mer värdefullt att använda till något annat än att knäcka ner det i en pastadeg som fungerar utmärkt att göra på vatten och mjöl. Cucina povera i ett nötskal, svarar Sanna Töringe.
Pastan är klar och Sanna Töringe räknar upp vad som behöver göras innan det är dags att sätta sig till bords.
Har du ett ägg är det mer värdefullt att använda till något annat än att knäcka ner det i en pastadeg som fungerar utmärkt att göra på vatten och mjöl", säger Sanna Töringe.
– Caponatan är klar, likaså lökpastejen, fregolottan och rödlöksmarmeladen. Sötsur lök ska bakas i ugnen, några får ta på sig att sprita bondbönorna som ska blandas ner tillsammans med pecorinoost, skuren i små fyrkanter. Sedan har vi musslorna som ska toppas med persilja, vitlök, olivolja och brödsmulor.
– Har vi glömt något? Ja just det. Vem gör apelsinsalladen?
Ivriga händer sträcks upp i luften.
"Kallar du det där orecchiette?" Johanna Hjortstad från Uppsala skojar med Alessandro Martini från Höganäs om formen på hennes pastaöron.Bild: Johan Bävman

Fler tips på matlagningskurser i Italien

The Awaiting Table, Lecce. Berömd matlagnings- och vinskola som funnits i tio år och vars fokus är just den regionala mat- och vintraditionen i Lecceregionen.
http://awaitingtable.com
Love Sicily, Sicilien. Matlagningskurser som djupdyker ner i den sicilianska matkulturen och som inbegriper personliga möten och studiebesök med lokala matproducenter. Lockar med att recepten som används under kurserna är hämtade från en av lärarnas sicilianska mormor.
http://www.lovesicily.com/
Mamma Maria, Nemi. Svenskitalienska som anordnar kurser i sitt eget kök i den lilla byn Nemi utanför Rom och där maten och rätterna härrör från just den romerska kokkonsten.
http://www.mammamaria.org
Gå till toppen