Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Kampen om kåkstaden: ”Vi har ingen annanstans att ta vägen”

Människorna som bor i lägret som vuxit fram på Sorgenfri kämpar för att bli kvar. De styrande politikerna vill tömma den gamla industritomten. Båda sidor vill mötas och samtala. Men de kan inte enas om hur.

De kämpar för att behålla den olovliga kåkstad som vuxit fram på en industritomt i Sorgenfri. Mario, Stella och Lorena känner sig trygga här.Bild: Albin Brönmark
– Innan jag kom hit sov jag i en park och blev attackerad, säger Stella.
– Detta är en trygg plats för oss. Vi har ingen annanstans att ta vägen, säger Mario.
– Vi behöver bo inne i staden, säger Lorena.
Stella, Mario och Lorena tillhör de runt 200 personer som utan lov bor på den privatägda gamla industritomten på Industrigatan.
Med hjälp av aktivister i vänsterrörelsen Allt åt alla har de bjudit in stadens ledande politiker till ett möte. De vill berätta om sin situation och få information om kommunens planer på att bygga bostäder och en skola i kvarteret.
Läs också Aktivist: ”Sluta köra runt fattiga människor”
En träff är planerad nu på måndag. Men frågan var mötet ska ske har låst samtalet.
De som bor i kåkstaden vill ses där på platsen för att alla ska kunna delta. Kommunalrådet Karolina Skog (MP) som ansvarar för stadsbyggnadsfrågor har svarat med att bjuda till ett möte på Stadshuset samma dag. Och Vänsterpartiet har som ensamt parti tackat ja till inbjudan till kåkstaden.
”I många år har ödetomten vid Industrigatan varit en frizon där hemlösa bott i tält och husvagnar. Efter klagomål från grannarna hotar nu miljöförvaltningen tomtägarna med vite. På måndag ska området städas och de hemlösa återigen köras bort.”
Texten kunde ha varit skriven idag men den är tio år gammal. Även då stod platsen, Brännaren, i händelsernas centrum när hemlösa med husvagnar och tält flyttade in bland buskarna och träden. Många var missbrukare eller utslagna på grund av psykiska problem.
Stödnätverk skänker material till de små husen i kåkstaden.Bild: Albin Brönmark
Människorna som bor på platsen idag är fattiga, ofta från Rumänien.
Vi besöker kåkstaden vid flera tillfällen under sommaren.
Den här morgonen har regnet lämnat efter sig stora bruna vattenpölar på marken. Markägaren har satt upp ett nytt staket och genom grinden passerar människor ut mot Nobelvägen, till fots, på cykel och med bil.
Innanför staketet står rader med husvagnar, bilar och små hus byggda av lastpallar och pressningar. Det ryker från skorstenar.
En man promenerar förbi med en väska med gatutidningen Faktums logga. I handen har han en rykande kopp kaffe.
De flesta vi möter säger att de tigger pengar på olika platser på dagarna. En man berättar att han alltid sitter på samma ställe och att människorna som passerar har lärt känna honom och hans historia.
Det är stor omsättning i lägret. Vissa kom hit för någon månad sedan, andra har varit här längre.
Pedro tillhör de nyare. Det var ryktet om Malmöbornas vänlighet som tog honom hit från Rumänien.
– Jag älskar Malmö och vill bo här, säger han.
Inne i ett av de små husen i kåkstaden i Sorgenfri.Bild: Albin Brönmark
Han bor i en bil men planerar att bygga ett hus i lägret. Han räknar med att få hjälp av andra. Flera återkommer till detta: det finns en trygghet och en gemenskap.
Det kommer en del attacker utifrån, berättar personer som stöder lägret.
– Det har kastats in stenar. Folk har stannat till och ropat saker som: ”Ni har ingen rätt att vara här”, berättar Anton Wedding i nätverket Allt åt alla.
På flera av de små husen sitter anslag med texten: ”Rör inte mitt hem”. Orden syftar på miljöförvaltningens försök att tömma tomten med hjälp av miljölagstiftningens regler om camping, sophantering, eldning och krav på bostäder.
Miljöförvaltningen har fått in ett femtiotal klagomål på lägret, delvis på nedskräpning men framför allt på eldningsröken.
”Störningarna från läget är omfattande vilket gör att det dessutom kan klassas som miljöfarlig verksamhet”, skriver förvaltningen i en text om läget.
För tio år sedan slutade frågan om avhysning från tomten med att schaktmaskinerna rullade in och den tidens kåkstad försvann.
