Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Med "skäggen"har Malmö FF skiftat skepnad

Okej, en jämförelse med Dr Jekyll & Mr Hyde är kanske att ta i, även om förebilden till boken faktiskt var en skotsk snickare med dubbelnatur. Men mina tankar fastnar i likheten mellan två MFF-profiler som bokstavligt talat visat upp helt olika ansikten.
Och hur Malmö FF skiftat skepnad när de har gjort det.
2013 hade Magnus Eriksson kommit från läktaren i belgiska Gent och tagit revansch och guld med Malmö FF.
Våren 2014 kämpade Eriksson med att få till ett fungerande samarbete med Markus Rosenberg. Det klickade inte riktigt och när det var dags för kval till Champions League hamnade Eriksson på bänken.
Samtidigt hade den erikssonska tuppkammen fått sällskap av ett yvigt skägg, som ett led i en vadslagning mellan några av spelarna.
In i MFF kom Isaac Kiese Thelin och Magnus Eriksson fick kliva ut på kanten på mittfältet. Det blev dundersuccé. Inte bara genom det magiska lobbmålet mot Salzburg, han blev en av de avgörande motorerna på hela Europaresan genom sitt kopiösa slit, sin närkampsvilja och genombrottskraft in mot mitten.
Våren 2015 kom Jo Inge Berget från Cardiffs och Celtics frysboxar, klev in och gjorde en rad mål i MFF – men det klickade inte där framme med kapten Rosenberg.
Mot Salzburg borta bänkades Berget, in kom Nikola Djudjic och när norrmannen var med igen hade han blivit yttermittfältare – och ja, ni vet själva. Mot Salzburg hemma gjorde Berget en osannolik arbetsinsats i den nya rollen. Det kändes som karl´n hade gått på typ 60 procents kapacitet i ett par månader och nu undrade vi nästan vad han gick på i stället.
Berget blev en ny Eriksson och något hände, precis som i fjor, med MFF:s spel.
Självklart hade han också bokstavligt talat bytt skepnad, från den unge välkammade Jo Inge i vintras till den vildvuxne vikingen Berget i sommar.
Jag vågar väl knappt påpeka att både Eriksson och Berget är födda 1990, är 180 respektive 184 cm långa och väger 82 respektive 81 kilo…
Om jag vore Åge Hareide, skulle inte det faktum att Rosenberg saknas mot Celtic innebära att jag ruckade på Bergets kantposition med rätt att driva in mot mitten.
Jag tror faktiskt att det är en av de viktigaste nycklarna till MFF:s förvandling de senaste veckorna.
När jag blickar upp på de enorma läktarna på Celtic Park känner jag mig ganska ensam, ryser av välbehag vid tanken att få höra ”You never walk alone” här från 50 000 Celticsupportrar, det är en ynnest att få komma hit.
Men tänker också på DX 4991, PF 1501 och ENT 531, de tre chartrade planen som likt en malmöitisk luftbro lyfter på rad från terminal två på Kastrup klockan elva på onsdagen med destination Glasgow.
Det har illustrerats otroligt fantasifullt på sociala medier de senaste dagarna, det är en fantastisk happening, en galen dagsutflykt som än en gång ställer fokus på hur MFF enar och gör staden Malmö stolt och jag upprepar det gärna igen – bland all märklig forskning, skulle jag gärna se att någon tog sig an uppgiften att förklara vad som händer.
De här 535 personerna har pyntat in ungefär 1 925 000 kronor för det här 16-timmarsäventyret, ytterligare 214 000 kronor på matchbiljetter och vi kan väl förmoda att det blir några pund på fish&chips också.
Nej, jag är inte så naiv att jag tror att ”hela” Malmö har råd att speglas på de tre planen, men jag vet också att det inte är en resa för de mest välbeställda heller – bland de 535 finns väldigt många – inte minst unga – alldeles vanliga Malmöbor, vad nu det är för något.
De kommer inte att kunna överrösta 50 000 Celticsupportrar, men tro mig; spelarna vet att de finns där, känner gemenskapen och den kollektiva tron på Malmö FF som pastor Hareide predikat hela veckan.
I det så otroligt vänliga Glasgow där även inbitna Celticfans hälsar gästerna från Malmö välkomna – de minns att MFF inte bara sänkte Rangers i CL-kvalet 2011, utan i princip hela föreningen – kan MFF-familjen känna sig delaktig i sången.
”You never walk alone.”
Kanske dags för en översättning till en malmöitisk stadssång?
Gå till toppen