Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Arbeta med fantasiär hans stora dröm

Somar Tarabeh tittar in i framtiden. Han ser sig själv. Det är en gammal man i sin verkstad, omgiven av trä och verktyg. Djupt koncentrerad.
–  Jag bara arbetar och använder min fantasi. Det är min största dröm.

Somar Tarabeh är snickare och fiskar helst i horribelt väder. "En gång fiskade jag i en storm klockan fyra på morgonen. Det var två meter höga vågor. Men jag fick bara sjögräs".Bild: Anna Wahlgren
Somar Tarabeh har just byggt sin första byrå och börjat arbeta som snickare. Sakta bygger han upp en egen firma. Han har alltid älskat trä. När han var liten och bodde i sydvästra Syrien tillverkade han små trärobotar som han gav till alla sina vänner, karvade in bokstäver i blyertspennor, förvandlade rötter och grenar till ansikten. Det har varit en lång väg till Malmö och snickeriutbildningen på Agnesfrids gymnasium.
Vintern 2011 bodde han i Damaskus. Han hade satsat ordentligt, anställt sex personer och investerat i nya lägenheter. Det skulle bli ett stort år för hans bostadsförmedling för studenter och turister. Och han hade just träffat Ida, sin stora kärlek.
– Då startade revolutionen. Ingen ville åka till Syrien längre. Två månader senare lade jag ner företaget.
Gatorna blev alltmer oroliga. Ida lämnade landet. Efter en lång och krånglig väg genom olika myndighetsbeslut kunde de till slut återförenas i en etta på Möllevången. Somar Tarabeh började om från början. Lärde sig först svenska och sedan möbelsnickeri, som varit en dröm sedan har var liten.
Han visar en mjukt rundad pall i sin lägenhet hemma i Augustenborg. Pallen kallar han "Frank". Somar Tarabeh har gjort den själv, liksom sängen med inbyggd bokhylla och läslampan som står i sovrummet.
– Det är en glädje att skapa saker som betyder något. Något som kommer leva länge. Stolen du sitter i till exempel har säkert levt i femtio år. Någon tröttnade på den, men nu tar vi hand om den.
Han berättar historier om alla möbler han har gjort och några som han inte snickrat ihop än. Säger att han nästan blir manisk när han bygger och glömmer bort att äta lunch. En gång skulle han göra ett lås i metall till ett brädspel och funderade i ett helt år på konstruktionen.
– Till slut kom lösningen till mig i en dröm. Jag kunde se hur det skulle se ut i 3D, från tre håll samtidigt.
Nu ska han bygga en pall till en vän som älskar det arabiska språket.
–  Jag har den här idén om att benen kanske ska vara bokstäver. Samtidigt måste den bli bekväm. Och en möbel att älska och ta hand om för resten av livet.
Somar Tarabeh säger att det är synd att många människor i vår tid köper och slänger så mycket.
– Vi är helt beroende av saker och tror att de ska göra oss lyckliga. Sedan tröttnar vi och slänger dem. Det är en helt meningslös konsumtion som bygger på vilja istället för behov. Då har man helt missuppfattat själva förbindelsen.
Han plockar fram en bananlåda med små träskulpturer från förr. Ställer upp dem på ett bord med stor omsorg. Där finns träormen från hans farfars trädgård, figuren gjord av en vindruvsgren och det grova ansiktet utmejslat ur en olivträdrot. Det är Somar Tarabehs favoritmaterial.
– Det är en utmaning att använda det till sin fördel. Om man gör ett misstag blir det ett stort misstag för när det torkar blir det hårt som sten. Då kan man inte ändra något. Det tycker jag om.

Somar Tarabeh

Gör: Snickare. Startat snickeriföretaget Woodnut.
Bor: Augustenborg i Malmö. Uppvuxen i Sweida, Syrien.
Familj: Frun Ida.
Fritid: Fiskar, utvecklar idéer, odlar meloner.
Favoritdjur: Hästar. "Jag hade en häst när jag var tolv år. Hon hette Sabha och var mörkt röd med en vit stjärna i pannan. Hon var underbar, så vis, så omsorgsfull. Det var den bästa relation jag någonsin haft till ett djur".
Gå till toppen