Den här gången har kommunen stött på kraftigt motstånd från människorna som bor i lägret och stödnätverken kring dem. Efter överklaganden från båda sidor har frågan landat hos mark- och miljödomstolen som ännu inte tagit ställning.
Runt 200 personer bor på den gamla industritomten på Sorgenfri.Bild: Patrick Persson
Malmös styrande politiker var tidigt kritiska till att det växte fram en kåkstad här. Förra året när det restes krav på att Malmö stad skulle bekosta bajamajor och rinnande vatten på platsen sa socialkommunalrådet Carina Nilsson (S):
– Jag kan förstå att det är en frestande tanke. Det är inte svårt att sätta dit allt detta. Svårigheten kommer i nästa steg. Vad gör vi när vi väl har byggt upp en kåkstad? Vad blir nästa steg, hur länge ska den vara kvar, ska vi acceptera denna levnadsnivå?
Kvarteret består av flera tomter med olika privata ägare. I början av 2014 ingrep miljöförvaltningen mot lägret genom att kräva att fastighetsägarna städade. Ägarna till två av tomterna städade och satte upp stängsel. Men den tredje tomten, Brännaren 19 som ägs av Granenkoncernen, var då redan bebodd.
Granen har gjort polisanmälningar om olaga intrång och egenmäktigt förvarande och har försökt avhysa människorna från lägret med hjälp av kronofogden och polisen. Men det har inte lyckats eftersom det krävs att de som ska avvisas identifieras med namn.
– Vi känner oss något maktlösa, säger Frej Adolph som är fastighetschef på Granen.
– Vi känner att vi har tömt ut våra möjligheter att agera i frågan. Vi ställer vårt hopp till avgörandet i mark- och miljödomstolen.
Rädslan för att tvingas bort gör att de boende vi möter inte berättar vad de heter i efternamn.
Mellan några av husen har det bildats en liten gårdsplan. En kvinna sopar marken med en borste och slänger sopor i en container som ett stödnätverk kring lägret bekostar. Det hänger tvätt på linor.
Markägaren har satt upp ett nytt staket och genom grinden passerar människor ut mot Nobelvägen, till fots, på cykel och med bil.Bild: Albin Brönmark
I en av husvagnarna bor Dimitri och hans familj. Familjen använder en spann för att tvätta kläder och duscha. På en enkel eldstad på marken lagar de mat. På ett bord står rapsolja, salt, balsamvinäger och en burk inlagd gurka. Bredvid ligger en påse med bröd med skrikig etikett: ”20 procent extra!”.
Malmö var ett självklart val för Dimitri. I Köpenhamn går det inte att vistas säger han och trycker samman handlederna för att illustrera ett par handbojor.
– Polisen i Danmark är rasister. Men inte här. I Sverige är polisen okej och jag har inga problem med dem alls, säger han.
Under samtalet med Dimitri och hans grannar blir det tydligt att det inte alltid råder harmoni och att vissa i lägret har mer att säga till om än andra. En kvinna kommer fram och vill hindra de andra från att prata med oss. Hon är arg och säger åt oss att försvinna. De andra försöker säga att de inte tycker som hon. Men kvinnan klargör att samtalet är slut.
Miljöförvaltningens varningar för att det är ohälsosamt att bo på platsen har av allt att döma inte gjort intryck på människorna.
– Ingen har blivit sjuk av att bo här, säger Mario.
Så såg tomten ut då. Gatubilden ovan som visar Industrigatan är från juni 2014.
Men många har problem med hälsan. Emma Ley från nätverket Solidaritet med EU-migranter jobbar med sjukvårdsfrågor och besöker lägret med jämna mellanrum och hjälper människorna med vårdkontakter.
– Vi har sett att vårdbehovet är stort. Det finns ett omfattande behov av tandvård och de flesta har stressymptom som huvudvärk, säger Emma Ley.
Människorna i kåkstaden vet om att markägaren vill ha bort dem. Hur kan de tycka att det ändå är rätt att bo här?
De flesta vi möter rycker på axlarna åt frågan.
– Vi har följt efter andra som kommit hit, säger Mariam.
– Om vi inte får bo här kommer vi att spridas över hela staden och bo i bilar. Det är bättre att vi är samlade, säger Dimitri.
– Är inte vi också människor? Vad ska vi göra? När vi går härifrån är marken kvar. Vi tar den inte med oss, säger en kvinna.
En annan säger:
– Ska det byggas en skola vill vi i alla fall bo kvar så länge det går.

Länkar om kåkstaden

Malmö stad har samlat alla ärenden som rör den tomt som EU-migranterna finns på, Brännaren 19.
Nätverket Solidaritet med EU-migranter har en blogg.
Gå till toppen