Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Politiskthaverikringtiggeriet

Detta är ett läsarbrev. Åsikterna är skribentens egna.
Miljöpartiets försök att i minoritetsställning driva igenom beslut om en befarad "kommunal kåkstad" i Lund genom att kringgå kommunfullmäktige är bara det senaste beviset för den sedan länge havererade politiken kring tiggeriet i Sverige.
Att ge eller inte ge, det är frågan.Bild: Alvaro Barrientos
Mycket diskussion har ägnats åt ifall man ska ge eller inte, ifall tiggeriet är organiserat eller inte, hur mycket eller lite pengar tiggeriet ger, ifall Sverigedemokraterna tjänar på den nuvarande situationen med mera. Minimal tid har lagts ned på att besvara två centrala frågor som är en förutsättning för en brett förankrad politik:
Vilka är de mest effektiva sätten att bekämpa fattigdom bland de människor i företrädesvis Rumänien och Bulgarien som idag söker sig till Sverige för att tigga?
Vad är det rimligt att kräva av Sverige och dess medborgare i denna fattigdomsbekämpning?
Det borde gå att ge svar på dessa två centrala frågor och därmed finna överenskommelser mellan S och allianspartierna som merparten av Sveriges väljarkår kan känna förtroende för. Det förutsätter att de borgerliga partierna och den sansade delen av Socialdemokraterna tar sig samman och slutar att ständigt ängslas över vad eventuella proffstyckare i media kan förväntas säga.
Att Miljöpartiet har diskvalificerat sig från en sådan överenskommelse torde stå klart för de flesta, Vänsterpartiet likaså.
Anders Cnattingius (Fp)
Gå till toppen