Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

"Man måste inte vara glad”

Mörkret och sorgen bor i varje människa på jorden och det är okej att släppa fram den totala hopplösheten, säger Nadia Montes.
– Det är det vi står för.

På dagarna står Nadia Montes i ett laboratorium och kontrollerar kvaliteten på syraprodukter. På kvällarna sjunger hon om total hopplöshet.Bild: Anna Wahlgren
Med vi menar hon doom metal-bandet Desoluna som hon sjunger i. På dagarna jobbar hon i ett laboratorium, där hon gör kvalitetskontroller av en slags syra som används för att ta bort rost från olika stålmaterial. Hopplösheten, säger Nadia Montes, blir mindre hopplös om man låter den få finnas.
– Det där totala mörkret man kan känna, som finns i de flestas liv, det är helt okej att känna så. Man måste inte vara glad och positiv jämt.
Nadia Montes har funderat mycket på det här. Orden liksom rinner ut. Hon tror att positivt tänkande kan vara destruktivt i längden. Att många samhällsproblem beror på att människor försöker gömma sig bakom fasader.
– Man förnekar det faktum att vi är människor. Vi är benägna att känna ilska och sorg lika mycket som glädje och hopp. Jag tror inte man ska förtränga så mycket, utan försöka acceptera det istället.
Hon söker en innerlig ärlighet och önskar att hon vore bättre på att säga vad hon tycker, bättre på att säga ifrån.
– Men det är klart, allt har sin tid och plats. Det är ett livslångt projekt att hela tiden sträva mot att vara sann mot sig själv. Är man van vid ett visst tankemönster och håller fast i det så är det inte så lätt att bryta sig loss.
Desolunas texter handlar om förnekelse, svaghet, växande ilska. Nadia Montes skriver en del av dem och hennes pojkvän, som startade bandet, skriver de andra. Inspirationen kommer från lite olika håll: sagor, myter och spökberättelser.
– Jag har alltid dragits till det mörka. Inte nödvändigtvis det våldsamma, men det lite svårmodiga. Och det är väl det som är grunden i alla mytologiska berättelser, säger Nadia Montes.
När hon var liten och bodde i Arlöv och Ängelholm läste hennes föräldrar ofta folksagor från Latinamerika. Nadia Montes fastnade för dem som handlar om människor som hamnar i situationer som tvingar dem att visa sina allra sämsta sidor. Nuförtiden tittar hon på ganska många Youtube­filmer om mystiska fenomen och historier med övernaturliga inslag. Också i det oförklarliga finner hon hopp.
– Vi lever i ett väldigt sekulariserat, högteknologiskt samhälle där man måste kunna förklara allt, och se och höra och röra vid saker. Jag vill gärna tro att det finns något bortom det. Världen känns mycket mer intressant för mig om allt inte går att rationalisera. Man måste tillåta sig själv mystik i livet. Annars slutar vi växa som människor.
Nadia Montes öppnar ett fönster på sin inglasade balkong och tittar ut över Kulladal och alla små kaniner som hoppar runt där.
– Livet är en enda lång väg mot att hitta sin väg, hitta sig själv. Man måste låta det vara så. Och tillåta sig att inte ha svar på allt.

Nadia Montes

Bor: Kulladal, Malmö. Föddes i El Salvador och växte upp i Ängelholm och Arlöv.
Gör: Jobbar som laboratorieassistent, gör kvalitetskontroller av syraprodukter som används för att ta bort rost från olika stålmaterial. Arbetar som personlig assistent. Sjunger i gothic doom metal-bandet Desoluna, samt egna akustiska projektet Siamese Butterfly.
Familj: Mamma med pojkvän, pappa med sambo och dotter, syster, pojkvän, katt.
Aktuell: Fyller 30 år på onsdag, den 12 augusti.
Gå till toppen