Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Det som pågår i Malmö är terrorbrott

Sydsvenskans kriminalreporter Joakim Palmkvist skriver om den senaste våldsvågen i Malmö.

En handgranat kastad i stadsmiljö slår blint. Det är inte prickskytte med pistol eller gevär. Det är en galnings vapen. En terrorists. Terror definieras så här i ordboken: Organiserade våldshandlingar som väcker skräck och fasa.
Hur organiserat det som pågår i Malmö är kan vi prata om tills det växer mossa på polishögkvarteret. Det spelar egentligen ingen roll – effekten är densamma vare sig vi har välorganiserade granatkastare eller mentalt förblindade gangsters som struntar i allt. Det är utan tvivel handlingar som väcker skräck och fasa. Terror. Kan det vara dags att hantera det som pågår i Malmö som just terrorbrott? För att kunna använda terrorlagen ska syftet med ett brott vara att skada en stat eller mellanstatlig organisation genom att exempelvis injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Det finns andra förutsättningar också, men ni förstår poängen.
Vi har hört exempelvis Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh: det som händer i Malmö är ett hot mot demokratin. Landets terroråklagare, rubricerar ni upp dåden i Malmö till terrorbrott öppnas nya möjligheter för polisen – att samköra uppgifter, avlyssna de mest intressanta personerna, samla resurser. Hur svårt är det? Krävs det att någon dör först? Destabilisering av en stad, en region, eller av ett helt folks rättsmedvetande, med våldsamma medel – kan det vara annat än ett hot mot statsskicket, mot centrala samhällsfunktioner? Anders Thornberg, chef för Säkerhetspolisen, vad behöver du mer för att sätta kryss i rutan bredvid paragraf 3 i Säpoförordningen och använda den hemliga polisen för att upptäcka och beivra brotten i Malmö?
Landets folkvalda har för övrigt ett par saker att fundera över: Att kriminalisera även förberedelse till grovt vapenbrott. Det skulle ge polisen rätt att långt tidigare sätta in hemliga tvångsmedel: lyssna på telefoner, filma, bugga personer, bilar och lokaler. Det får man inte i dag. Vilken nytta skulle det ha gjort i Malmö? Polisen hade kunnat lyssna större delen av 2015 på de mellan 40 och 80 gängkriminella i stan som via misstankar knyts till vapenbrott och våld.
Det är på gång, har inrikesminister Anders Ygeman lovat ända sedan straffrättsprofessor Petter Asp föreslog kriminalisering förra hösten. Departementspersonal behöver alltså bara kopiera Asps färdiga lagtext och skicka den till riksdagen för beslut. Anders Ygeman – när, vilket datum, gör regeringen det? Mer känsligt: myndighetssekretess. I dag används den så kallade generalklausulen för att i vissa fall bryta sekretessen. För att kronofogden ska kunna klämma pengar från gangsters som klarar sig undan polisens åtgärder, lite förenklat.
Tänk tanken att avskaffa sekretessen och i stället göra det till regel att socialtjänsten, försäkringskassan, tullen, skatteverket, med flera delar information. Hela tiden. Om alla medborgare. Vad hade det spelat för roll i Malmö? Ta attentatet mot kommunkontoret på Hålsjögatan nyligen: polisen hade omedelbart kunnat få uppgifter om alla som nekats försörjningsstöd de senaste veckorna, till att börja med, och kunnat lägga pussel.
Riksdagsledamöter av alla färger, behövs sekretessen i ett terroriserat Sverige? Detta är tankar som rör det redan inträffade, efterklokhet om man så vill. Men också saker som kan komma åt förberedelserna inför nästa händelse, nästa våldsvåg. För aggressionen finns där, maktkampen, ilskan, frustrationen och hämndbegäret.
Fler poliser är på väg till Malmö, sägs det. Fler rättstjänare som ägnar sig åt den undre världen i Malmö kan säkert lägga ett lock på de värsta våldsyttringarna i det korta perspektivet. För att stoppa terrorn behövs mer än så.
Gå till toppen