Kultur

En helt annan Benedictsson

Victoria Benedictsson

Sirenen. GML Förlag

Hennes skönhet är ett skarpladdat vapen, riktat mot männen. Hämnd å hela kvinnosläktets vägnar står på den vackra manshaterskans agenda, och särskilt en usel svikare befinner sig i siktet.
Victoria Benedictsson skrev senare sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren.Bild: PRESSENS BILD
Låter det inte riktigt som något du läst av Victoria Benedictsson? Nej, "Sirenen", den skånska författarinnans egentliga debut från 1876, publicerades heller aldrig i bokform. Berättelsen, utgiven under pseudonymen "Tardif" ("senkommen"), gick som följetong i Sydsvenska Dagbladet och har sedan dess samlat damm i arkivet. Redaktören Carl Herslow var tveksam till att överhuvudtaget trycka alstret eftersom det var "alldeles spenatgrönt". Efter tidningsläsarnas hånfulla kommentarer kom han också att ångra att han förbarmat sig över detta omogna verk vars förtjänster han ansåg "hufvudsakligen bestå i framtidslöften". Inte bara hjältinnans benhårda syn på männens uselhet och äktenskapets överflödighet var magstark, utan kanske framförallt hennes isande förakt mot "de svaga, dåraktiga qvinnorna".
Visst vilar det en hel del damm över detta första romanförsök som inte väjer för melodramatiska svängar och vars stundtals högtravande stil är långtifrån den klara realism Benedictsson senare skulle bli känd för.
Handlingen är minst sagt svajig. Isabella Bertini, kallad sirenen, lever ett inte alldeles trovärdigt dubbelliv som ömsom kokett societetsdam i fashionabla kreationer, ömsom anspråkslöst och plikttroget postmästarbiträde. Lika väl som hon kan bemöta komplimanger med spefull esprit visar hon sig förmögen att avlägsna en potatis ur en kos strupe, och dramatiska händelser staplas på varandra: hon blir oskyldigt misstänkt för en stöld, konfronteras med beväpnade rånare, prackas på ett arv hon inte vill ha och tvingas till slut avslöja sitt gåtfulla förflutna.
Att romanen nu - senkommet! - ges ut är något att glädjas åt, även om utgåvan gott hade kunnat besparas den fula webbsajtreklam som löper på varenda sida. Man läser knappast boken för den estetiska upplevelsen. Däremot roar alla utfall mot "inbilska, öfvermodiga 'skapelsens herrar'", och hårdhjärtade Isabella som beskriver sig själv som "kall, egoistisk, högmodig, frånstötande" är en uppfriskande butter hjältinna.
Även denna arroganta 1800-talsbitterfitta kommer att få ompröva sina trossatser och uppleva hur sinnelaget mjuknar av kärlekens makt. Men vägen dit, kantad av krossade hjärtan, är faktiskt riktigt spännande att följa.
Gå till toppen